Pall

Jag skriker, gråter och bits. Kastar mig på golvet. Ger mig in i badrummet för att hitta något att slå sönder. Får tag i din blåa plastpall som du använder för att nå handfatet och toaletten. Jag svänger den genom luften och ett regn av små blåa plastflisor haglar över allt. Jag letar efter något mer. Jag vill slänga blöjhink, parfymflaskor och sparka ned handfatet i kaklet. För att det skulle kännas bättre. För att jag vill vara arg på någon. På något. Men det har vi inte råd med. Jag skriker istället. Att jag inte orkar mer nu. Att allt bara blir värre. Att jag inte orkar vara så trött.

Pappa köper en ny pall på eftermiddagen. Den är för låg för dig. Du undrar var den stora pallen är? Förlåt Snorpan.

8 reaktion på “Pall

  1. Jag lider så med dig ! Jag förstår inte hur du orkar, hur du klarar av att ta dig igenom dagarna. När jag genomgick en svår kris i mitt liv så fick jag ett bra förslag hur jag skulle få ur mig min frustration. Jag tog bilen och där kunde jag SKRIKA och skrek det gjorde jag – högt, högt och länge, länge !! Kramar till dig ! // Ulrika Persson, Östersund.

  2. Jag får en stor klump i magen när jag läser och tänker på hur kan livet vara så förbannat orättvist, hur är det möjligt att en människa ska utstå den tortyren du gör. Bara förnimmelsen av det du går igenom smärtar ohanterbart!
    Du och jag är totalt okända för varandra.. ändå är du en av de människor jag tänker på dagligen. Jag hoppas så på… mer tid, på positiva resultat, på lugn och harmoni för hela er familj!
    (Spar gärna min majladress om du vill, jag ligger lite före er i ålder på barn och stöttar mer än gärna med urvuxna kläder av bra kvalité.)
    Kram S

  3. Klart du måste få ut din ilska, sorg och frustration på något sätt. Tröttheten tar mycket, ser hur trött mamma blir av cellgifstbehandlingen, det är ingen vanlig trötthet det, det är en hemsk trötthet. Du kämpar så bra fina du! Kram kram

  4. Skickar dig en stor kram! Du är så inåthelvete jävla bra!!!! Trots tröttheten och all jävla skit som du behöver stå ut med på grund av det där jäkla odjuret. Sparka ner handfatet om du vill. Min man är snickare och jag skickar honom och rörmokare att installera ett nytt kostnadsfritt!! Det skulle vara en ära att göra det för dig. Kram

  5. Du har så all rätt att vara arg. Det är sund och starkt. Det du tvingas gå igenom är omänskligt. Hoppas att den blåa pallen tog med sig lite av det onda. Snart passar den nya perfekt. Den kom lite tidigare bara. Det är i varje fall en ny pall och en ny dag. Tänker på dig.

  6. Hej snorpans mamma!

    Jag är mitt i en kris. Förhoppningsvis passerat det värsta men dras med en enorm trötthet med. Men välj att plocka guldkornen! Jag orkar inte allt men jag orkar endel. Lägg energin på att göra de där ”endel” sakerna till guldkorn! Strunta i städ, tvätt o andra saker som de finns andra som kan göra (hemtjänst?) och lägg energin där den gör som mest nytta, dvs på snorpan och maken!
    Slå, sparka, skrik! Hitta någon som du kan dumpa alla energi sugande tankar hos och sen få lite lugn och ro bland tankarna… Jag hoppas att ni som familj får en mysig jul med massor av kärlek. Strunta i all julstress, de viktigaste är ju att ni är tillsammans! För egendel så håller jag tummarna att jag i år får vara hemma julafton efter att i fem år baa spenderat korta stunder av den med min dotter och make… ❤ Karin

  7. Tänker på dig och hoppas. Och så tänker jag att det här också är en värdefull berättelse för Snorpan när hon blir äldre. Men det vet du ju säkert redan. Hur som helst, vad gör en pall hit eller dit för någon som är lycklig nog att ha en mamma som tar sig tid och kraft att berätta om svåra saker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>