S som i Snorpan

Morgon. Det är oroväckande tyst från ditt rum. Jag passar på att läsa tidningen med morgonkaffet som jag aldrig annars hinner. Fastän jag vet att det tysta nog betyder bus. Alla kläder i garderoben utplockade i jakten på gröna skjortan. En jobb-bok fullstämplad med Pippi och Alfons-stämplar och en och annan Lilla Gubben. Leksaksvagnen demonterad lika effektivt som en stulen Mercedes i en viadukt i Rågsved. Fyra par strumpor på varje fot. Mina finskor på promenad. Datorn eller i-paden full eller tömd på meddelanden. Bankdosan som leksakstelefon. Men ibland händer anda saker.

Jag kikar in. Du sitter i den uppblåsbara bilen och skriver i en anteckningsbok. En likadan som jag har till jobbet som jag köpt i Frankrike till dig. Med stor koncentration målar du i den med en krita. Skriver du, frågar jag? Ja. S som i Snorpan, säger du och återgår till uppgiften. Ett stort blått streck med en stor blå klump brevid fylls ivrigt i.

En annan dag hörde jag ett samtal i ditt rum. Ställde mig på håll alldeles tyst för att höra. På golvet satt Jean-Francois (din favoritmjukishund) och några andra djur och lyssnade på en saga. Du läste Prick och Fläck degar. Nästan ordagrant reciterade du hela boken. Sida efter sida. Dom vita degbollarna ska in i ugnen och dom bruna i kylen. Så! Nu är det klart! Nu måste vi bada. Du är fläckig säger Prick.

Språk. Ord. Text. Jag hoppas det fortsätter vara viktigt för dig. Det gör världen lättare att förstå. Livet lättare att benämna och möjligheten att göra sig förstådd större.

 

8 reaktion på “S som i Snorpan

  1. Oh ja! Som logoped är det alltid det första jag rekommenderar: läs med barnen, läs för barnen, uppmuntra till läsning, läs själva så att barnen ser och blir intresserade. Min äldsta dotter går runt och delar ut böcker till alla: ”Läs!” säger hon.
    Vad är det du jobbar/har jobbat med innan du blev sjuk?

      • Kompis/kollega/favoriten, jag vill försynt påpeka att du ÄR forskare – du jobbar inte som det. Det är bara en av många anledningar till varför jag tycker du är den bästa att umgås med överallt i världen och alla tider på dygnet. KRAM

  2. Underbart! Nu kunde jag bara inte låta bli att kommentera din fina och så outsägligt sorgliga berättelse. Jag har följt dig ganska länge och vill bara säga att du en fantastisk och beundrandsvärd människa och mamma. Jag önskar att ert öde vore annorlunda och att du inte behövt skriva denna blogg till Snorpan. All respekt och beundran till dig! Kram fr Katja

  3. Dina texter är så fina, vardagsnära och spröda. Kom in här och läste först texten om Snorpan. Underbar och så mitt i prick på hur små barn är och lyckan att kunna se det lilla. Sedan om reiki. Mina tårar rinner. Så vackert, sorgligt och fint på samma gång. Skulle vilja dela en tanke med dig, ska se om du har mailadress.

    Försöker blåsa över lite varm och ljum vind att smeka din kind

    Kram

    L

  4. ps. får jag länka till din blogg från min? Kanske fler kan hitta hit o läsa dina vackra texter och ge ett bidrag till lilla Snorpan.

    ps2. Min mailadress är kalkstenssommar@hotmail.com Maila gärna mig om du orkar, skulle som jag tidigare nämnde vilja berätta en sak för dig som jag fick information om då jag själv fick cancer.

  5. :)
    Visst är det en underbar ålder nä rde lär sig bokstäver och att räkna. Den ständiga fråga hemma är nu ex vad börjar mjölk med? Vad börjar katt med? Och påstånden som jag böjar med V:) Det är så spännande att se förståelsen för spåket växa fram.
    Snorpan vad du än gör så har du fått språket efter din mor. Använd dig av det! Förvalta det klokt och njut av att du kan formulera dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>