Hjälp oss med Snorpans resa

 

Många vänner, bekanta och helt okända frågor oss om de kan hjälpa till med något. Vi får stöd på alla sätt man kan tänka från många, med allt från sällskap på 8 timmar långa cellgiftsbehandlingar och skaffa second opinions från andra länder, till berättelser om andras vardag som får oss att tänka på annat – ibland i flera fantastiska minuter.

Men många av de saker vi behöver hjälp med handlar inte om nu, utan om sedan. I vår familj har jag, mamma, varit den som försörjt familjen då Snorpans pappa av kärlek flyttat till Sverige från Frankrike och ännu inte hittat ett heltidsjobb. Vi trodde vi hade all tid i världen att ordna med sådana saker – levde på kärlek och tillit och min lön. Men vår tid tillsammans visade sig vara kortare än vi kunnat tro. Det betyder att när jag snart dör – kan familjen inte längre försörja sig. Vi har mormor och morfar och vänner som hjälper till, Försäkringskassan utgör ett visst skyddsnät – men det där extra kommer inte att finnas. Min dröm är att kunna ge en resa till Snorpan när hon tar studenten. Jag fick en summa pengar av min mormor och morfar då och for på mitt livs resa. En resa som också på omvägar tog mig till Snorpans pappa. Vill ni hjälpa mig med en sådan present skulle jag bli så glad – jag försöker att förbereda allt jag kan för hennes framtid utan mamma, men jag har inte möjlighet att ge henne allt jag vill på egen hand.

Via länken nedan kan ni bidra med hur mycket eller hur lite ni vill. Kanske vill hon igen besöka Island dit vi reste förrförra hösten och badade i den Blå lagunen? Eller så vill hon fjällvandra med mitt fina tält? Kanske vill hon surfa i Australien eller resa till en Kibbutz? Hon kan behöva allt från bidrag till en biljett till Arlanda, till en t-banebiljett i Rom, till en glass i Hyde Park eller till en flygbiljett med Iceland air.

Alla pengar hamnar på Snorpans konto och min familj ser till att presenten blir hennes när skolan är slut. Vi har gjort ett Paypal-konto istället för att lägga ut Snorpans konto direkt – av integritetsskäl vill jag inte att hennes namn i framtiden vid en googling ska vara för evigt kopplat till historien om hennes cancersjuka mamma.

Vill någon hellre bidra på ett sätt som hjälper även andra, tänk gärna på Cancerfonden och på Ung Cancer – två fantastiska organisationer som gör min svåra tillvaro lite lättare att hantera.

102 reaktion på “Hjälp oss med Snorpans resa

  1. Pingback: LÄS | milosmamma

  2. Har just nu inte det så bra på ekonomifronten m två små o mammapenning. Men tänker att det ju är ett bra tag tills det är dags för student o resa o undrar därför hur lång tid framöver d kommer vara möjligt att sätta in pengar? Fin ide att ge ngt motsvarande d du själv upplevt.

    • Rara du, bara dina tankar på oss värmer så det räcker. Men så länge min blogg (och jag) finns kvar går det bra…men hur länge det blir vet jag ju inte riktigt. Kram

  3. Kära, kära Du! Hittade till din fina blogg via Vimmelmamman. Har sträckläst den och sitter här fylld av känslor. Jävla skitcancer! Kan inte hitta bättre ord, förlåt. Jag önskar att jag hade mer att ge, men just nu bidde det inte så mycket. Jag återkommer när kassan är påfylld igen. Ha en fin stund på Kolmården. Varm kram från Eva i Skåne

  4. Det är i dessa stunder jag önskar att jag var ekonomiskt oberoende så jag hade kunnat skänka precis så mycket som jag ville… Nu är det inte så men jag sätter in så mycket som jag kan.
    Undrar även om det vore ok att dela din blogg på facebook? Jag har nog väldigt många vänner som vill hjälpa med en peng men jag har ingen blogg att tipsa på.

  5. Efter strul med mitt kort på jobbet i dag fick jag det att fungera i kväll! Har bidragit med en liten peng och återkommer med lite mer vid löetillfällen framöver!

  6. Hej! Såg en länk till din blogg på Facebook och blev djupt berörd av dina ord, vilken kämpe du är! Har bidragit med en liten slant till resan. Kram från Maria

  7. Hej,

    Blev väldigt tagen av er historia och ska göra mitt bästa för att visa er mitt stöd.
    Pratar din man någon svenska alls? och vart i Sverige är ni bosatta?

    Hälsningar och kärlek från Stockholm

  8. Nu donerade jag tjugo kr. Inte mkt men ändå :-) / fick reda på detta efter att Soran Ismail lagt upp sidan på twitter.

  9. Hej!

    Jag har läst det du har skrivit och det berör mig väldigt starkt.
    Tyvärr, så är jag för närvarande sjukskriven och har ingen inkomst alls.
    Jag själv kan inte bidra mer än djupa tankar och förståelse, men även att länka er på en grupp på Facebook som når ut till i exakt siffra 6388 personer, jag hoppas att det kan bidra att någon eller några lägger en summa.

    Med enormt vänliga hälsningar, Hampus.

  10. Hej! Har läst din blogg via Sorans inlägg på FB och blev oerhört berörd. Jag önskar dig och din familj allt gott! Har bidraget med en slant.
    Varma hälsningar från Mari!

  11. Hittade din blogg via sorans twitterinlägg. Skickar iväg en liten peng när löningen kommer in på kontot. Skall sprida nyheten vidare runt om i Göteborg.

    Med vänliga hälsningar Kim

  12. Åh, va fint! Jag vill gärna bidra, så jag sätter in en slant t lilla tösens resa! Många bäckar små;-)… Många varma kramar!!! <3

  13. Jag saknar ord för tillfället, men när det blåser runt mig så brukar texten till ‘you’ ll never walk alone ‘ hjälpa mig en stund. Tänker på er och er styrka att berätta…..

  14. En liten slant från en ensamstående mamma med en dotter på 14 år. Hoppas många, många andra med mig kan donera en liten slant så att ni kan resa tillsammans så länge du orkar.
    Jag förlorade min älskade faster blott 50 år gammal i cancer för snart sju år sedan och inte en dag går förbi utan att jag tänker på henne.
    <3 Anne

  15. Hej,

    Vi på skarpnacks BK kommer att bidra med 1500 kr dessa pengar kommer från våran OS man i London Anthony Yigit från hans Sponsor och hans Tränare Valle Boguslavski och resten utav medd i klubben

  16. Hej. Jag har läst och vill posta en kommentar men har svårt att hitta ord. Hoppas att du kan finna glädje i stunderna med din dotter och man. Stort lycka till. Ge inte upp. Jag sätter in en slant till din dotters studentgåva. Kramar.

  17. Läser Vinmelmammans blogg och såg länken hit. Har sträckläst allt du skrivit och gråtit hejdlöst över livets orättvisa. Har själv två små barn och tanken på att inte få vara med dem upp i vuxen ålder är olidlig.
    Från och med nu kommer du finnas med mig! Och jag ska sätta in en rejäl summa pengar till Snorpan.

  18. Hej!
    Hittade hit genom en länk från vimmel mamman. Det är inte svårt att föreställa sig själv, er situation. Jag har själv en pojke född -10 och jag har nog aldrig gråtit så mycket som när jag läser om dig och Snorpan. Det finns egentligen inga ord.
    En stor cyberkram och hoppas på att läkarna har fel, att det visst finns hopp!

  19. Läser, tänker, gråter och bannar livets svåra och tragiska orättvisor. Sänder många värmande ”cyberkramar” och sätter in en slant till Snorpan… /Pia

  20. Satte just in en liten slant jag med, men vet inte vad jag ska skriva…..Hoppas att mitt lilla, lilla bidrag och tanke kan hjälpa på något sätt.

  21. Jag blev också oerhört rörd över historian om Snorpan och hennes resa.
    Allra mest blev jag rörd över att hennes mamma aldrig får höra henne berätta om alla äventyr när hon kommer hem igen.
    Fast finns där en himmel så lyssnar du därifrån. :)

    Jag är student och bidrar så fort ekonomin tillåter. Kommer det gå att donera länge till? Hur som helst så vill jag bidra med mer än pengar.
    Jag har rest väldigt mycket, jag har många vänner världen över som tagit mig med på stora äventyr.
    Tänk om jag kunde få vara med och vara ett telefonsamtal bort för er flicka när hon behöver hjälp eller råd och tips. Jag syftar på de resor hon kommer komma iväg på. Ibland blir man strandsatt i en främmande stad eller i ett land och behöver hjälp, eller så behöver man hjälp för att ta sig till en specifik ort, eller så behöver man någonstans att sova en natt innan nästa avresa. Ja, det vet du själv som varit ute och rest.
    Jag anmäler mig som frivillig att alltid finnas för din dotter när hon drar ut på äventyr.

    Ju större kontaktnät du skapar nu desto längre och mer fantastiskt kommer hennes resa bli, inte bara efter skolan utan under resten av hennes liv.

    Min e-mailadress har du nu och tveka ALDRIG över att använda den! (Jag bor i Malmö.)
    Massor av kramar och kärlek från mig.

    • Signaturen ”Malmö”: Jag blir så rörd över hur fantastiska människor det finns… :)

      Snorpan kommer få förutsättningarna att ta sig fram i livet. Det du, Snorpans mamma, gör för henne är fantastiskt. Jag hoppas att jag kommer kunna ge en del av mina slantar så fort kontot tillåter. Dina ord berör!

  22. Tack för allt du delar med dig…svårt att finna ord.Har tre egna barn, jag tar inget för givet, det kunde lika väl varit jag. Vetskapen om att kämpa mot tiden, då man skulle vilja tillbringa varenda sekund med sitt barn, finner inga ord….men jag skulle skicka presentkort så du o Snorpan kan gå på Knattebio tillsammans o mysa e det möjligt? Mvh.Jenny

  23. Har suttit på jobbet och gråtit när jag läst igenom alla inlägg. Jag gråter för Snorpan.

    Jag förlorade min mamma när jag var 14 år gammal. Det finns inga ord. Jag kan verkligen inte med ord beskriva hur det känns, eller hur det kändes då. Det är bara en stor tomhet.

    Jag har bidragit med en liten slant. Inte för att det kommer väga upp en eventuell förlust av Snorpans mamma. Men för att en rolig resa med vänner/kärlek för en stund kan ta bort hålet som finns inom en. Jag gjorde det som ett bevis på att livet går vidare, hur tufft det än låter. Jag sitter själv här 10 år senare och inser att jag lever. Att det finns saker att glädjas över – trots det hemska som har hänt.

    Många kramar från mig till er!

  24. Det är så otroligt orättvist. Har sträckläst din fantastiskt välskrivna blogg. Din kärlek till lilla Snorpan lyser igenom varenda mening.
    Jag har satt in en peng till hennes resa.
    Styrkekramar! Jag håller mina tummar för ett mirakel.
    Karin i Malmö

  25. En slant är insatt och jag kan bara önska att Snorpan får några underbara resor med dina ord i bagaget stärkt av den kärlek du fyllt henne med. Önskar att du får möjlighet till många fler underbara stunder tillsammans, tid till att skriva mer, fylla på förrådet som de runt Snorpan kan portionera ut genom livets resa. Varje gång jag tänker på kofta faller tårarna när jag tänker på den underbara tanken om den varma kramen.

    Sitter här med en pussling i magen som växer sig stor och oavsett hur vår framtid ser ut så har du visat mig hur man kan hantera det ofattbara och orättvisa.

    Många kramar!

    • Har stickat klart allt utom framstycket nu och den har blivit lite blöt av mina tårar också kan jag säga- tusen tack!

      • Nu har min pussling anlänt (15:e februari) i form av en liten Emilia som just nu ligger vid min sida med sin 6 veckors nyfikenhet flörtar med en panda och försöker få fram alla de ljud hon kan.

        Att läsa det du skriver värmer fortfarande lika mycket – sorg, glädje, nyfikenhet, envishet, uppfinningsrikedom. Finns så mycket i det du skriver som kommer att göra mig till en bättre mamma. TACK!

        Satt in ett bidrag till Biopsin också och tror jag lyckades märka insättningen.

        Håller tummarna och skickar positiva tankar.

  26. All kärlek och styrka till dig och din familj! <3 Det du gör för din fina lilla tjej kommer hon Alltid bära med sig som en varm känsla i sitt bröst, vetskapen om att hon är så otroligt älskad av sin mamma!! Det är den bästa känslan en dotter kan ha och kommer hjälpa henne igenom allt hon kommer stöta på i livet. Det är så fint det du gör, ska skicka detta vidare så även fler hittar hit! :) KRAM

    • Jag hoppas hoppas och hoppas att hon kan få med sig några gryn av mig i livet som kan hjälpa till att fylla hålet efter hennes mamma. Tack för dina ord.

  27. Kanske ses dom, min Frank och din Snorpan, ute någonstans i världen på den där fantastiska resan som Snorpan ska göra. En liten bäck rinner i allafall från en mamma till en annan hoppas det i slutändan blir nog för att att Snorpan ska kunna resa på alla de sju världshaven men din vind i seglen.

    Stor stor kram!

  28. hej!
    jag har satt in 200 pix. hoppas att det kanske räcker till en brakmiddag i Thailand även om 17 år. Eller åtminstone en glass i NY.

    Tänker på er väldigt mycket sen jag hamnade på din blogg. Jag hoppas så att allt går bra på något sätt. Och jag önskar verkligen att det fanns mer jag kunde göra.
    Jag insåg i alla fall att jag ska skärpa mig och njuta mer av den tid jag har kvar-hur långt det nu är.

    Hoppas att de vita blodkropparna blir bra!!!!

  29. Hej!
    Har bidragit med en hundring. Inte mycket, men lever på sjukersättning och den är liksom allt annat än fet. Du är en stark kvinna och din dotter kommer säkert också att växa upp till en sådan. Styrkekramar till dig och din familj.

  30. En liten slant insatt för en flaska vin eller två… Och en länk på Facebook så kanske någon mer passar på idag när lönen trillar in. Hoppas, hoppas att ni får en fin helg tillsammans!

  31. Vi känner inte varandra du och jag. Men min dotter är jämngammal med din, och mitt hjärta brister när jag läser din blogg. Jag hoppas att Snorpan får en fantastisk resa. 200:- med påfyllning inom kort!
    Kram,
    En mamma

  32. Pingback: SNORPANS RESA! | Cancermorsor

  33. Med gråten i halsen och tankarna kring att de kunde varit jag. Det hade kunnat varit mitt eller mina barn som har denna långa resa framför sig. Jag har nu satt in 150 kr, de kanske räcker till en tågresa mellan två städer i Europa eller till ett resturangbesök på kuba. Jag hoppas hon kommer iväg, verkligen.

  34. Pingback: Dag 234 – Vad man kan göra. Om någon undrar. | Frans resa - resan till fjällen som aldrig blev av

  35. Nu har jag äntligen fått tummarna loss och satt in en slant till resan. Hoppas att Snorpan lär sig något nytt med hjälp av min slant – naturupplevelse, maträtt hon aldrig har ätit, nya ord på ett främmande språk… ibland känns det som att hela min allmänbildning kommer från de resor jag finansierade med arvet efter farfar och pappa. Jag hoppas även att hon kommer ihåg att ringa eller skriva hem ibland, det är viktigt så att inte släktingarna därhemma är onödigt oroliga…
    Ta hand om er, håller tummarna för nästa behandling!!

  36. Hej, Jag har lämnat ett bidrag till Snorpans resa! Jag blir väldigt berörd när jag läser din blogg, jag tänker på er. All styrka och kärlek till dig och din familj!

  37. Hej,

    Jag har ingen personlig koppling till er och jag kom av en slump in på denna blogg först idag. Jag känner mig oerhört berörd och jag känner även behovet att att få göra någonting för att hjälpa till, så jag donerade en slant. Hoppas att dem i framtiden kommer väl till pass. All lycka.

  38. Jag har en dotter som ær næstan lika gammal som din Snorpan. Læser din blogg och tænker på hur orættvist livet ær och på hur det ær lætt att glømma hur lyckligt lottad man ær och hur snabbt ting kan førændras. Din blogg får mig också att påminnas om att jag gør rætt val i livet, som inte jobbar ihjæl mig och spendrar så mycket tid jag kan med min familj. Tycker du ær otroligt stark och ær øvertygad om att Snorpan kommer kænna sin mors kærlek omkring sig nær hon væxer upp. Sætter in ett litet bidrag som kan ta henne en bit på væg mot sitt livs resa och håller tummar och tår før din skull!

  39. Fina du!

    Jag har följt din resa sedan Vimmelmamman länkade till din blogg och du berör mig så otroligt starkt. Kanske för att min egen mor fick lungcancer men hade turen att bli frisk.

    Du är en otroligt duktig skribent och jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att strålningen skall ha effekt på dina tumörer så att du kan få stanna hos Snorpan och din övriga familj och vänner länge ännu.

    Jag har givit ett litet, ringa bidrag till Snorpans resa och hoppas såklart på att du skall kunna vinka av henne när hon väl åker iväg på sin studentresa!

    Massor av värme, kärlek och styrka från en annan mamma

  40. Jag har precis donerat 200 kr, som jag hoppas Snorpan i framtiden kan ha nytta av. Kanske till resan, eller ett litet inköp till första lägenheten när hon flyttar hemifrån. Jag är så otroligt berörd och tagen av din berättelse. Man vet aldrig vad livet har i beredskap. Livet är så skört. Jag önskar Snorpan all lycka och välgång i livet. Att hon växer upp till att bli en stolt, ung kvinna med mycket självförtroende. Att hon inte låter sig hindras, att hon känner att ingenting är omöjligt för henne att uppnå. Jag vet inte vad jag ska säga till dig, vi känner ju inte varandra. Jag vill bara krama dig och säga hur otroligt stark och modig jag tycker att du är. Att du i din otroligt svåra situation ändå orkar förbereda för din familj inför dagen då du lämnat dem. Jag hoppas innerligt att du får vara kvar hos din familj en lång tid framöver.

    Kärlek, omtanke och kramar!

    / Jeanette

  41. Jag önskar Snorpan all lycka i världen. Skänkt en liten slant till er.

    När jag var liten tyckte jag du var den coolaste kusinen man kunde ha, det tycker jag fortfarande.
    Kramar på er!

  42. Jag blev så oerhört rörd av din berättelse. Förlorade själv min morfar och pappa till cancern i våras, strax innan min student. Cancer är verkligen ett fult ord och jag önskar att ingen i framtiden ska behöva uttala det. Jag har satt in en liten peng till Snorpans student och önskar er all lycka!

  43. En julgåva insatt med förhoppningen att Snorpan i framtiden kommer ut och möter andra kulturer; att kulturmötet bidrar till perspektivskiften och att hon därigenom får växa som människa på ett likande sätt som hennes mamma fått göra.

    Jag önskar er stunder av frid och mycket kärlek i den svåra tid ni tvingas befinna er i.

  44. Pingback: Presenter | Taxilandet

  45. Du skriver så fint och så fullt med kärlek! Jag hoppas ni får mycket mycket mer tid tillsammans. Att leva i nuet får verkligen en annan innebörd när man inser hur skört livet är. Min man är allvarligt sjuk sedan april 2012 och jag försöker ta vara på de bra dagarna och leva i det som är nu. Lättare sagt än gjort…

    Vi har möjligheten att kunna spara pengar till vår son (som är jämngammal med er dotter) varje månad för att han ska ha ett ”startkapital” när han ska ut i stora världen en vacker dag. Denna månad får Snorpan pengarna istället :) .

      • ..och sedan läser jag din blogg och ser mina korkade ord till dig…jag ser att dina dagar handlar om att hålla sig flytande nu, att härda ut, att hålla i. Jag tänker på er idag. Och hoppas att turen till Lund går bra.

        • Har läst att du är rädd att Snorpan inte ska komma ihåg dig. Min son fyller 3 i augusti. Hans pappa blev en ängel den 18 feb. Varje dag sedan dess pratar vår son om sin pappa utan att det är jag tar upp samtalsämnet. Det är smärtsamt men jag blir glad varje gång, jag tror aldrig att han kommer att glömma sin pappa. Ibland är det ”jag vill ha strumporna som pappa” (upp till knäna…) eller ”du ser nästan ut som pappa” (i bastun till en vän som har hår på bröstet) ”gonatt pappa i himlen”.

          Din blogg kommer att betyda så oerhört mycket i framtiden för din dotter. Min man hann aldrig skriva något till vår son. De ligger på mig att föra vidare hans minne till vår son. Men jag är helt övertygad om att 2,5 åringar skapar minnen som de kan bära med sig hela livet!

          • Emelie, jag håller med dig. Jag förlorade min pappa som 2,5-åring, men han fanns ändå med mig under hela barndomen. När jag var tio såg jag honom till och med köra förbi i en bil och vinka till mig – ingen kunde övertyga mig om motsatsen. Det viktigaste är att veta hur mycket han älskade mig – det värmer än idag, 39 år senare.

  46. Hej!
    Jag fick syn på din blogg idag och många känslor väcks! Jag är 19år och överlevare.
    Fick diagnosen leukemi vid 4år och kämpade tills jag var 8-9år med alla mediciner och till slut besegrade det! Nu hoppas jag att mina krafter kan gå till dig så du kan fortsätta vara lika stark som du har varit hela vägen!
    Ps. Vill du prata eller något så är det bara att mejla! :)
    Kram!

  47. Satte in ett litet bidrag idag som tack för att vi får läsa dina texter. Till Snorpans resa eller kanske till ytterligare en dag för dig och Snorpan tillsammans i bokhandeln.

  48. Här kommer en peng till din fina fina Snorpan. Inget som kan ersätta en mamma eller laga ett litet hjärta som är sorgset. Men det kan förhoppningsvis underlätta vardagen så småningom.

    Kram

  49. Pingback: SNORPANS MAMMA : Vimmelmamman

  50. SJälvklart satte jag in en slant, har det jag behöver och hela min familj är friska. Du har lärt mig att se till det lilla och va lycklig över det! Hoppas så att du får fortsätta va med din familj!/Ella

  51. Jag satte in en peng till Snorpan. Jag kunde inte låta bli, trots ansträngd ekonomi. Jag önskar dig lycka den tid du har kvar, alla mina tankar går till dig och din familj.

  52. Hej!
    Här kommer 500 kr från Lund. Att användas till Snorpan eller biopsi. Ni är i våra tankar.
    /Stina, som hoppas kunna göra er kamp lite,lite lättare.

  53. Förstår att du har samma tanker som vi andra mammor oavsett om vi är sjuka eller inte. Hoppas att jag inte är alltför krass men jag skulle vilja ge dig ett konkret råd. Kanske har du redan informationen men om inte. Vad jag förstår har du ett arbete och via ditt arbete och/eller fackförening har du säkert någon försäkring även om du inte har tecknat den själv. Där kan det vara relativt stora belopp som faller ut vid ett dödsfall. Oftast är man/sambo förmånstagare i första hand och barn som nummer två. Om du vill avsätta pengar till din dotter är mitt råd att sätta din dotter som förmånstagare i första hand eller till ett visst belopp så är du helt säker på att hon den dag hon är mydig/slutar skolan kan komma iväg på den resa du önskar henne. Ta hand om dig och din fantastiska dotter.

    • Jovisst har jag en sådan försäkring men eftersom Snorpans pappa i dagsläget inte har ett arbete som kan försörja familjen när jag snart är borta behövs försäkringspengarna akut för att betala mat och boende – därför gjorde jag insamlingen här när människor frågade mig om det fanns något de kunde göra för mig. Insamlingspengarna finns sedan på ett konto i hennes namn – men det får hon inte veta förrän studentmössan är bärgad :) Och tack vare alla fantastiska generösa och omtänksamma människor kommer hon nog iväg en bra bit! Tack för råd, vi har många som hjälper till med det praktiska också och så länge jag kan fortsätta arbeta och inte behöver vara sjukskriven håller vi oss på rätt köl. Kram

  54. Läser din blogg efter tips i Vimmelmammans blogg, du och din dotter finns i mina tankar varenda dag. Dina handlingar och ord till din dotter, dom lyser av kärlek. Din blogg och din gärning är helt självlysande med kärlek. Jag lovar dig… hon kommer få med sig så mycket av dig. Framförallt kommer hon alltid veta att hennes mamma älskade henne något så oändligt. 500 spänn och kärlek och hopp från en annan mamma i Alingsås.

  55. Hej!
    Förlorade min mamma i cancer som 20-åring och jag har många fina minnen efter henne. Tänk vilken skatt du lämnar till din lilla Snorpa, för henne att läsa om och om igen i livet. Satt in en liten slant till Snorpans resa och en liten slant att använda vilken dag ni vill :-) Kramar Maria

  56. Bidragit med en liten peng till Snorpans resa. Har också en treåring hemma, kan inte ens föreställa mig hur vetskapen om att snart behöva lämna honom skulle smärta. Inte säker på att jag skulle orka vara stark. Det du gör för din dotter är så fint – alla berättelser och kloka ord som kommer att följa henne i livet. Varma tankar!

  57. Har satt in ett bidrag till Snorpan. Önskar henne en fantastisk resa och er fler bra dagar tillsammans. Måste också säga att bilden av er på ”hänglåsbron” är så fin! Kramar från en annan treårings mamma

  58. Jag har sent om sider snubblat på din blogg och är mycket imponerad av den. Du tycks ha ett liv som, sjukdomen förutan, är lätt att relatera till för mig och din språkbehandling är fantastisk och gör läsningen – oavsett tema – till ett nöje. Om än ett nöje som ofta får tårarna att trilla. Om din blogg fanns som en bok skulle jag vara den första att köpa den. Jag har satt in ett bidrag till Snorpans resa. (Jag hoppas att dina planer för hennes framtid även innefattar en bok med dina texter i tryck!)

  59. Jag snubblade över din blogg och har satt in en peng till din lilla tjej. All styrka till dig, dina nära och kära. Stor kram.

  60. Hej Snorpans mamma, du har lyckats förmedla hur oändligt
    stark och outtömlig en mammas kärlek till sitt barn är. Och detta
    endast genom ord, som du unikt formulerar så det går rakt in i
    hjärtat hos oss alla som läser det du skriver. Ett som är säkert är
    att Snorpan inte kunde ha fått mer kärleksfulla och trygga första
    barndomsår än dem du och hennes pappa har gett henne. Även om man
    önskar att det hade varit under andra omständigheter. Denna viktiga
    grund kommer att följa henne resten av livet och forma henne till
    en person som är både stark, har integritet och oändligt mycket
    kärlek att ge. Med tanke på din reslust, sin pappas nationalitet
    och sina språkkunskaper kommer hon att göra det allra bästa av
    denna resa som hon tack vare dig kommer att kunna ge sig ut på. Och
    du kommer att vara med på den i varenda steg hon tar det är jag
    säker på.

Lämna ett svar till Malin Haarala Svensson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>