Mamma ska åka bort

Vi leker med Pippidockan som jag sytt till dig. Plötsligt lutar du dig ner mot Pippi och håller henne i axeln. Din mamma är i himlen Pippi, eller hur? Du tittar frågande och intensivt på henne. Ja, svarar jag med Pippis röst. Jag fortsätter dit där benen inte bär. En myr där mossan sjunker ner och marken inte känns. Det blir kallt. Blött. Osäkert. Sedan kommer jag att vara där med Pippis mamma säger jag. Vi kan bli kompisar hon och jag. För jag har fått lära mig att det som gör barn som förlorar en mamma eller pappa eller ett syskon mest oroliga, det är att den som dött ska vara ensam där i himlen (eller vad man nu tror händer efteråt). Så jag vill börja berätta en saga för dig om att jag har det bra sedan, så du inte ska oroa dig för mig. Vad som än händer är jag säker på att du inte behöver oroa dig. Säker på att jag har det bra. Eller att det som varit jag har det bra. Är en del av något större och annat. Inte här. Inte med dig. Men inte ensamt. Ja, jag ska också till himlen med mamma, säger du. Nej, säger jag. Bara mamma ska dit. Till Pippis mamma. Vi ska bli kompisar. Jag är ju kompis med din bästis mamma så jag kan bli kompis med Pippis mamma sedan. Jag vill ge dig en bild av att vi kanske dricker kaffe där upp sedan. Dansar eller åker berg och dal-bana eller vad du nu vet och föreställer dig att jag och bästisens mamma gör när vi ses.

Jag hoppas att det inte händer nu. Men det jag ska göra snart – plocka ut en bit av en av alla tumörer för att testa vad den inte tål – det innebär risker. Jag har fått cellgifter. Jag har cancer i hela kroppen. Det är inte bra att bli nedsövd och opererad. Kanske behövs det inte. Kanske kan de nå en tumör i alla fall. Det vet jag inte än. Men om jag inte kommer tillbaka nu. Då hanns inget mer med. Och vad ville jag då säga? Som jag inte sagt eller gjort. Finns det något jag kan lägga in i dig som stannar kvar? En kram till. Att du somnar med din arm om min hals. Att vi bråkar om vilken mössa du ska ha. Att jag hinner steka en omgång plättar till att ha i frysen. Jag ska göra iordning en liten låda med mina bästa saker. Viktiga minnen för mig. Ledtrådar om mig. Jag ska försöka hinna läsa in en av mina favoritsagoböcker till dig. Och jag vill säga till dig att jag har det bra. Att jag tror att du kommer ha det bra. Att världen är en bra plats. Man kan inte tro det ibland. När rasister sitter i parlament, när människor tjänar pengar på att utnyttja andra, när ingen säger emot. När hjärtan brister, när man ångrar sig, när det är tungt. Men det är den. Leta reda på en fin plats och se miraklet som är. Ljuset, de växande stråna och blänket i vattnet. Ställ dig på en tågperrong eller en flygplats och se människor som tycker om varandra träffas igen. Läs saker av människor som engagerar sig. Som bryr sig om att försöka. Jag ville ge dig den gåvan. Livet. I den här världen. Det har jag i alla fall hunnit göra.

18 reaktion på “Mamma ska åka bort

  1. hej
    Är ju ingen van bloggmänniska. Skulle svara på detta inlägg, men det jag skrev hamnade under inlägget ”sista chansen”.Men nu fick jag chansen att lägga till en sak. Av det du skriver om Snorpan känner jag mig helt övertygad om att du redan givit henne insikten att världen är en bra och stundom magisk plats. Och av det (kanske lilla) jag känner dig är jag oxå fullständigt övertygad av att den insikten förmedlats av att du är den just du är. Än en gång: Lycka till med din resa!

  2. Jag finner inga ord. Så vackert, sorgsamt, fint, kärleksfullt och sant. Det smärtar att läsa din text och jo, jag kan uppriktigt säga att jag förstår dina tankar om vad vi hinner ge våra barn innan det tar slut. Ingen, verkligen ingen med barn som inte blivit vuxna borde behöva brottas med detta.

    Jag håller på dig, jag är med i din hejaklack, jag hoppas vi kan hjälpa dig med mer tid.

    Kram L

  3. Det är så outsägligt smärtsamt och samtidigt så bottenlöst kärleksfullt, det du skriver till din dotter – och som du låter oss andra dela, som en vacker gåva. Den gåvan kan vi förhoppningsvis plocka fram när vi själva eller någon vi älskar blir sjuka, och ska dö. Eller har dött. Beundrar att du orkar kämpa, inser att om man är som du, så kan man inget annat. Och bara därför kommer du i mina och i tusentals ögon, att dricka kaffe med Pippis mamma och din dotter kommer att veta det och hon kommer att skratta, leka, bli kär och leva. Men alltid sakna dig, även om du finns kvar i henne. Lycka till. Från djupet av min själ.

  4. Tack för den finaste bloggen jag någonsin läst. Har nog aldrig läst och blivit så berörd och själv så innerligt tacksam för livet, min familj och allt fint som finns. Stort stort lycka till med biopsin.

  5. Jag är helt övertygad om att all kärlek och ömhet du ger din lilla flicka kommer att finnas där i henne för alltid, som en mjuk, värmande känsla av trygghet. Vad som än händer.

    Vi är många som i tanken kommer att hålla dig i handen under din resa. Mina allra varmaste tankar och lyckönskningar sänder jag till er <3

  6. Godmorgon. Ett bidrag till din biopsi resa är på väg. Lycka till, håller alla tummar och tår för att ni hittar renda dundermedicinen som ger dig tid till att njuta av varje morgon med din fina Snorpa och man.
    Tack för bloggen och att jag får ta del av dina ord. Du kommer alltid vara en inspirationskälla för mig. Inte på grund av sjukdom och hur du hanterar allt (trots att du gör det väldigt bra) utan för hur du är som människa och mamma. Kramar

  7. Så himla fina tankar, från en så himla fin mamma. Försöker skicka med dig ett gäng varma tankar på resan och önskar dig god tur.

  8. Hej! Du och jag är där ingen vill vara! Du har ett och jag har två. Jag tänker i samma banor som du. Vi kämpar varje dag för att orka ett tag till! Skönt att höra din inställning till alla råd man får som cancersjuk! Jag var en renlevnadsmänniska som fick cancer och därför unnar jag mig nu god choklad, chips, gott vin för om mitt liv har begränsats av cancermonstret så vore jag dum om jag lät bli! Stor kram

  9. Jesus, så bra du skriver. Hoppas hu hinner skriva massor
    än! All välgång, kärlek och tur önskar jag dig på färden.
    /M

  10. Tänker på dig, Snorpans mamma, och håller tummar och tår – är inne o tittar efter uppdateringar ofta trots att jag vet att det kanske inte uppdateras just nu pga viktigare saker – som skall hjälpa dig att kicka bort cancer-celler åt skogen! Lycka till!! Kram

  11. Du borde spela in en video till henne som hon kan se när
    hon längtar efter dig som mest, där du läser för henne eller säger
    jag kommer alltid älska dig eller något.:) Lill-tjejen kommer ha
    det bra med kärlek runt sig<33 Kämpa på för
    henne!<3:) för mirakel finns trots allt<3

  12. God Onsdag! Jag tänkte bara skicka dig en tanke idag. Hoppas allt går bra med undersökningarna och att även får respit för lite skratt med din vän. Kramar från en läsare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>