Presenter

Man frågar om jag önskar mig något till jul. Säger att man så gärna vill ge. Men alla saker och presenter är en plåga. Mer saker att förlora. Att inte ta med. En påminnelse om att det faktiskt är så jävla synd om oss som det är. Mitt svar är det jag gav förut. Man får gärna bidra till din resa http://taxilandet.com/?page_id=325 men saker är svårt att ta emot.

Du får en massa presenter också. Av vänner, familj och sådana vi inte känner. Dom menar väl. Jag oroar mig. För att du ska ha för mycket saker. För att man ger dig saker för att det är synd om dig. För att du ska lära dig att om man är ledsen går det över om man får presenter. För så är det inte. Och man får vara ledsen utan att någon försöker lindra eller skyla över. Man till och med bör vara ledsen när det är jobbigt. Och det är nog jobbigt att förlora sin mamma.

Fast min oro för alla dina saker är inte ny. Jag städar och slänger. En ny leksak in betyder en gammal leksak ut. Man kommer ju knappt in i ditt rum. Du kan inte koncentrera dig och välja i oredan. Men inte kan du slänga Snorpans saker säger pappa. Men en 2-åring vet inte vad som är bäst för hen själv. När jag var liten tog mamma mina leksaker jag inte längre använde och la i en stor kartong. Jag minns hur vi satt på den gröna trasmattan i köket och plockade ner dem en efter en. Den lilla väskan som var som en tiger. En tygkatt. Ett pussel. Egentligen ville jag ju inte men mamma förklarade. Barnen i Afrika har inga leksaker och du använder ju inte dom här längre. Hon skrev mitt namn och min adress på en lapp och la i tigerväskan. Kanske skulle någon hitta den och skriva ett brev till mig? Det kändes plötsligt spännande och riktigt. Ett band till någon långt borta. Någon skulle leka med samma saker som jag.

Du och jagt plockar tillsammans undan för små kläder som vi skickar till Bebisen. En liten flicka som är kusin med dina kompisar som vi ärver kläder av. En återvinningskedja där vi får vara med och nu också kan bidra i. Ett mellanled. Istället för att smita in i ditt rum när du inte är hemma och känna mig usel väljer vi ut några leksaker tillsammans. Till Bebisen säger du. Idag går pappa och jag ner i källaren och fyller några kartonger. Egentligen tänkte vi ställa det i grovsoporna men detta berg av saker som slängs när andra behöver känns så tungt att fylla på. Alla dina babykläder skänkte jag till en kvinnojour – men var gör man av nästan oanvända småbarnsleksaker? Bebisen har nog redan så att det räcker, men kanske kan man fortfarande skicka kartonger till Afrika eller behövs dom likaväl i Fisksätra? Kanske är det någon som svarar den här gången om vi skriver ditt namn i en liten väska? Men vart kan man skicka sin låda och hur?

10 reaktion på “Presenter

  1. Det här med en ny leksak in, en gammal ut är ju jättebra! Det måste jag införa! Jag tänker så ofta att jag vill skänka bort saker till behövande. Barnens babykläder, leksaker som ingen bryr sig om! Det är ett överflöd av grejer och det finns så många som kan ha glädje av dom! Måste ta tag i det där! Tack för att du orkar inspirera och återigen är det så mycket klokhet i det du skriver!

  2. Louise: ‘Sig’ är ett reflexivt pronomen och hen (eller henne/honom) är ett objekt.
    Så det är korrekt som det står.

  3. Jag har tänkt mycket på vad jag vill efterlämna till mina barn, för att de ska känna sig nära mig.
    Hade vi haft ett hus hade jag målat mina fötter och gått tvärs igenom ett rum. Du vet, mammas fotspår över golvet liksom.
    Men jag tänker i samma banor fast mer flyttbart, så de kan ta med det vart de än flyttar. En tavla kanske? Med mina handavtryck. Lägg händerna mot tavlan och känn er lite närmare mamma, även när hon inte är här.
    En sån tavla kanske skulle bli din dotters vackraste konst vart hennes vägar än bär?

    Kram

  4. Kanonbra ide med en in o en ut! Brukar försöka hålla på det oxå, annars svämmar ju rummen över. Sunt tänkt att man inte kan trösta med saker/presenter.
    Ett tips för att slippa slänga hela o rena utrensade barnsaker/kläder kan vara att ta kontakt med Svenska kyrkans diakoner, åtminstonde här tar diakonin gärna emot sådant och fördelar till familjer som har det svårt av olika anledningar.
    Kram o ta hand om dig!

  5. Vad fint att du vill ge bort det Snorpan inte längre använder till barn som kan ha glädje av sakerna! Om du kontaktar svenska kyrkan, är jag rätt säker på att de kan ta emot saker. Ring pastorsexpeditionen i församlingen ni bor i och be att få prata med en diakon eller diakonissa, kanske. De brukar veta vilka familjer i området som har det svårt, som behöver hjälp för att kunna ge sina barn julklappar och födelsedagspresenter. Eller så kanske er församling hjälper någon flyktingfamilj, där sakerna säkert kan komma till användning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>