Last Christmas

…och då snackar vi inte ”förra julen” som i den gamla Wham-låten. Utan den sista julen. Min sista jul. Vår sista jul som en familj. Vår tredje och sista mamma-pappa-barn-jul. Din och min sista jul ihop. Sista julen med mina föräldrar. Min och pappas sista jul.

I’m going all in. Tomtar, girlanger, sju sorters kakor, två sorters skinka, eljusstakar i allt som kan liknas vid fönster, julklappskalender, adventsljus, egenhändigt pysslad adventsljusstake som du och jag gjort tillsammans, fönsterdekorationer och innan jag hann hindra det fick krubbans Jesusbarn ta en tur i rutschkanan tillsammans med ett av lammen. Morfar får vara tomte som alltid. Med en hemsnickrad finlandssvenska som gör att ingen känner igen hans röst kommer vi tvinga i honom pepparkakor som han försöker pilla in genom bomullsskägget. Nu är du väl så stor att du vet att det var han. Själv förstod jag ingenting förrän min mormor visade mig min pappas fårpäls och tomtemössa i källaren en sommardag. Va? Pappa är tomten? Jamen det trodde jag du visste?? Jag var kanske sju år…

Ikväll har vi åkt pulka. Jag har fått cellgifter hela förmiddagen men tvingade mig ut i mörkret med dig och pappa. Knädjupt i parken. Jag på rygg i den svarta rymden med stjärnor och lampor överallt. Jag ville gråta för att det var så fint. För att jag fick vara med.

25 reaktion på “Last Christmas

  1. Ni kommer få en underbar jul. Jag är så glad över att ni får fina stunder tillsammans. Jag önskar att jag kunde ge dig en stor låda med tid. Att ge dig några av mina dagar och att andra skulle göra likadant och så skulle du få en jättelåda med massor av tid att använda hur du vill. Förutom det? Är det något annat du önskar dig? Jag skulle vilja vara med och ge dig och din familj något ni önskar er. Önska dig något så får vi ge tillbaka till dig. Hoppas ni får långa njutningsfulla dagar ihop och att cellgifterna biter så bra att de sjuka cellerna säger poff och försvinner för alltid. Kram

  2. Åh. Det låter mysigt. Trots allt. Önskar dig och din familj den ljuvligaste jul. Oavsett in det blir den sista tillsammans eller inte.

  3. Får man kanske ändå hoppas på ett riktigt mirakel så att du nån gång i framtiden kan skriva: ”Jag kommer ihåg när jag trodde att 2012 var min sista jul”.
    Verkligheten är förmodligen en annan men jag håller alla tummar och tår för ett sånt i alla fall. Under tiden får du ha en riktig Disneyjul med dina nära och kära. Jag hoppas att du får en riktigt trivsam och rolig jul. <3

  4. Jag vet inte hur jag hamnade på din blogg, men ända sedan jag läste den för första gången har jag inte kunnat släppa den. Du skriver på ett sätt som gör en fängslad, och du kan tro att jag ”lider” med dig och din familj.. Det är hemskt!! Tror att din dotter en dag, kommer vara dig evigt tacksam för att du skrivit denna blogg till henne.. Jag kan tänka mig att jag hade blivit glad och varm inombords av att få läsa vad min mamma skrivit till mig, och då främst om jag sedan tidigare inte har några minnen av henne.. Sänder styrkekramar, trots att jag inte känner dig eller vet vem du är, egentligen.. Fortsätt skriva, för din dotters skull!! Kram

  5. Snorpan har verkligen en fantastisk mamma. Julfirande all in och ut i pulkabacken efter en förmiddag med cellgifter. Och de här texterna. Inget kan ändra att du är fantastisk.

  6. Åååh det gör så ont att försöka ta in det som du skriver…hjärtat går i tusen bitar och nu försöker jag laga det medans tårarna trillar…Ni kommer att få en attans härlig jul och allt kommer vara glimmrande…önskar så att denna julen INTE är din sista…och hoppas cellgifterna sparkar bort cancern långt, långt bort!! Kämpa med näbbar och klor!! och försök att inte ge upp! Mys ända in i kaklet och gå verkligen all in!! Stor varm kram

  7. Jag förstår om du inte orkar eller har tid att svara på frågor. Undrar bara om du kommer få göra en till röntgen snart? Jag hoppas att du är en av de som lever längre än vad läkarna ”bestämt”. Jag hoppas och ber för att de har fel. Men jag vet att du vet och känner själv hur det ligger till. <3

  8. Jag tycker att vi bestämmer oss för att det läkaren sa först ska gälla. Dvs 2 år. Då har du en jul till. Minst. Å till dess har de kommit på ett mirakelmedel som gör att all cancer dammsugs ur kroppen på ett kick. Ja, det bestämmer vi.

  9. Åh, tårarna bara rinner och rinner. Hur är det ens möjligt att vara så stark som du är? Jag är precis färdigbehandlad för min cancer, och den skräck man känner inför att den ska blomma ut igen är obeskrivbar. För dej är det verklighet, att behöva leva med vetskapen att man snart ska dö, och dessutom göra det bästa av den verkligheten… Vad jag önskar ett mirakel för din del, du finns i mina tankar varje dag!<3

  10. Jag läste inlägget tidigare idag. Jag fick ont i magen och lämnade sidan. Sen dess har jag tänkt på dig, men ändå haft svårt att ta in det du skrev. Jag var sen tvungen att skriva en kommentar. Det är så otroligt att man, utan att känna en person eller veta det minsta om den personen utöver det som står på bloggen, kan känna så oerhört mycket för den personen och hennes dotter! Jag hoppas att det inte är sant, last christmas. Jag hoppas att ni får fler jular tillsammans. Jag hoppas…. för er skull, din och Snorpan!

  11. Det är obeskrivbart tungt att bara LÄSA detta och mycket annat du skriver. Det är svårt att hitta något att skriva och säga, även om tankarna snurrar i ett virrvarr kring dig och din familj. Tårarna rinner som så ofta då jag läser din blogg eller tänker på dig. Instämmer med alla ”fy fan jävla skit” och alla ”hoppas på mirakel” och sist men inte minst, är full av beundran och för hur du tar dig an den vidriga och den vardagliga verkligheten i både skrift och handling. Det är helt obeskrivligt starkt, klokt och varmt. Jättemånga kramar från öst!

  12. Jag följer dig här nästan dagligen. Sista julen… finns det något sorgligare än det? Hur mycket sorg kan en människa bära undrar jag.

  13. Läst din blogg ett tag utan att lämna någon kommentar, men nu bara måste jag…
    Vi känner inte varandra, men du känns nära ändå. Du och Snorpan är en del av min vardag.
    Du skriver så otroligt bra, dina ord fastnar i mitt inre och jag känner så för er. Önskar jag hade ett trollspö som jag kunde trolla bort cancern med!!
    Styrkekramar och kärlek!
    Kram
    /Ulrica

  14. Åh… Ödesmättat… Så svårt att läsa och omöjligt att ta in. Men samtidigt, för din lilla Snorpan är varje stund med dig värdefull, vare sig det är julafton eller en vanlig måndag. Å du är där – nu ! Många varma kramar till dig!

  15. Om jag någonsin skulle hamna i din situation önskar jag att jag kunde vara som du. Du är fantastisk och Snorpan har en sån tur i oturen att hon har dig som mamma! Jag tänker ofta på det du skriver trots att vi inte känner varandra. När jag halkar in på negativa tankar och känner mig stressad och sliten över livet som småbarnsmamma tänker jag på dig och får plötsligt perspektiv. Du får mig att bli en bättre mamma, en bättre människa. Jag vill bara ställa mig och ge upp avgrundsvrål! Det får inte vara sant att det ska vara din sista jul! Jag hoppas att det inte blir så, att behandlingarna lyckas bromsa förloppet så att ni får mer tid ihop. Mycket, mycket mer tid. Tänker på dig.

  16. Har levt med spridd obotlig cancer i tre år. Läkarna trodde att 2009 skulle bli min sista jul. Nu har jag försämrats och det här kanske blir den sista…men vem vet?? Jag har två små barn och det är därför jag överlevt så länge. Min läkare kan inte förstå hur det är möjligt. Även om positivt tänkande inte kan bota cancer är jag övertygad om att det förlänger livet. Hur fruktansvärt svårt det än är att veta att man inte kommer få se sina barn växa upp får man lura sig själv och vara glad för varje dag man får tillsammans. Kämpa på!! All styrka till dig.

  17. Det blir en riktig Jul och du blir allas finaste present för att du finns. Och i den Julen kommer alla gamla Jul att finnas och alla kommande, för oberoende på hur det går kommer du alltid att vara så närvarande varje gång det luktar och glimtar Jul. Du kommer att finnas i varje paket som Snorpan öppnar och ditt skratt kommer att gömma sig i varje pepparkaka som Tomtefar lyckas svälja bakom skägget. Och din lilla tjej kommer att gå i dina fortspår och kliva in i sagan som ni skapar och återskapar för henne av kärlek. I dessa magiska stunder kommer du alltid att vara högst närvarande som liten och stor (även om du råkade få höra vem som är tomten). Fast jag hoppas ändå att denna Jul blir lika lite den sista som resan till ditt andra land. Ibland säger man farväl flera gånger.

  18. Nääää, nu började jag gråta :( Fyfaaaaaaan för cancer, fyfan. De här är så orättvist :( Önskar jag kunde göra dig frisk här och nu.

    Hoppas julen blir underbar och precis så som du önskar <3

    tänker på dig och snorpan varje dag trots jag inte känner er! KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>