Den andra läkaren

Han som ska få tumörbiten för att analysera. Han med influensan och hunden. Han mailar kvällen innan operationen. Säger lycka till. Och att jag är i dom bästa händer. Han har mailat kl 22.13. På kvällen. Min läkare hemma ringer jag ofta. Jag blir kopplad till en telefonsvarare där jag lämnar mitt namn för att bli uppringd på en tid som dom anger och som aldrig passar. Och som heller aldrig stämmer. Och det är snarare än sköterska som ska förmedla något läkaren sagt som hör av sig. Inget utrymme för samtal. Ingen tid för diskussion. Inga val som jag får vara med i. Om jag inte tjatar och är envis. Ägnar all min vakna och all min sjukvårdstorpeds vakna tid åt att få fram något i högsta grad rimligt. Sprutor som boostar vita blodkroppar som alla patienter utom jag verkade få. Rätt att träna. En remiss till smärtkliniken eller strålning på lungmetastaserna.

På reikibehandlingen sist la reikimannen sina händer på ryggen och benet. Sedan flyttade han dem. Till lungorna. Till huvudet. Till en plats på halsen. Efteråt frågar jag varför? Han tittar på mig. Som om jag visste. Och jag vet. Jag har mina metastaser precis där. Men jag har ingenting sagt, säger jag. Han lägger huvudet på sned och småler. Jag ser det mörka säger han. Din kropp säger till mig vad den behöver hjälp med. Forskaren i mig vrider sig i plågor. Och är det inte någon sorts örnfjädrar och en rökelsehållare med Budda i hörnet? Jag vill vifta bort det. Men han höll sina händer på de exakta punkterna där röntgenbildena lyste. Han tar fram en bild. En man och en kvinna på ett foto. Höstfärger. Han säger att kvinnan var döende av en hjärntumör. Att han, onkologer och andra healers behandlat henne. Att hon hade några få månader kvar. Att bilden är tagen för ett år sedan. Att vissa människor kan läkas fastän man inte trodde det. Han tror att jag kan vara en sådan. Bilden kan föreställa vem som helst. Tänker jag. Det spelar ingen roll. Han vill ge mig hopp. Inte för att jag måste ha det. Men för att det kan vara bra. Jag gråter för jag vill inte leva på hoppet. Jag vill leva för nuet. Han säger att jag gör det. Men att man kan hoppas i alla fall. Han säger att min kropp tar emot läkning och omtanke på ett fantastiskt sätt. Det säger han till alla, tänker jag bistert när jag går. Annars skulle ju businessen gå omkull. Men behandlingen har varit skön, jag har mindre ont, det pirrar i nerven i benet – kanske vaknar den? Jag övermannas av en känsla av att vilja krama honom. På samma sätt som jag vill krama min kurator och min PT för att dom är underbara människor som gör sitt allra bästa för att jag ska må bra. Jag och en massa andra människor säkert. Och för att jag ibland skulle behöva en kram. Jag skjuter undan den japanska gardindraperimojängen i hans entré. Han kommer efter. Ger mig en kram.

11 reaktion på “Den andra läkaren

  1. Skönt att höra att allt gick bra med testerna. Jag hoppas så på ett positivare besked från utlansdoktorn. Din läkares attityd gör mig så ledsen. Det blir så otroligt fel alltihop.
    Jag skulle donera tå (inte storttå för då får jag svårt att gå) men definitivt bägge mina lilltår för att du skulle få vara en utav dom som din reikiterapeut pratade om!
    Kramar till dig och vad skönt att du är hemma hos dina älskade igen.

  2. Oj vad dina texter berör mig. Har tänkt mycket på dig och de dina under de här dagarna, och det var skönt att få meddelanden från andra sidan av operationen. Och det är underbart att höra att du har hittat de bästa händerna, även om de jobbar på lite olika sätt minst sagt. Förstår att det är svårt för en forskare att verkligen tro på det ”flummiga” men å andra sidan har ju parapsykologi till o med blivit ett godkänt forskningsområde. Så vem vet, han kanske kan se mer än vi tror.

    Varma kramar från Ella i Skåne

  3. ni borde åka utomlands om ni göra roliga grejer. usa disneyworld eller cypern och bo på ett familjecharterhotell? sunwing resort sandy bay verkar jättebra. fast det kanske är vanskligt att vara långt hemifrån med tanke på sjukdomen. en släkting fick dock en allvarlig sjukdom i cypern och sjukhuset verkade bra….

  4. Att leva i nuet tror jag inte står i motsatsställning till att nära en önskan om att blir frisk igen. Att lägga krafter på att förneka den önskan kanske däremot för bort från nuet. Jag tror att det är stor skillnad på att å ena sidan acceptera vad som än dyker upp inom en i nuet och att å den andra sidan på att förlägga hela livet till ett sedan (som ju faktiskt teoretiskt sett inte finns, i alla fall inte just nu). Tror absolut att reiki-killen menar allvar när han säger att du är bra på att vara i nuet.

    Och med tanke på allt detta om nuet, kunde han ju ha värre figurer än Budda i gömmorna .. . Eller för att citera en person inspirerad av Buddas tänkande: ”Det som ligger bakom oss och det som ligger framför oss är småsaker jämfört med det som ligger inom oss”

    Å så en sak till; Vetenskap i sin nuvarande form, hur kul man än kan ha när man utövar den, sitter ju ändå långt ifrån inne med alla svaren. Eller rättare sagt: Den kanske glömmer bort att formulera de rätta frågorna?

  5. Vad skönt att höra att du är hemma igen! Och att både läkaren och den här vänlige reikimannen verkar som ena riktigt bra människor. Man vet ju aldrig hur något går, men att få vara en person, någon som syns och är viktig, det är större än man kan tro. Att de man måste lita på för att få den hjälp man faktiskt måste ha, verkligen bryr sig om en.
    Kram på dig, och välkommen hem!

  6. Hej fina du!
    Underbart och härligt att undersökningen gick bra! Det är så ensamt strax innan sövning. Rädslan som lurar i bakgrunden över hur det ska gå. Ska det lyckas? Hoppas nu att läkaren kan hitta det rätta giftet och fullkomligt mosa sönder det!

    Din reikibehandlare verkar toppen. Finns han i Stockholm? Jag har fått en väldigt besvärlig smärta i ryggslutet. Inte utan att det gör mig orolig.

    Många håller tummarna för dig kramar kommer här
    L

    ps. tro på det du måste tro på för det kan göra under, gå en match mot forskaren i dig. Kan inte forskaren och hoppet om under gå hand i hand?

    Kram igen

  7. Tror man ska våga lita på såna män mellan varven. När man behöver.Troligtvis lever vi nu levande vetenskaps-, och evidenstroende människor bara i en illusion om att världen är så som vi kan sammanfatta den i våra rapporter.
    Surt att inte få vara med om 100 år. Kanske Skorpan är?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>