En annan sorts doktor

Det finns en annan läkare. I ett annat land. Med andra metoder. Andra idéer. Min journal har översatts igen. Till ytterligare ett språk. Du ska inte tro att jag inte gjorde allt. Inte uttömde varje möjlig lösning och metod. Det gjorde jag. Med den grundlighet som hela mitt forskarjag och Abbas forskarjag kunnat uppbåda. Allt Snorpan. Allt har undersökts. Detta är kanske det sista och kanske det verkligaste halmstrået eller Hail Mary’t som vi kallar det.

Jag får en Skype-konsultation med den andra läkaren. Det blir inte som jag tänkt mig. Sjukvårdstorpeden är bortrest men jag har känt att jag fixar det här själv. Min relation till min vanliga läkare är körd i botten men det här är något nytt. Uppkopplingen i det andra landet fungerar först inte. Jag ringer sekreteraren flera gånger som ringer läkaren. Till slut kopplas det upp. Det är helt surrealistiskt. Han har influensa och ligger till sängs i hemmet med datorn i knät. Han har en mancold. Hostar och snörvlar. Pratar med mig som om jag vore vem som helst men inte en döende patient. Yrar om nya nanoteknikbaserade behandlingar. Tumörmarkörer. Läkemedelsföretag. Kliniska studier hit och dit. Han har kanske läst min journal men har den inte med hemma. Ber mig sammanfatta. Mitt i säger han att jag ser så ung ut. Frågar om jag har barn. Han har ett precis lika gammalt. Frågar vad jag forskar om i jobbet säger att han hoppats att jag var biolog. Säger att i Stockholm delar man ut Nobelpriset – med lysten blick. Men han ger också klara riktlinjer om vad som kan göras för min del. Han är rakt på sak. Men helt osammanhängande. Hade min sjukvårdstorped suttit bredvid mig hade vi inte kunnat låta bli att skratta. En liten hund hoppar runt och skäller hos honom. En blåvit tekanna på ett bord täckt av näsdukar. Radiumhemmet har aldrig känts längre bort. Å ena sidan: är det här helt respektlöst. Å andra sidan: spelar det ingen roll. Han vet vad han pratar om och han är så mycket mer mänsklig att min vanliga läkare framstår som en sociopat. Jag ringer torpeden efteråt för att rådgöra. Det handlar om massor av pengar. Eviga processer mot Försäkringskassan kanske. Och inget löfte om en räddning. Men om ett bättre liv där jag får dö av min cancer istället för av biverkningarna som Radiumhemmets behandlingar kommer att ge. Redan från dag 1 kommer Radiumhemmets föreslagna behandling att döda delar av mig som aldrig kommer att komma tillbaka. Det här kan rädda mitt nuvarande liv och jag ett tag till. Vem vet om det till och mer ger fler månader och dagar. Fler av dina kramar och dina skratt. Kanske. Alla kanske är bättre än de inte som Radiumhemmet utolvar med säkerhet.

Torpeden sitter fast i ett bergsmassiv med en buss långt bort. När jag hör hennes röst och vårt samtal som liksom hörs lite i rundgång så att jag hör även mig själv i luren slår det mig. Han må vara spritt språngande galen den andre läkaren, men det betyder inte att han inte är bra på det han gör. Om de som bedömde mig som den mest lämpade för jobbet, som utnämnde mig till docent eller som ansåg att torpeden och jag skrivit det bästa på länge på fältet vi arbetar, om de hade  sett oss jobba. Då hade de kanske inte bedömt mig på samma sätt. Om de sett oss bli lulliga på pinot gris under lunchen på en strand för att sedan gå och gräva ned oss i tunga teorier skulle de undrat. Om de där människorna på chefsutbildning sett mig förbereda min kurs iförd mysbyxor i varierande yoga och balettposer skulle de också ha undrat. För att inte tala om studenterna om de sett mig sitta på träningscykeln och rätta tentor. Men jag är säker på att alla gör det. Alla som kan jobba hemma. Alla som har jobb där det krävs kreativitet och mod att spränga vallar. Men oftast döljer man det för andra. Man kan vara hur briljant som helst – och samtidigt verka helt snurrig. Jag bestämmer mig för att det var just det som hände här. Att jag fick se det man vanligtvis inte ser. För att han är prestigelös, för att han inte har något att bevisa för mig, för att han inte bryr sig, för att han tycker det är roligt eller för att han inte kan hjälpa det. Vad vet jag. Men den som arbetar med de beprövade metoderna för att bekämpa spridd cancer har redan givit upp. Det har inte han.

Men vägen till en behandling där är lång och komplicerad. Fråga mig inte hur det går. Jag har ingen aning. Och jag vågar knappt tänka på det. Skulle det inte gå skulle mina steg mot Radiumhemmets palliativa vård vara de tyngsta och svåraste jag tagit. Jag vet inte ens om jag skulle klara det.

31 reaktion på “En annan sorts doktor

  1. Åh, jag förstår verkligen ditt dilemma! Att leva med cancer är att vara så utsatt. Utsatt för människor som bara är ute efter desperata människors pengar. Utsatt för att få hopp i kropp och sinne som kanske inte kan uppfyllas. Rädslan för att när hoppet återigen släcks falla. Falla hårt och obarmhärtigt tillbaka till ruta ett.

    Men, du har lilla Snorpan! Du har en forskares analytiska förhållningssätt och en klokskap som hör till. Säkert grumlas det lite av den situation du befinner dig i och att det handlar om dig. Men gå på din MAGKÄNSLA!.

    Tänk vad underbart om du får mer tid! Tid att leva och njuta tillsammans med Snorpan.

    Hoppas du landar i ett beslut som känns bra för dig. Förstår att du är rädd.

    Styrkekramar

    L

  2. Jag följer dina inlägg och hoppas. Jag håller verligen med dej. Det är inte alltid en snygg kavaj gör en bra säljare. Jag tycker verkligen att du gör rätt som provar honom. Jag är övertygad om att allt har en mening. Han kan vara ditt svar. Jag kommer att be dej om hans namn om min behandling inte hjälper. Eller så åker jag till Gerson kliniken i ungern. Jag har precis satt in en sond i magen för att vara förberedd när det blir problem att svälja. Har ont som fan. Vi har en sak gemensamt du och jag. Jävlar Anama. Det finns det mycket av. Det är det som kommer att rädda dej, och mej. Då ska jag bjuda dej på ett glas pinot grigio. När det här är över.
    Kram!
    Om du orkar… alternativ.blogg.se

  3. Ja låt oss hjälpa om det är något vi kan bidra med till att detta går om du väljer att prova. Vi är många som vill hjälpa, som inte gett upp och som vill stötta dig fina medmänniska på det lilla sätt vi kan. Tillsammans är vi starka…. så be om den hjälp du behöver, starta nytt konto om det behövs, konto för nutid…. Snorpans konto finns ju redan men det kan kanske behövas ett nytt för att få till resekostnader, läkarkostnader, ja inte vet jag, men OM du behöver hjälp, så är vi många som vill försöka hjälpa! Kramar från Maria

  4. Snälla, låt oss hjälpa! Om det finns något vi kan göra för att du ska få vara hos din Snorpan lite längre så hjälper jag så gärna.

    Kram.

  5. Ja starta ett konto till nu när vi är nära löning så ska jag sätta in både på Snorpans och ditt konto. Skulle satt in på Snorpans vid förra lönen men glömde, men denna ska jag!!!!!’ Jag blir så glad och det tänds ett hopp om mer tid för er familj. Massor med styrkekramar!

  6. Om du orkar skriv och berätta vilket land du talar om.
    Är utlandssvensk sedan 9 år.
    Maken räddades från dödsdom då vi flyttade ner hit.
    Har de bästa kontakterna.
    Följer din välskrivna blogg och inget skulle göra mig gladare än att hjälpa till.

  7. Vilket land handlar det om? För kontroversiellt…..kan nästan ana det.
    Jag lever där. Är nästan säker. Min man överlevde…pga flytten hit.
    Kontakta mig gärna!

  8. Tack allihopa! Än så länge är det inte klart att det blir någon behandling någon annanstans. Än så länge kan jag därför inte ta emot all hjälp ni erbjuder. Så fort jag vet mer talar jag om det. Det känns oerhört svårt att be om hjälp från människor jag inte ens känner. Men jag kan inte tacka nej. Och det gör mig varm i hela kroppen att ni vill göra något sådant för oss. Jag kan inte sätta ord på det. Det känns också så overkligt att min lilla familj kommer att få det så svårt så snart. Vi är ju här alla tre nu och verkar ju må så bra. Men det är ju bara sant i nuet. Så länge jag kan jobba. Så länge jag kan leva. Jag hoppas så mycket att behandlingen som den andra läkaren har ska vara ett alternativ för mig, men just nu vet jag inte. Jag väntar på svar. Men jag hoppas så mycket att jag inte törs andas ordentligt. Ett fall hur tungt som helst om det inte går. Sköt om er!

  9. Kära du, Låt dig inte tyngas av tanken att behöva ta emot hjälp okända. Vem som helst av oss kvinnor som läser det här kan gå i dina skor imorgon. Att kunna bära dig en bit känns som en självklarhet!!! Kramar och väntar med iver på svar från farbror doktorn i ”hoppets” land. :)

  10. Hej!
    Jag vill också lämna ett bidrag. Jag har själv haft cancer i form av lymfom. Blev friskförklarad i maj förra året. Jag har två tjejer på 3 och 7 år. Sorgen och förtvivlan vid tanken på att ev. behöva lämna dem när de är små är obeskrivbart smärtsam. Kan du få fler månader eller förhoppningsvis år med Snorpan tror jag vi är många som vill vara med och hjälpa dig med slantar. Många bäckar små…

    ”Learn from yesterday, live for today, hope for tomorrow”.

  11. Jag kan tänka mig att det känns konstigt, men tänk inte på det! Att du ska få leva i många, många år till vill vi alla så gärna!! Jag är så berörda av er situation fast jag inte känner dig och som någon skrev, det hade ju kunnat vara vem som helst av oss. Vill så gärna hjälpa en fin medmänniska!!

  12. Håller tummarna och alla andra fingrar jag har på att det blir en resa till det andra landet. Vi måste bara få veta mer om läkaren med hunden!!! Vem vill inte köpa några meter av resan för att se till att han blir granskad av en forskare!

  13. Åh va vi vill hjälpa, hoppas och håller tummarna och hojta till så fort du vet! Få mer tid mer Snorpan vore ju det allra finaste av allt!! Vill också bidra så jag hoppas på positivt besked!! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>