Sorgligt

Jag tittar efter. Ser vem som läser det jag skriver till dig Snorpan. Det är många. Många tusen. Jag följer efter. Ser vad de skriver om det jag skriver. Om oss. Dom gråter. Dom säger att det är sorgligt. Plågsamt. Ångest. Ont i hjärtat. Andra säger att dom ändå är glada. Att dom tänker på sitt liv på annat sätt. Kramas mer. Surar mindre. Lär sig något.

Det känns svårt att läsa om andra som sörjer vårt liv. För även om det är sorgligt så är det annat också. Just nu är vi lyckliga. Just nu är vi tillsammans. Du ringer bästisen på låtsastelefonen, säger att hon ska komma idag. Jag smsar bästisens mamma bakom kudden och vips dyker hon upp i eftermiddag. Din värld är magisk. Du har påhittade kompisar som bor bakom soporna i köket. Ljudet av ditt skratt från igår när vi duschade ringer i mina öron fortfarande. När du försökte göra som jag och spotta en lång vattenstråle. Du svalde säket en halvliter vatten och skrattade och skrek så du kiknade. På jobbet igår skrev jag med Lia. Tätt ihop framför datorn, Halvgott kaffe och franska kakor. Roliga saker att tänka och skriva på. Jag får jobba med mina bästa vänner. Jag vill inte att arbetsdagen ska ta slut. Och sedan när jag kommer hem kommer jag hem till dig. Det är ofattbart bra just nu. Samtidigt. Våra dagar är inte svarta. Alls.

25 reaktion på “Sorgligt

  1. Det är riktigt härligt att läsa det du skriver! Det är lätt att som läsare, en som inte känner er, att man endast tänker på det sorgliga i er situation. Vi är ju inte med i vardagen! Men som du säger, ni är lyckliga nu! Och när man tänker på det så, så är det ju självklart! Inte kan man gå runt och vara ledsen hela tiden. Men du skriver så vackert och målande och känslofyllt att det griper tag långt inne i en! Jag tänker ofta på dig och ser på vissa saker med nya ögon! Du är en inspiration!

  2. Du skriver rakt in i hjärtat även att det du skriver egentligen är riktat till Snorpan. Jag hoppas att ni har många lyckliga dagar kvar tillsammans!
    ❤❤❤ All kärlek till er familj! ❤❤❤

  3. Jag gråter till varje inlägg. Varför måste man eller någon annan bli allvarligt sjuk innan man värdesätter livet? Vardagen är livet, det underbaraste som finns. Du påminner mig om det varje dag när jag glömmer bort att jag egentligen inte skulle finnas. På nåt sätt känns det dumt att skriva hur jag lär mig av att ta vara på vardagen, det känns orättvist. Jag känner inte dig men jag känner igen dina tankar. Jag skulle offra mycket för att du skulle få leva LÄNGE.

  4. Jag tycker att ditt liv är grymt orättvist och skulle gärna göra något åt cancern om jag kunde! Men samtidigt är jag lite glad över att jag hittade bloggen och får läsa dina inlägg för de får mig att tänka och fundera på vad som egentligen är viktigt här i livet. Tack för det och hoppas ni får väldens bästa tid tillsammans, tiden som är kvar! <3

  5. Kram till dig fina medmänniska, du beskriver all lycka, kärlek och värme ni har i er familj på ett helt fantastiskt sätt, att er familj är fylld av kärlek är väldigt tydligt. Att få ha den styrkan ni har tillsammans är något väldigt speciellt och fint och att få ha det så och få uppleva det är ju mer än många som idag inte är sjuka eller vet att de kommer bli sjuka får uppleva. Att få ha ett NU fyllt av värme och kärlek är en gåva jag tror att alla önskar men som inte är en självklarhet bara för att man är frisk, frisk är ju inte lika med lycklig. Det som du beskriver och berättar om er familj och den sinnesro ni lyckas ha i allt är fantastisk. Ni har tyvärr drabbads av cancern men ni har något så mycket starkare än den, en kärleksfull, stark och varm familj. Kram Maria

  6. Härligt att ni avbokade BUP!
    Det är så sorgligt när personal som arbetar med omsorg om barn har ställt upp en mall. De borde lyssna mer.

    Jag hoppas så innerligt att du får mer tid! Tid med Snorpan, tid med kärleken, tid med livet. Så fint att höra att ni fångar vardagslyckan. Den ger mycket energi.

    Idag har jag donerat pengar till cancerfonden. För din skull, Snorpans skull, min skull och alla andra som lever eller kommer att leva med den här skiten!

    Många kramar från mig
    L

  7. Jag ser, nästan känner värmen av, den kärlek, det nu, och den omtanken ni lever i. Och det glada och varma kan man ju inte sörja, det glädjer och inspirerar oss alla som läser och ”följer med”. Sedan finns det också det mörka och det vore så underbart att kunna hjälpa, ändra eller strida bredvid.
    Kram./M

  8. Tänker på dig och din familj varje dag. Beundrar din styrka, ditt tankesätt och hur du hanterar denna sorgligt obegripliga situation… Vilken fin bild på Snorpan :-) Hon ser busig ut. Ber för att du får mer tid i detta liv. Håller alla tummar hårt och önskar er fina stunder mitt i eländet. Varma hälsningar/ Hannah, Umeå

  9. Kära du, Vilken superhärlig mamma du är. Messa bakom kudden så att bästisen kommer. Underbart :) Blir lycklig av din förmåga att leva här och nu, vill vara lika, jobbar på det. Mer bus, mer skratt. All respekt för din förmåga att hantera din situation. Hoppas ni får en härlig helg med skratt och bus och magisk fantasi.

    Kramar från Anna i Helsingborg

  10. Visst är det så. Samtidigt. Du är bra på att förmedla det.

    För många år sedan blev jag Mamma till tvillingar. Det är jag fortfarande. Ett av barnen dog efter 10 dagar pga sjukdom. Då upplevde jag livet och döden i varje andetag i varje rörelse. Samtidigt. Dop och begravning.

    Önskar er en fin dag.

    Kram!

  11. Å då tycker jag vi stannar där, just nu, i det bästa nuet!! Ha en finfin helg och må solen o lyckan lysa över er massor o värma hjärtan o själ!! Kram

  12. Jag tror det är kontrasten till livet som gör det svårt. Man vill ju att ert liv nu ska fortsätta oändligt…ostört liksom. Jag känner oftast glädjen över livet i dina texter. Glädjen och lyckan. Just därför blir det extra svårt. Er bupdam påminner så om en psykolog jag och min man sökte hjälp av en gång. Med total stereotyp könsuppfattning gjorde hon så galna antaganden om oss och vårt liv att hon på nolltid fick mig och min man mer enade än någonsin. Vad lite hon visste. (fast visst, resultatet blev ju lite oväntat bra i vårt fall:) ha en skön helg

  13. Sitter här och tänker på dig. Din text om en annan läkare lämnar mig ingen ro. Vågar du testa? Vågar du tända ett hopp? Får du ihop pengar? Jag hjälper dig gärna med att skänka dig en slant till detta.

    Förstår att det måste vara ett oerhört svårt beslut.
    Kram

  14. Du skriver så fint och eftertänktsamt! Jag är övertygad om att den dag lilla Snorpan kan läsa detta kommer hon känna hur du vakar över henne. Hon kommer även att förstå hur älskad hon är. Mina tankar finns hos dig, som människa, mamma men även som cancer drabbad. KRAM

  15. Cancer är en hemsk sjukdom som jag känner vâl efter att ha 2 näraste nära kära som inte överlevt skiten. Att du drabbats av denna sjukdom är hemskt men jag kan mycket väl förnimma av det du skriver att du samtidigt är en lyckligt lottad människa; du har kärlek i ditt liv, du har barn, du har ett jobb du älskar så jag förstår att du är lycklig hur konstigt det än kan låta. Du är ju inte bara sjuk, det finns ju en frisk del i dig som lever och tar del av livet. Sen tror jag många tårar som rinner på bloggars kommentörsfält är mera sorg över egna lidanden och tillkortakommanden än bloggarens.

  16. Livet här och nu verkar du och din familj vara så bra på. Blir lite glad också av att läsa din blogg. Inte bara sorgsen. Hoppas du inte tar illa upp av det.

  17. Din kärlek är stor och vacker och därför gör det ibland så ont att älska hoppas du får älska länge länge för din skull, för Snorpan och för alla andra som har så mycket att lära….. M

  18. Nej ….vi ska inte måla svart och tycka det är sorgligt, fast vi kan tycka livet är orättvist ibland. Men det viktigaste nu är ljuset och glädjen som ni i er familj känner. Den överbryggar allt. Så fortsätt som du/ni gör,och uppleva glädjen i vardagen. Det är inte många som kan, vi önskar oss alltid något annat och tror att gräset är grönare därborta på andra sidan. Fast det är det ju inte, det är här och nu som gräset är som vackrast. Och det måste vi lära oss och öva på hela tiden.
    Kram till allt du förmedlar/ Maggan

  19. Tror att många som söker sig till denna kategorin av bloggar ( krasst uttryckt, dina inlägg är 1 of a kind!) har egna eländen att hantera. I mitt fall speglar du att mina (tonåriga) barn kommer att bli faderlösa. Det spär på, som om din verklighet inte vore nog… Glad att ni lever i ett vackert nu, men sorgsen över hur orättvist livet kan vara. Kärlek.

  20. Hej vännen,
    Så här är det väl att det är sorgligt att du är sjuk och att det förmodligen inte kommer att ske ngt oväntat sjukdomsförlopp. Men ditt och din familjs liv idag är inte sorgligt. Bara skiten som hänger över er.
    Kram
    <3<3<3

  21. Jag läser din blogg men har aldrig kommenterat förut. Jag är ovan vid att uttrycka mig på bloggar till en människa jag inte känner, men jag vill bara skriva att när jag läser din blogg är det inte bara sorg över ert öde jag känner (och sorg över att livet är så här, hårt och orättvist och oberäkneligt, och att ett sådant öde när som helst kan drabba de av oss läsare som idag inte kämpar med något dylikt), utan även inspiration, till och med lite avundsjuka över det ”nu” ni verkar ha. Missförstå mig nu inte, jag avundas givetvis inte själva omständigheterna, utan din förmåga att vara en sådan fin förälder. Tiden du tillbringar med din dotter, sakerna ni gör, reflektionerna du gör, din kärlek till henne, ditt sätt ett verkligen ha tänkt igenom vad du vill ge henne, dina värderingar, din lust att leka med henne, förmågan att ta vara på vardagsstunderna, att inte stressa (alltid i alla fall), din arbetsglädje, ditt vackra, vackra sätt att skriva, de fina, fina texterna som dokumenterar en kärlek som många andra barn ägnar ett helt liv åt att leta efter skymten av i relationen till sina föräldrar, levande eller ej. Så, om jag får lov att säga så, inspirerar du mig. Inte för ditt sätt att hantera döden, utan för ditt sätt att hantera livet. Och föräldraskapet.

    • Underbart inlägg. Du fick till det i en liten ask. Din förmåga att hantera livet. I den siste samurajen ( fånigt jag vet) säger Tom Cruise om en samuraj hjälte som stupat.: jag ska inte berätta för dig hur han dog- jag ska berätta hur han levde. Hur vi går är inte viktigt, hur vi lever. Det betyder allt. Du är inspirationskälla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>