Behandlingsdag 1

Idag har cancerfan fått sig en omgång cisplatin och topotecan. Ät skit och dö tumörjävlar. Min kurator säger att visserligen ses inte min behandling som kurativ (att man kan bli firsk av den) men hon som andra har på sjukhuset sett oväntade sjukdomsförlopp och ändrade diagnoser. Det är ett hopp att hålla i. Att det inte blir som läkarna tror. Det snarare än kristaller, dieter eller mantran. Imorgon får den nästa snyting. Fina fina vänner och min mamma satt med mig alla timmarna och delade allt det svåra.

Jag har börjat sticka en tröja till dig Snorpan, en tröja tills du är sådär en 6-7år. Det blir en kofta för koftor är alltid bättre än tröjor man måste dra över huvudet. Det vet du redan för kofta är ett av dina favoritord som du säger med stor stolthet just nu. Jag tänker att den kan bli som en kram till dig från mig i framtiden. En kram av värme, omtanke och tid från din mamma. Vi kan gå och välja knappar till den tillsammans sedan. Det var alltid den bästa biten tyckte jag. Att gå till sybehörsaffären (heter det så fortfarande??) och välja knappar som såg ut som små äpplen, elefanter eller var silvriga. Eller så så fick man leta i mormors enorma knappburk efter flera likadana i den stora skattkistan. Vår familjs knappskatt ryms än så länge i en liten kaviarburk.