220 reaktion på “This is the end…

  1. My deepest condolances to you and your family. May Snorpans mum rest in peace and always shine bright above you.

  2. Beklagar sorgen Snorpan och Snorpans pappa. Minns alltid vilken fin mamma du hade lilla S. Tack för denna vackra blogg.

  3. Det kan tyckas märkligt att bland det första som slår mej på morgonen efter nyårsafton är att kolla hur det går för Snorpans mamma.

    Jag är glad att jag fick ta del av texterna och följa er resa, det må låta klyschigt (och var förmodligen inte tanken) men det har gjort mej till en bättre människa. Tack. Jag har uppskattat alla påminnelser om att livet är det som pågår här och nu. All kärlek till er.

  4. Vila i frid, utan smärta o värk, utan oro och sorg.

    Lilla Snorpan, lev livet! Hon finns alltid där, nära, kanske utan att du märker det. Men hon är där! ❤️

  5. Vila i frid ♡ Snorpan har en helt fantastisk mamma och hon kommer se tillbaka och läsa din blogg med glädje över vilken underbar människa du är

  6. Vila i frid snorpans mamma. Du har berört hjärtan och själ för alltid. Styrkekramar och ro till din familj. Hoppas att du får vaka över snorpan från mjuka rosa moln och att hon känner din närvaro varje sekund av varje dag i sitt liv. Du skall aldrig glömmas <3

  7. ❤❤❤för alltid saknad, ALDRIG glömd!❤❤❤
    Tack för att jag fick följa dig du kloka människa! Kram till Snorpan & lycka till på din resa!
    Pauline

  8. Alla ni som älskar Snorpans mamma. Jag är så ledsen för er.
    Ta hand om varandra. Tack för att vi fick följa med på denna resa.

    Så liten plats en människa tar på jorden
    Mindre än ett träd i skogen
    Så stort tomrum hon lämnar efter sig
    En hel värld kan inte fylla det

    Så litet ett människas hjärta är.
    Inte större än en fågel.
    Rymmer ändå hela världen
    och tomma rymder större än hela världen
    ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

    Skriven av Ingrid Arvidsson, Livstecken 1964

  9. De allra, allra varmaste kramar och styrkerkramar till Snorpan och hennes pappa. Snorpans mamma har gjort starka och viktiga avtryck hos oss alla.

  10. Tänker på er, Snorpan och Snorpans pappa. Mammans många fina och kloka ord har betytt mycket för många. Hoppas att du Snorpan någon gång i framtiden kommer känna både tröst och kärlek här.
    Varma kramar ❤❤❤

  11. Åh, så hemska ord att läsa. Du fina, kloka, kärleksfulla och oerhört tappra snorpanmamma. Tack för att vi har fått följa dig på vägen. Du har berört många och lämnat ett otroligt värdefullt minne till din Snorpan. Jag tänker väldigt mycket på dig, Snorpan, hennes pappa och er övriga familj idag och jag hoppas innerligt att din sista tid trots allt blev fin, utan smärta och oro. Sov gott…

  12. Kramar till er i familjen, önskar jag kunde skicka lite styrka och värme. Snorpan, din mamma har delat med sig av så mycket fint och det hon lämnar efter sig är fantastiskt och du kommer alltid bära henne med dig. Men det gör det inte mindre orättvist. Hon skulle ju vara här, nu och länge till. Fuck cancer!

  13. Tack för allt du har givit mig genom att jag har fått ta del av dina kloka, viktiga ord. Mina tankar går till Snorpan, din man och din familj. Vila i frid.

  14. Vila nu, Snorpans mamma. Lilla, fina Snorpan som jag inte känner men fått veta lite om i den här bloggen: du har varit med om din fantastiska mamma, på så sätt bär du alltid henne med dig, vart du än går.
    Beklagar sorgen.

  15. Till Snorpan. Din mamma var fantastisk som delade med sig under den här svåra tiden. Med sin styrka och sin förmåga att beskriva livet berörde hon mig djupt. Jag önskar dig och din pappa all värme, stöd och support som finns i världen. Och jag hoppas du kommer iväg på många resor. Lev väl.
    Hälsningar
    steffanie

  16. Tack snorpans mamma, för alla dina ord. För att du fått mig att öppna ögonen, krama min son extra hårt om kvällarna. Ta vara på här och nu och se det meningsfulla i livet.

    Vila i frid

  17. Vila i frid du fina bloggskriverska. Jag kände dig inte genom annat än här men har följt din resa från början.
    Till snorpan ”din mamma gjorde skillnad” <3 stor kram till er

  18. Vilken otrolig kämpe du varit. Tack så mycket för alla fina o kloka ord du delat med dig av. De har lärt mig mycket o fått mig att uppskatta det lilla i livet.
    Vila i frid.
    *All styrka o varma kramar till dig Snorpan o din pappa*

  19. Tack för alla tankar du delat med oss. Det enda som kan trösta oss nu är att du inte längre har ont, men vi ville ju att du skulle slippa smärtan här…. Hos Snorpan och Snorpans pappa och din övriga familj och vänner. Vila i frid.

  20. Åh nej… Hon kommer nog alltid att titta efter sin kära familj. Jag beklagar sorgen, hoppas Snorpan och Snorpans pappa kommer i alla fall att ha ett underbart liv fyllt med goda minnen och kära känslor av Snorpans mamma. Och tack vare denna blogg kommer Snorpan säkert aldrig glömma hur älskad hon var. All lycka i livet till er, må ni ha era liv fyllda med lycka och kärlek. Ni har hamnat gå igenom för mycket ondska, orättvisaoch sorg redan.<3

  21. Snorpan. Din mamma kommer alltid finnas med dig. För evigt. För du är en del av henne! För hennes skull: lev livet. Fullt ut! Något annat hade hon inte velat! Kärlek och styrka till er alla i hennes närhet!

  22. Snorpan och övriga familj. Det finns inga ord som kan mildra eller göra denna bottenlösa sorg och förtvivlan ni måste känna nu bättre. Trots att ni länge varit beredda på denna stund så vet jag av erfarenhet att denna dag nästan måste te sig overklig för er alla. Det är svårt att som vuxen hantera sorg av denna kaliber och samtidigt finnas för ett litet barn. Ge er tid och utrymme att få vara ledsna. Sorg tar tid tills man en dag kan leva sida vid sida med sorgen. Jag tänker så mycket på er och er förlust. Raketerna igår bar verkligen Snorpans Mammas namn. Jag kan inte tänka mig ett sorgligare eller vackrare avfärd för en sådan underbar själ som eran fantastiska dotter, mamma och fru verkade vara. Jag skrev för många dagar sedan att en sådan kärlek inte kan dö. Jag är övertygad att hon kommer finnas med er. Att hon kommer komma i drömmar och när ni minst anar. En dag kommer allt bli bättre och så småningom går solen upp igen och ni mår bra. Kramar till er alla och ta hand om bloggen. Låt inte denna vackra skapelse få förlorad. ❤

  23. Till Snorpan och Snorpans familj,

    Jag har svårt att finna ord, och lånar därför följande från indianen Blackfoot:

    Vad är livet? Eldflugans glimt i natten.
    En bisonoxe som andas i vinterkölden.
    Den lilla skuggan som rinner genom gräset
    försvunnen i solnedgången.

    (ur: Vi kommer att leva igen, Gösta Friberg)

    Snorpan, din mammas ord har lyst på ett sällsynt sätt i mörkret. Jag hoppas de får fortsätta att lysa för dig genom livet.

  24. Jag är så ledsen att ni inte fick fortsätta leva ert liv tillsammans alla tre Snorpan, Snorpans mamma och pappa. Jag beundrar Snorpans mamma och hennes mod och styrka igenom den svåra tid som har varit. Jag tackar för de tankvärda texter och reflektioner som vi har fått ta del utav. Jag hoppas att Snorpan och hennes pappa bär med sig av denna styrka nu. All kärlek, alla minnen och all omtanke: det finns kvar! Vi är många som tänker på er. Ikväll tänder jag ett ljus för er familj.

  25. Du underbara tjej som fått mig att leva och uppskatta det jag har! Kan det vara sant att du är borta. Kommer alltid att sakna dina välskrivna inlägg. Till Snorpan och din pappa skänker jag mängder av styrkekramar! Ta väl vara på varandra! Kram!

  26. Vila i frid fina snorpans mamma. Du var en fantastisk person som gav oss kloka ord & fick oss att se livet med andra ögon. Tack fina du. Jag vet att du nu är en stjärna på himlen, & som varje natt kommer vaka över Snorpan. Och vi alla som följt dig kommer kunna titta upp på dig och minnas dig för alltid.

    Varma tankar till din familj, vänner & Snorpan.
    Stor kram till er

  27. Vila i frid. Tack för allt du delade med dig av. Att vi fick följa dig under många månader. Jag tittade själv in på din blogg under sommaren 2012 och har sedan dess följt dig. Känt mig maktlös över att stå bredvid på håll utan att kunna göra något.

    All styrka till Snorpan, Snorpans pappa och hela din familj. Vi är många som tänker på er.

  28. ”Vill ni, i sanning, se dödens ande, så öppna era hjärtan för livets sinnliga närvaro.
    Ty liv och död är ett, liksom floden och havet är ett.”

    Snorpan, din mammas ord på denna sida och hennes person i världen betydde mycket för mig och fick mig att förstå många saker om mitt eget liv.
    Vilken berättelse hon delat med sig av här, jag tackar henne än en gång för den gåva hon gett så många av oss som läst på denna sida.
    Till Snorpan, hennes pappa och alla som finns runt familjen önskar jag varma famnar och ljus i smärtan.
    I mina ögon är din mamma inte borta Snorpan för själen är evig.

    ”En liten tid, ett ögonblicks vila i vinden, och en ny kvinna ska föda mig.”
    ( citat frånProfeten
    av
    Gibran Khalil Gibran)

  29. Ord blir så futtiga och räcker inte till!
    Kära Snorpan och Snorpans pappa; jag beklagar er fruktansvärda förlust.
    Jag tänker på er och er kära.
    Hennes ord har gett mig och många andra så mkt.

    Störst av allt är kärleken!

  30. Snorpan!

    Första gången jag såg dig låg du i din mammas mage. Vi var på samma profylaxkurs för att förbereda oss så mycket som möjligt inför det stora som skulle komma. Vi hade bara några dagar mellan våra beräknade förlossningsdatum. Jag minns så väl hur din mamma och pappa satt i hörnet och hur din mamma hela tiden översatte till din pappa, på den vackraste franska du kan tänka dig. Jag minns hur många frågor hon ställde, allt för att försöka ta kontroll över en situation som endast naturen (och en bra barnmorska såklart!)råder över.
    Ett tag senare så träffar jag din mamma i mina kvarter! Det visar sig att vi bor några minuter ifrån varandra. Av alla ställen i hela vår huvudstad så bor vi nästan grannar.
    Andra gången jag såg dig hade du kommit ut. Så liten, så söt, och så mycket hår! Vi satt i köket hos BVC där vi hade våra träffar med föräldragruppen. Du och min dotter föddes med bara några dagars mellanrum, och många var onsdagarna när vi lite nervösa, oroliga förstagångsmammor satt och pratade bajsblöjor, amning, flaska och sömn tillsammans med sköterskan Cilla.
    Tiden gick och mammagruppens träffar ebbade ut.
    Nästa gång jag träffade dig var på din förskola. Du skulle börja på samma nyöppnade förskola som min lilla Edith. Nu såg jag en liten tjej som hade blivit ganska stor, med stora nyfikna, och ibland lite rädda, ögon. Du höll dig ganska nära de vuxna, och jag minns att jag tänkte att du nog var en betraktare. Fint.
    Under dina första år i livet har jag följt er på avstånd. Jag har sett dig växa och utvecklas till en stor och väldigt talför tjej, så verbal.

    Jag har också följt din mamma i periferin, från det att hon första gången berättade om sin cancer på en bussresa på väg till förskolan, via toppar och dalar, små korta pratstunder om behandlingar, prognoser, och såklart om dig och din reaktion. Sista gången jag träffade henne avslutade jag med ett ”Vi ses” och i samma sekund som orden lämnade mina läppar så önskar jag att kunde bitit av mig tungan istället. Kanske ses vi aldrig igen, och tyvärr fick jag rätt. Jag såg dock att hon var på ditt luciafirande och oj vad det värmde i mitt hjärta över att hon fick uppleva detta fantastiska ögonblick, med alla små förväntansfulla barn som sjunger de finaste sånger en förälder någonsin hört.

    Min Edith slutade på er förskola nu till jullovet och jag kommer inte längre att kunna följa dig, vilket faktiskt smärtar mig.
    Jag önskar dig och din pappa allt gott i livet. Jag hoppas att ni hittar ett sätt att (nu i början) överleva dagen, ta er igenom, att ta er framåt. Jag önskar dig en härlig resa, och jag hoppas att vårt samlade bidrag hjälper dig en bit på vägen. Jag önskar dig lycka och många skratt. Och jag önskar dig många fina minnen av din mamma.

  31. Fina Snorpans mamma, vila i frid. Snorpan, dina mamma verkade vara en mycket klok kvinna och genom hennes många tänkvärda inlägg har hon berört mig och många andra! Blivit bättre på att ta till vara alla de små underbara ögonblick som ibland kan finnas gömda i vardagens brus!! Mina tankar finns hos er familj idag!

  32. En stor varm kram till Snorpan, Snorpans pappa, mormor, morfar och alla andra i er närhet. Fina Snorpmamman du lever kvar genom din dotter ❤️ Alltid saknad, Aldrig glömd!

  33. Kära Snorpans mamma, tack för att du fått mig att uppskatta livet och all tid med min snart två år gamla dotter. Jag är dig för evigt tacksam och kommer alltid att bära dig med mig. Kära Snorpan, jag kände inte din mamma mer än via denna blogg. Men trots att jag förstår hur mycket det smärtar att förlora henne så tidigt och att du måste sakna henne oändligt varje dag, så är jag ändå säker på att det du hann få av din mamma under er alltför korta tid tillsammans är mycket mer än många någonsin får. Om hon kunde ge mig så mycket utan att någonsin träffa mig, tänk vad hon då har gett dig, till och med varje tyst sekund ni hann spendera tillsammans? Jag är säker på att du har ryggsäcken väl packad inför livets resa redan nu. Dear Snorpan’s dad, remember that great sorrow means that there has been great love. I will carry you and your family with me in my thoughts, forever.

  34. Herregud. Andnöd och hjärtsnurp. Hade nåt slags hopp om att det ändå skulle gå vägen och cancerjäveln skulle försvinna.

    Fina fina du, snorpans mamma. Tack för att jag fått följa dina kloka ord och tankar. Snorpan, din mamma. Så klok. Så stolt du kan vara över henne.

    Jag kommer sakna orden.

  35. Herregud. Andnöd och hjärtsnörp. Hade nåt slags hopp om att det ändå skulle gå vägen och cancerjäveln skulle försvinna.

    Fina fina du, snorpans mamma. Tack för att jag fått följa dina kloka ord och tankar. Snorpan, din mamma. Så klok. Så stolt du kan vara över henne.

    Jag kommer sakna orden.

  36. Vila i frid fina snorpans mamma.
    Tack för allt du gett genom det du skrivit. Jag tänker på er, Snorpan och snorpans pappa.

  37. Vila i frid, Snorpans mamma. All kärlek till dig, och ljus och styrka till Snorpan och hennes pappa. Ni finns i våra tankar.

  38. Fan att denna jävla dagen skulle komma. Inte rättvist. Inte okej.

    All styrka till Snorpans familj från en främling som önskar hon kunde ge mer.
    Må du vila i frid Snorpans mamma och alla dina väl valda och kloka ord kommer göra Snorpan till en fantastisk människa. Jag vet att du lyckades röra om i min gryta ordentligt. Jag tackar för det.

  39. Din kamp är över, du gav cancern ett rejält motstånd.
    Vila nu och sov gott. Andas ut.
    Vi kommer fortsatt bära dig, fast kanske lite annorlunda nu.
    Jag bär ska bära dig i mitt hjärta tills det slutar slå.
    Tack för all klokhet, all insikt.
    Sov gott kära du.

    Kära lilla Snorpa, jag önskar dig och din pappa kärlek, styrka, mod och all lycka som går att uppbringa i vår värld.

    Linda

  40. ❤Vila i frid❤
    Din mamma är en av de starkaste människor jag mött, Din mamma kommer alltid att finnas, hon kommer alltid att vara med dig… I ditt hjärta och i dina tankar. All styrka till dig Snorpan och till din pappa❤….. Din mamma flätade alltid ditt hår så fint…❤

  41. Himlen har fått en ängel ❤️! Our deepest condolences to you, precious little girl, and to your father and family.
    Du glada lilla tjej, det kommer att kännas i hjärtat varje gång man ser dig! Din mamma har berört oss alla med hennes texter, inte lämnat ett öga torrt. Mitt minne av din mamma som jag behåller, är kanske inte mycket. Men det är ifrån när vi möttes i hallen på förskolan. Detta var säkert över 1,5 år sedan. Hon var pigg, liten och petit, hade axellångt blont hår, yttrade sig lite försiktigt och med ett leende på läpparna. Det var em och vi skulle gå hem. Du & Zoi gick vid det tillfället fortfarande på samma avdelning då. Du satt i din mammas knä, tror närmare bestämt att du bar en röd klänning. Men du ville inte klä på dig ytterkläderna. Hon frågade om inte du också glatt kunde klä dig så som min tjej gjorde vid det tillfället. Hon fick mig att känna stolthet över min lilla dotter och jag svarade med att ”vi alla har våra dagar

  42. kära snorpans mamma
    raketerna igår bar dig till himlen
    sov så gott
    till snorpan, snorpans pappa, mormor och morfar och alla andra nära, det gör mig så ont att ni har förlorat henne, mina varmaste tankar till er

    tack för allt vackra kämpe, du kommer aldrig bli glömd

  43. Alltsedan jag läste sista uppdateringen idag har klumpen i hjärtat malt och malt. Du har lämnat en sådan spricka i mitt hjärta trots att jag inte ens vet vem du är. Jag ber för dig inatt. Ber för ditt älskade lilla barn, för din man och din familj. Detta är så fel, fel, fel. Du borde varit där med dem just nu. Mitt i livet, med din familj och dina vänner. Finaste du. Inatt lyser du klarast där uppe. Andas ut. Så som du kämpat… Finaste du.

  44. Do not stand at my grave and weep,
    I am not there; I do not sleep.
    I am a thousand winds that blow,
    I am the diamond glints on snow,
    I am the sunlight on ripened grain,
    I am the gentle autumn rain.

    When you awaken in the morning’s hush
    I am the swift uplifting rush
    Of quiet birds in circled flight.
    I am the soft stars that shine at night.
    Do not stand at my grave and cry,
    I am not here; I did not die.

    All my love and condolences <3

  45. Hej snorpan and your daddy
    What can i say ecept i think your mother was an amazing mother and woman ,she taught me how you can say goodbay how you can fight this cancer as long as you can.
    Du har berört mig och de mina i månader i tanke och handling jag önskar att dina närmaste allt väl ,för vad annars kan jag säga de har mist snorpans mamma och allt hon var.
    nu önskar jag dig Vila i Frid

  46. Tack för att världen fick låna dig och fin fantastiska själ en stund.
    Ett gigantiskt Tack för allt du gett mig fast allt är tänkt till lilla Snorpan.
    Mina varmaste kramar till dig och din lilla familj.
    Hjärta!

  47. Vilken kämpe du har varit, Snorpans mamma. Det gör mig så ont att du till sist förlorade slaget mot den där skitsjukdomen. Vila i frid.

  48. Sov gott Snorpans fina bästa mamma. Tack för allt du har gett oss. Alla tankar till Snopran och hela familjen. Många många kramar!

  49. I’m very sorry for your loss. You got to spend one more Christmas together, and I do hope that Snorpan´s mother´s last days were ok and that she could be at home with the people she loved. Or that you could be with her at the hospital and that it was still christmasy and nice, a memorable Christmas for your little girl.
    My deepest condolences. Take care of each other and cherish all memories of your life and love forever!

  50. Nej! Blev alldeles kall när jag tittade in här nu! Lilla Snorpan och Snorpans pappa! Skickar mina varmaste tankar till er båda! Alla ord känns meningslösa i denna sorg!
    Vila i frid Snorpans mamma! ♥

  51. Sov i ro. Kommer att sakna dina kloka tankar och all den magiska kärlek mellan dej och din lilla dotter som du beskrivit så fantastiskt.

  52. Vi är många som tänker på er, och sörjer er stora förlust. Och fina Snorpan-mamma, tack för allt du gett till oss främmande människor. Det är så ofattbart sorgligt att du inte finns på jorden längre. Vila i frid, och all kärlek och styrka till dina nära!

  53. Kära nån.. Har burit dig med mig på nåt vis i hjärtat under julen. Bad för dig vid tolvslaget på nyår och slutade aldrig hoppas. Kände det ändå i kroppen som en skavande sten i skon. Att någon ville annorlunda. Så svårt att begripa. Och att förstå omfattningen av sorgen du lämnar efter dig. Men hoppet om att ses igen kanske finns där? Tror att du får träffa snorpan en dag. Även om det kommer dröja mycket länge med jordiska mått. Med ”himmelska” mått kanske det är några sekunder, vad vet jag. Tanken svindlar. Undrar var du är nu? Vill från djupet av mitt hjärta säga TACK för vad du delat. Tvingat mig att beröra den del av livet som är lika självklar som födelsen. Döden. Så ofattbar men ändå så självklar och oundviklig. Du har berört mitt liv. Snorpan har den mest fantastiska mamman. Men nu har hon flyttat till en annan plats. I väntan på att ses igen? Väl kämpat och vila i frid.

  54. Un petit mot pour dire que je pense bien à toi Snorpan, à ton Papa et à tous les tiens. C’est avec énormément de tristesse que je vous présente toutes mes condoléances.
    Mes pensées sont avec vous.

    Vila i frid Snorpans mamma.

  55. Din smärta är över. Vila i frid.
    Från din plats på himlen kan du kika ner på din Snorpa och följa varje steg hon tar. Jag tror att du alltid kommer finnas i hennes hjärta och att du kommer blåsa henne i nackhåren så ofta du bara får chansen.

  56. Vila i frid, du starka, kämpande kvinna. Och tusen tack för allt du delat med dig av!
    Snorpan: din mamma betydde så mycket för så många. Du kan verkligen vara stolt över henne.
    Mitt varmaste deltagande till alla nära och kära.

  57. Sänder de varmaste tankarna och största kramarna till Snorpan och Snorpans pappa samt övrig familj.

    Death is nothing at all
    I have only slipped away into the next room
    I am I and you are you
    Whatever we were to each other
    That we are still

    Call me by my old familiar name
    Speak to me in the easy way you always used
    Put no difference into your tone
    Wear no forced air of solemnity or sorrow

    Laugh as we always laughed
    At the little jokes we always enjoyed together
    Play, smile, think of me, pray for me
    Let my name be ever the household word that it always was
    Let it be spoken without effort
    Without the ghost of a shadow in it

    Life means all that it ever meant
    It is the same as it ever was
    There is absolute unbroken continuity
    What is death but a negligible accident?
    Why should I be out of mind
    Because I am out of sight?
    I am waiting for you for an interval
    Somewhere very near
    Just around the corner
    All is well.
    Nothing is past; nothing is lost
    One brief moment and all will be as it was before
    How we shall laugh at the trouble of parting when we meet again!

  58. Sov gott älskade. Önskar du kunde läsa allas hälsningar<3 du kommer föralltid finnas i våra hjärtan min älskade kusin.

  59. Tack för dina ord. Kommer aldrig att glömma dessa underbara ord till din lilla dotter, Snorpan. Sov i ro, nu är all smärta borta.

  60. Du var den finaste kollega jag någonsin haft i akademin och en av de finaste personerna som vandrat på denna jord. Du har betytt så mycket för så många och kommer att fortsätta att göra så. Tänker på Smorpans pappa och Snorpan och skickar värme och omtanke. Kerstin

  61. Så tråkigt att läsa….men lilla gumman ha ett underbart liv med många fina minnen och tankar om din fina mamma! Kram ♥

  62. Tack för allt, fastän det inte var menat till oss. Detta är för jävligt och fel. Du borde inte behövt gå. Vila i frid.

  63. Åh. Jag saknar ord. Väntat, eftersom det är anledningen till bloggen… men ändå så hemskt. Jag beklagar verkligen, och tänker på Snorpans pappa, och Snorpan, som måste leva utan sin allra bästa. Kramar.

  64. Du saknas oss. Vila i frid och vaka över din fina familj från din nya plats.

    Till Snorpan och Snorpans pappa: Mes plus sincères condoléances. Mes pensées sont avec vous. ♥

  65. Över alla helger härdade du ut, som den starka kämpe du var. Vila i frid kära Snorpans mamma. Jag beklagar er förlust så oerhört mycket.

  66. Vila i frid, jag beklagar så oerhört mycket. Och Snorpan, jag hoppas att du lever livet så som du vill leva det. Vilken mamma du hade och alltid kommer att ha <3

  67. Jag grät hela bilresan idag när jag läste detta och alla fina kommentarer. Er historia och dina ord har berört mig något enormt. Så meningslöst. Men jag ska försöka ta mig samman och leva, inte minst för dig. Hoppas att du har det bra var du än är, vi är många som tänker på dig.

  68. Min vän, jag saknar dig så vansinnigt mycket.

    S, din mamma är fantastisk. Hon kommer att vaka över dig varje sekund av varje minut av varje dag av ditt långa liv. Jag har också en skyddsängel, hon heter Fanny, jag vet att hon väntar på mig precis som din mamma väntar på dig. Alldeles runt hörnet.

  69. Fina Snorpan. Och finaste Snorpans mamma. Som ni har berört oss, lärt oss att leva i nuet och att vara tacksamma över det vi har. Många många kramar vill jag sända er som blev kvar…. @->—-

  70. Tack för allt du givit, tack för att du visat hur fint erat liv var. Vila i frid snorpans vackra mamma. Du är redan saknad.
    snorpan, du hade den vackraste mamman på jorden, och snorpans pappa den vackraste kvinnan. Till er två vill jag säga glöm aldrig att hon alltid är med er. Så nära så nära.
    Tänker på er och skickar all styrka.
    Kramar Mia

  71. Sorligt att läsa.. Så länge det fanns liv fanns det hopp… Jäkla cancer som till sist segrade :( vila i frid underbara människa! skickar lite styrka till Snorpan och hennes pappa ❤

  72. Himlen har fått en ängel ❤️! Our deepest condolences to you, precious little girl, and to your father and family.
    Du glada lilla tjej, det kommer att kännas i hjärtat varje gång man ser dig! Din mamma har berört oss alla med hennes texter, inte lämnat ett öga torrt. Mitt minne av din mamma som jag behåller, är kanske inte mycket. Men det är ifrån när vi möttes i hallen på förskolan. Detta var säkert över 1,5 år sedan. Hon var pigg, liten och petit, hade axellångt blont hår, yttrade sig lite försiktigt och med ett leende på läpparna. Det var em och vi skulle gå hem. Du & Zoi gick vid det tillfället fortfarande på samma avdelning då. Du satt i din mammas knä, tror närmare bestämt att du bar en röd klänning. Men du ville inte klä på dig ytterkläderna. Hon frågade om inte du också glatt kunde klä dig så som min tjej gjorde vid det tillfället. Hon fick mig att känna stolthet över min lilla dotter och jag svarade med att ”vi alla har våra dagar

  73. Jag hoppas att med denna blogg, alla små notiser, presenter osv som din mamma lämnat efter sig, gör det lite lättare för dig att gå vidare när du är stor nog att förstå. Till dess önskar jag dig bara kärlek och styrka tillsammans med din far- och dina morföräldrar nu och framöver i resten av ditt liv. Hjärtligaste kramarna från oss ❤️❤️❤️

  74. Tack för att vi fick följa er resa genom denna blogg. Du har inspirerat mig och många andra till ett mer närvarande föräldraskap. Din lilla Snorpa har fått så mycket vettigheter och kärlek i sig från dig under denna tid, jag är säker på att det kommer gå bra för henne. Har satt in en slant till henne på resekontot – kanske räcker det till ett dyk i det blå hålet utanför Belize eller kanske till en lyxmiddag på Banyan Tree’s takterass i Bangkok när hon vill komma bort ett par timmar från ryggsäcksluffarna på Khao San Road?

    Vila i frid fina du!

  75. Jag har gått in här i flera dagar nu och hoppats på ett livstecken men det var inte det jag fick. Vila i frid Snorpans mamma och styrkekramar till Snorpan och Snorpans pappa. Tack för din tid Snorpans mamma och tack för att du har fått mig att ta vara mer på livet och vara lycklig. Tack för fina ord på denna blogg, hoppas Snorpan i framtiden får läsa denna sida och se allt du delat med dig av och alla människor som följde din resa.

    RIP

  76. Tack för dina tankar och ord och för att du påmint oss alla om att ta vara på tiden här och nu och att leva så mycket vi bara kan!

  77. Det gör så ont att veta att du inte fick vara kvar. Att veta vad du lämnar. Att ni fick så kort tid tillsammans.
    Går det ens att vila i frid då? Kan man det när man har så mycket kvar? När man fattas hos så många men framförallt hos en liten, alldeles för liten tjej?
    <3 till dig och dina tappra.

  78. Vila i frid du fina människa. Snorpan kommer att kunna känna dig! Tankar till alla i din familj dina vänner, din man. Men framförallt till Snorpan.

  79. Tårarna rullar ner för kinderna! Fy för denna hemska sjukdom som tar ifrån oss dem vi älskar alldeles för tidigt. Tack snopans mamma för alla vackra ord som varje gång fått mig att tänka mer på nuet och kärleken till mina nära än annat oviktigt. Hoppas att du har fått ro där du är nu och att du vakar över oss andra och fortsätter att påminna oss om vad som är viktigt här i livet. <3 <3 <3

  80. Jag önskade så att du var kvar här hos oss.. Finaste Snorpans mamma.
    Stor kram till dig Snorpan och till din pappa. Din mamma var/är fantastisk!

  81. ”Och David sjöng: ”Si, natten kom
    och på min ögon lade mörkret handen
    och allt var töcken, när jag såg mig om,
    och jag gick vilse över ökensanden.

    Det fanns ej tröst, det fanns ej vän,
    min gång var trött, mitt hjärta var bedrövat,
    min väg var irrande, jag vet ej än
    hur långt och vida mina fötter strövat.

    Med ett jag vet, att jag var hård
    och intill döds mitt sinne var förbittrat.
    Min själ var lik en tom och öde gård,
    som ‘Herrans vredes ljungeld bränt och splittrat.

    Och glömt var allt vad förr mig glatt.
    Jag sade: ”vilse vandra mänskors öden,
    och nu är kommen Herrans vredes natt,
    jag vill förhärda mig och ge mig döden!”

    Då såg jag morgonstjärnan stå
    och lysa milt och vänligt över landen
    och tog mig mod och såg en väg att gå
    ty från min ögon lyfte mörkret handen.

    Och natten vek och morgon kom,
    om dagen hördes luftens fåglar buda,
    och solen lyste, när jag såg mig om,
    på ängarna kring Betlehem i Juda.

    Jag hörde nejdens herdars sång,
    och mina hjordar mötte mig i marken,
    och allt var härligt som det var en gång
    den morgonen, när Noah gick ur arken.

    Jag tänkte glad: vi sörjde jag,
    vi var jag fången i min själs elände?
    Si, efter natten kommer alltid dag
    och såret läks och sorgen har en ände!”

    - Ur ”Saul och David”, av Fröding

  82. Åh vad ledsamt. Har hört att himlen alltid hämtar hem dem finaste änglarna först! Din mamma verkar ha varit underbar! ♥ Tänker på dig Snorpan!

  83. Vila i frid snorpans mamma! Tack för din fina blogg till snorpan som har lärt mig så mycket om närvaro och kärlek i föräldraskapet och livet.

  84. Du har fått mig att tänka på det som är viktigt i livet. Tack för dina ord! Snorpan kommer att finna mycket tröst i dina brev till henne!
    Stor kram till familjen!

  85. Ord betyder allt och inget. Dina allt, mina inget. Kan inte sätta ord, bara känna. Sorg och kärlek i ett. Vila i frid. Och Snorpan, din mamma finns för alltid, precis som kärleken.

  86. Tack Du Fina människa som har delat med dig till Oss. Att få ta del av dina tanker funderingar och mycket väl formulerade texter har gett mig mycket. Även om det inte är till Oss du skrivit utan till Din Snorpa. Tack för att Vi har fått vara med!
    Kramar till Snorpan och Pappan! Det finns inga ord som tröstar. Nåt som jag tycker är väldigt fint är:
    ♥ Du är det finaste ♥
    Jag letar efter ett ord,
    ett helt nytt ord.
    Ett ord som ingen
    någonsin hört.
    Jag letar efter ett ord,
    som betyder
    att DU är det finaste.

  87. Så sorgligt. Jag beklagar verkligen.

    Men du Snorpan ska veta att din mamma förändrade många av oss. Din mamma gjorde mig till en bättre mamma till mitt barn. Hon spred kärlek till oss och jag tror inte att hon förstod vilken skillnad hon gjorde.

    Vila i frid Snorpans mamma. Jag kommer att sakna dig.

  88. Fastän jag inte vet riktigt vad jag skall säga måste jag skriva åtminstone något.
    Om en person ger så mycket av sig själv som din mamma Snorpan, då förväntas man ge något tillbaka tycker jag.
    Hon gav så oerhört mycket, till alla oss här bakom skärmar och telefoner, något som från början var menat bara för dig, men som är så stort och gränslöst att det ändå räckte till tusentals av oss. Det hon gav till oss sprider vi vidare, till våra barn och våra nära och kära.
    Som ringar på vattnet fortsätter hon verka långt efter sitt sista andetag.
    Vet att det är så och känn att den kärlek som hon hade för dig ekar i världen för lång tid framöver, på så vis finns hon alltid nära och en dag kanske du möter kärleken i något av våra barns ögon och då är kretsen sluten igen.

    Mitt varmaste deltagande till dig och din pappa kära lilla Snorpa, ni finns i mångas tankar just nu.
    Jag hoppas att din mamma fick precis det slut hon önskade och att hon hennes trötta kropp funnit frid.
    Hennes vackra själ lever än och omsluter oss.

    Kramar från Maria i Sundsvall

  89. Do not stand at my grave and weep,
    I am not there; I do not sleep.
    I am a thousand winds that blow,
    I am the diamond glints on snow,
    I am the sunlight on ripened grain,
    I am the gentle autumn rain.
    When you awaken in the morning’s hush
    I am the swift uplifting rush
    Of quiet birds in circled flight.
    I am the soft stars that shine at night.
    Do not stand at my grave and cry,
    I am not here; I did not die.

    Dear Snorpans mamma, you did not die, you will be blowing your soft kisses on Snorpans neck, you are the sunlight on Snorpans pappa, you are the bird in your parents’ garden, you are the star that shines for all of us. Although I have never written any comments before, I have been reading this blog for quite some time now from Paris, thinking about you and your dear ones daily. You have touched me deeply and you have changed me in many ways.

    Snorpan, je te souhaite, à toi et à ton papa, une belle vie, pleine de beaux voyages et de belles aventures! Ta maman sera toujours à vos côtés.

    Mitt värmaste deltagande till Snorpans morföräldrar!

  90. Vila nu. Jag saknar redan dina ord. Många varma tankar till dina närstående och kram till Snorpan. Vilken mamma!
    /M

  91. Jag beklagar av hela mitt hjärta sorgen och saknaden ni nära och kära till snorpans mamma upplever nu.

    Sov så gott fina du!

  92. Kan man vila i frid när man rycks bort för tidigt från allt och alla man älskar? När man vet vad man lämnar och vad man inte fick göra klart? Kan man vila i frid då? Kanske är det så finurligt uttänkt att man faktiskt kan det? Att någon lägger sin varma hand om oss, talar om att det blir bra och att vi kan släppa nu? Jag hoppas det. Jag hoppas det så mycket för din skull Å.

    Och lilla Snorpan. Jag har aldrig träffat dig men jag har träffat din mamma. Jag fick tre år med henne i skolan och din mamma är en av de klasskompisar jag minns bäst. En gång rättade hon min engelska när jag sa fel på skoj, då blev jag sur. För jag var bra på engelska och hade bara fånat mig. Din mamma var bra på precis allt. Jag tror att det var därför jag blev sur. Folk fungerar sådär konstigt ibland.

    Jag vill skicka en stor bamsekram till dig och din pappa. Och om det finns något sätt att ta hand om folk från andra sidan så hittar din mamma det, det är jag säker på.

    <3 <3 <3

  93. Hej då fina, vackra människa. Gör ont i hjärtat fast jag egentligen aldrig kännde dig. Tack för en fantastisk blogg. Finare gåva kan man inte ge sin dotter. Tack för att du delade den med oss.

  94. Snorpan. Inga ord hjälper. Jag är så ledsen för din skull. Jag har själv förlorat en pappa i cancer, han hade en hjärntumör som inte enbart tog hans liv utan även förändrade hans personlighet i takt med att den växte. Jag sörjer min far, men även att han inte var sig själv den sista tiden. Och jag sörjer att han inte orkade/hade förmåga att berätta hur och vad han kände.

    Det hjälper dig kanske inte nu, mitt i allt det ofattbara, tunga, svåra, men din mamma lämnade nåt fint till dig. Hon lever kvar, inte enbart i ditt hjärta, utan i sina fina texter, sina kärleksförklaringar till dig. Hon lever vidare genom bloggen och de personliga texterna till dig. Hon verkade vara så fin, din mamma, Snorpan. Och hon älskade dig innerligt.

    Jag är så ledsen, Snorpan. Ta hand om dig.

  95. Kan inte fatta att du är borta nu…kommer sakna dina ord! Glömmer dig aldrig Snorpans mamma! Många kramar till Snorpan

  96. Snorpans mamma: Tack! För den vackraste men också tyngsta bloggen jag någonsin läst. Du har kämpat så tappert. Och även om du inte vill vila (för du vill ju vara med din Snorpa) så hoppas jag att du funnit ett lugn någonstans och att ni en dag återförenas igen. Du är en fantastisk själ, jag har dig att tacka för mycket!

    Snorpan: Du är förmodligen en ung kvinna om/när du läser det här. Jag kände inte din mamma, men jag hade ynnesten att läsa hennes blogg. En blogg som gav mig så mycket. Din mamma var en fantastisk människa som kunde förmedla känslor utan dess like. Mitt i all förtvivlan, frustration och sorg så stack denalltid fram, höjde sig över allt annat, kärleken till dig och till livet. Jag önskar dig allt gott och jag önskar att när du känner efter riktigt ordentligt så känner du henne nära. Bara runt hörnet.

    Snorpans mormor och morfar: Vilken dotter ni uppfostrat! Jag beklagar er enorma förlust.

  97. Snorpan, din mamma var modig och stark som ett lejon för dig, din pappa, sin familj, vänner och för oss! Fantastisk på alla sätt!! Som hon älskar er och ville vara kvar sååå länge det bara gick, önskar så hon fick mer tid… Varje gång jag lagar tomatsås tänker jag på henne (och massa andra gånger med såklart!) hennes
    tips om en liten dutt kanel…! Kramar till dig och din pappa – ta hand om varandra!

  98. Snorpan, om det här finns kvar när du är stor (Jag hoppas att någon skriver ut kommentarerna också, bloggar är ju inte så pålitliga över tid.), så vill jag du ska veta att man får vara förbannad på mamma som dog. Det är så många som vill säga att man inte får vara arg på döda, men det är inte sant. Man får vara hur arg man vill på mamma som lämnade dig som var så liten, man får vara förbannad även om din mamma mest av allt på jorden ville vara kvar hos dig.
    Till er andra som träffar Snorpan eller andra små som blivit av med sin mamma. Det är klart att det kommer att hugga i hjärtat när ni ser henne för att hon påminner er om sorgen, men försök ändå fokusera på den känslan hon är i, hon kanske är jätteglad och inte behöver bli påmind just då. Jag hatade att alla såg så ledsna ut eller än värre, började gråta när de såg mig när jag var liten för att de påmindes om min mamma som dött. Det var som att jag kom med sorg, att det enda jag kunde göra var att göra andra ledsna. Jag tror att alla ville väl, men de tänkte inte. Barn sörjer randigt, bli inte förvånade om de kan skratta och leka minuten efter de varit förtvivlade.
    Snorpans mamma, tack för allt gott du gett!

  99. Snorpan!
    Nu slipper din älskade mamma ha ont längre. När du blir större kommer du att läsa den här bloggen som hon skrev till dig och förstå …
    Din mamma älskade dig över allt annat på denna jord.
    Önskar dig all lycka och allt gott i framtiden Snorpan.

    Beklagar sorgen till all familjemedlemmar, släkt, vänner och andra närstående samt bekanta.
    Snorpans mamma,Sov gott i ro./Nina

  100. För alltid ihågkommen för alla kloka ord. För alltid ihågkommen för omtanken om andra. För alltid din mamma Snorpan. För alltid din livskamrat och er dotter.
    I ljust minne bevarad ❤
    /Emm

  101. Nu har du fått ro, och lämnat dina älskade i stor och saknad! Tänker på er alla och skänker kraft och mod till lilla söta Snorpan att gå vidare i livet utan sin mamma. Alla klokhet och kunskap din mamma hade, finns inom dig Snorpan! Plocka fram den värme, omtänksamhet och kämparanda som din mamma gett dig, hon står bakom dig och ger dig styrka och kärlek!

  102. Inte heller jag har orden som räcker till… Jag vill bara säga tack, jag med. Tack för att jag fått bli påmind om vad som är viktigt på riktigt i livet.

    Snorpan, jag hoppas du får ett långt och lyckligt liv.
    Snorpans pappa och övriga anhöriga, jag beklagar sorgen.
    Vila i frid, Snorpans mamma.

  103. Beklagar sorgen. Tack för en otroligt fin blogg och för att vi fått följa dig. Livet är så orättvist. Ha det bra där uppe i himlen!

    Snorpan, du har en underbar mamma. Hon kommer alltid att finnas för dig.
    Styrkekramar till Snorpan och Snorpans pappa.

    R.I.P. <3

  104. Vila i frid Snorpans mamma! Tack för att vi fick följa dig och ta del av dina fina ord.
    Hoppas att Snorpan kommer iväg på sin livs resa när hon blir stor, jag donerade en peng :-)

  105. Beklagar så och skickar stora kramar till dig Snorpan och din pappa och resten av familjen.
    Tänker på er ofta…
    kram.

  106. Så fruktansvärt sorgligt. Tack för dina ord. Världens finaste texter har du skapat åt din dotter. Lilla snorpan, livet är så fruktansvärt orättvist! Jag önskar dig all lycka i livet!
    Jag beklagar er sorg så innerligt

  107. Tacksam för allt denna bloggen gett mig. Både du snorpan och din mamma finns i mina tankar ofta.. det har ni gjort sedan jag började följa er resa, någon gång under sommaren 2012. Det känns som jag känner er båda. Nu är det så tomt. Jag går fortfarande in och tittar om det skrivits något nytt och så tänker jag på dig och din pappa. Vad ni gör just nu? Hur ni får dagarna att fortsätta? Hur ni kramar varandra och är så innerligt ledsna men också kanske pratar om mamma.. hur mormor och morfar har det? Ja frågorna är många och jag skulle bli så djupt tacksam om din pappa el så skulle vilja gå in och skriva en rad ibland om hur ni har det. Kanske en rad om ngt du lärt dig el sagt eller gjort något speciellt. Jag vill så gärna vara med lite till på din resa. . Som din mamma ville vara.. länge länge. ..
    Jag tänker på dig massor snorpan…
    Det måste vara så svårt att lämna sin snorpa..
    Stor varm kram

  108. Känner mig sorgsen…lilla Snorpan…Äntligen får din mamma sova gott, slippa sjukdom och smärta. Men du lilla vän…för liten för att förstå. Det gör ont!
    Skickar de allra varmaste mammakramarna jag har till dig. Du och din pappa kommer att få ett bra liv, det vet jag <3

  109. Hej Snorpan,

    det är märkligt hur personer påverkar en mer än man tror eller anar, för även om jag inte sett din mamma på bortemot 20 år så grips jag av en väldig sorg i hjärtat. Även jag hade förmånen att gå i samma klass som din mamma under ett par år och oavsett om det var tyska, franska, matte eller idrott – din mamma lyste.

    Det är väl därför som jag minns henne så väl.

    Det är väl därför som jag varje gång jag är hemma hos mina föräldrar, lånar en cykel och rullar ner till slottsparken så tror jag mig få se henne komma ut från kyrkogården med kratta och hink för att prata en liten stund som hon gjorde den där sommaren efter gymnasiet. Alltid leendes, alltid småskrattande åt något jag sagt…

    Jag kan inte föreställa mig och jag skall inte ens försöka förstå det tomrum som hon lämnat efter sig. Jag vet bara att utifrån de texter som hon skrev så älskade hon dig så ofantligt mycket.

    Jag hoppas och vet att var hon än är så vakar hon över dig och ger dig all den styrka och all den kärlek som jag vet att hon hade…

  110. Att så få ord kan säga så mycket och framkalla så mycket tårar och sorg. Snorpan lilla, detta är bara slutet på din mammas liv på jorden. Hon finns för alltid med dig i luften du andas, allt vackert du ser och all lycka du känner. Detsamma gäller så klart din pappa också. Du har världens finaste mamma som gett oss alla så mycket! Stor kram

  111. Den mest läsvärda blogg i Sverige har upphört.
    Trots jag inte kände denna fantastiska kvinna bakom raderna personligen sörjer jag henne som en nära vän.

    Vila i frid Snorpans mamma.

    Mina tankar går till make, Snorpan och föräldrar

  112. Beklagar så otroligt mycket till alla nära och kära, men specifikt till lilla Snorpan som förlorade sin mamma till en riktigt riktigt stark kämpe!

    Mycket kärlek samt styrkekramar från mig!

  113. Från en mamma till en annan: TACK för alla fina ord. Och för att du har fått mig att uppskatta mitt eget liv lite extra. Vila i frid.

    Till Snorpan i framtiden: Känn kärleken. Lev livet.

    Till alla nära och kära här och nu: Jag beklagar sorgen. Jag kände inte Snorpans mamma, men hennes öde har berört mig så otroligt djupt. All kärlek till er.

  114. Snorpans Mamma. Du finns i mina tankar varendaste dag. Jag ser dig springades på starka ben och vinden i håret. Jag tror att du bara är ett andetag bort egentligen och att du fortfarande ger din Snorpa en puss på kinden och en liten puss på örat precis innan hon somnat för natten. Tänker på Snorpan och hennes pappa varenda dag och hoppas att dom för varje avklarad dag så här i början får styrkan att klara av ännu en dag. Det kan inte vara lätt för dom dina just nu… Men det blir bättre så smånigom../Anna

  115. Ett livsöde. En kärlek större än allt annat.

    Tack, Snorpans mamma för att du bjöd in mig i din värld. Det har lärt mig mycket.

    Lilla fina Snorpan; Din mamma finns alltid vid din sida. Du kan bara inte se henne.

    Snorpans mormor och morfar.. Det borde finnas någon lag som förbjuder att ens barn dör före än själv. Den finns inte och livet är inte rättvist. All min kärlek, styrka och förmåga att dela sorgen med er, är mitt bidrag. Min sorg kan inte förändra något för er. Jag vet det, ändå… All styrka och kärlek till er.

    Snorpans Papa: Du verkar vara en fantastisk människa. Din fru skrev alltid så fint om dig. Kärleksfullt med en acceptans för olikheter. Inte för respektlöst eller utlämnande. Jag tror du är ”Snorpmammans” stora kärlek. Och jag tror att ”Snorpmamman” somnade in i vetskapen att du kommer älska och vårda er gemensamma blomma, lila Snorpan.

    Till oss alla som fått äran att följa ”Snorpanbloggen”. Snälla, skänk en peng till Snorpans resa. Alla bidra är bra bidrag.

    Kärlek till alla som följt bloggen.

  116. Sov gott du fina snorpanmamma. Du har berört mig så. Tack för alla klokheter. Till Snorpan och pappa, kärlek och önskan om ett fantastiskt liv och många fina minnen ♥♥♥

  117. Så kom beskedet som rev till som ett skrapsår på hjärtat.
    Tack för sin skörhet, din visdom och ditt mod. Tack för att du orkade dela med dig, båda av det fula och det fina. Jag hoppas att Snorpan hittar sin post-it skattkarta och inser att cirklar i sig själva vill slutas, ni ses igen.

  118. Så kom beskedet som rev till som ett skrapsår i hjärtat.
    Tack för din skörhet, din visdom och ditt mod. Tack för allt du orkat dela, både det fula och det fina. Jag hoppas att Snorpan hittar sin post-it skattkarta och inser att cirkar, i sig själva, vill slutas. Ni kommer att ses igen.

  119. Snorpans mamma, jag har aldrig träffat någon som är så orädd och stark som du. Som på något sätt alltid lyckas behålla lugn och kontroll oavsett situation. Din förmåga och (mod!) att se världen på ett ärligt och uppriktigt sätt är något jag alltid har beundrat hos dig. Tack för att du alltid funnits där och ställt upp. Jag saknar dig så himla mycket. Allt är så orättvist. Finns inga ord. Känner och tror att du finns med oss här idag ändå. Kram till Snorpan och Snorpans pappa.

  120. Finaste finaste Snorpan och Snorpans mamma. Jag har haft svårt att skriva något här, vill inte att blogginlägg ska vara sant, men det är ju det ändå. Jag saknar dej så, och då var du ändå ”bara” en vän, men en väldigt kär sådan. Orkar knappt tänka på hur det ska vara för dig lilla Snorpan och din pappa. Din mamma var en så fin och klok människa hon. Och en riktig supervän. När hon var jättesjuk nu i höstas så tog hon sig ändå tid att bry sig om andra. Hon hjälpte mig jättemycket, och inget kunde jag göra för att hjälpa henne. Vi brukade ibland chatta till småtimmarna om olika saker, om dig, om min son, om dagis, om jobbet, om folk i största allmänhet. Men nästan aldrig om att hon var sjuk, hon ville verkligen inte ge sjukdomen mer plats än vad den ändå tog. Även om jag vetat om att hon inte hade lång tid kvar så kan jag ändå knappt begripa, hur kan hon vara borta? Nej, det kan inte var så. Även om hon lämnat sin kropp som hade blivit så trasig, så finns hon här Snorpan. Hon kanske till och med, på något sätt kan läsa detta? Jag är säker på att hon vakar över dig och din pappa från ett litet moln någonstans. Eller så finns hon lite överallt som sagt, där man minst anar det. Hoppas det! Hoppas denna blogg kan bevaras på något sätt, den har gett så många så mycket. Dels alla vänner, kollegor och bekanta som genom den har fått en bättre förståelse för vad Snorpans mamma tänkte och kände, som hon kanske inte alltid orkade prata om (nej hur skulle man orka det?) dels flera tusentals därute som fått dela all den visdom, kloka ord och känslor som funnits här. Snorpans mamma: Jag saknar dej varje dag. Jag tänker på dej varje dag. Du kommer alltid vara en av de bästa vänner jag någonsin haft.

  121. Lilla fina Snorpan,

    Du ska veta att vi är många som tänker på dig och på din fina mamma och vi är många som önskar dig allt det fina i livet. Glöm aldrig att kärleken är som vinden, vi kan inte se den men vi kan känna den.

    Tänker på er som stod Snorpans mamma nära, och som nu står mitt upp i den djupaste sorgen.

    Kramar

  122. Älskade vän, Harry växer i magen och för varje dag som går vågar jag tro mer och mer på att det här kanske går vägen. Jag kände mig så säker på att du skulle finnas här när han kom till världen.

    ”Jag törs knappt tänka tanken att jag finns kvar då. Men om inte tittar jag på från stjärnorna.”

    Så skrev du. Jag vägrade ta in det. Otänkbart.
    Ändå blev det så. Den dag vi möter vår son för första gången tittar du på från stjärnorna. Jag tänker mig att du ser så bra nu att du inte ens behöver slita blicken från din Snorpa ens ett ögonblick, att du kan se allt samtidigt, och första gången jag får ta en barnvagnspromenad i vårsolen vet jag att du går bredvid.

  123. Tack Snorpans mamma, för alla fina ord du skrivit på vägen. Du har berört så många. Jag tror du alltid kommer finnas här för Snorpan och hennes pappa, vi ser dig bara inte. All kärlek till er som är kvar, jag är så ledsen för er skull.

  124. Vila i frid, finaste lilla Snorp-mamma. Tack än en gång för att jag fått läsa här. Du har gjort många mammor till bättre mammor och därigenom kanske gjort andra små snorpor gladare, mer sedda. Jag kommer alltid att bära dig nära mitt hjärta.

    Lilla Snorpan. Vi är så många som tänker på dig. Som bär dig, i tanken, nu och genom livet. När det blir dags för din resa hoppas jag att det blir en fantastisk resa!

    <3

  125. Började läsa vid din högskola nu i dagarna, på förstasidan stod det om dig. Det kom över mig att jag inte hade lämnat en kommentar, jag läste This is the end på mobilen under en resa med dålig Internetuppkoppling. Efter det har jag inte hunnit samla tillräckligt med kraft för att komma in här igen, förrän nu.

    Taxilandet blev snabbt en del av de bloggar jag följde nogsamt, inte för den tragiska handlingen, men för att den var välskriven, vacker och dedikerad till Snorpan snarare än publiken som läste den. Den känns personligt skriven och alltid tankeväckande.

    Jag hoppas att Snorpan och hennes pappa hittar en fin rytm i livet med vindpustar, havsbrisar och en gnistrande stjärnhimmel som minner om mamma och fru.

    All kärlek till er <3

  126. Tack för alla fina och kloka ord! Nu lever din mamma vidare genom dig Snorpan, och genom bloggen. Jag kände inte din mamma, mer än genom vad man fick läsa här i bloggen, men jag vet att hon var en klok kvinna med en otrolig kämparglöd och kärlek för dig och din pappa. Hon har berört många med sina inlägg och tankar, och kommer aldrig bli glömd. Vila i frid. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>