Mamma sova govlet

Jag ligger på golvet invid din säng. I landet som är vår familjs andra hemland. Det drar från fönstret och är för kallt för att ligga där på en plastmatta i korkimitation utan matta eller filt. Det är dammigt också. Men du vill inte att jag ska gå. Mamma sova govlet säger du. För jag får inte plats i din säng här. Jag lyssnar på dina andetag för att höra om du somnat. Som miljoner föräldrar världen över ligger jag där och fantiserar om att kunna teleportera mig därifrån till det angränsande rummet där TVn, kärestan, festen, datorn eller soffan väntar. Utan att du vaknar liksom glida längs med golvet alldeles ljudlöst. Min höft värker lite av det obekväma läget men jag törs inte röra mig för då kanske du blir pigg igen. Du snusar, men vänder dig om då och då. Jag tänker att åh vad jag önskar att jag bara kunde smita ut. Sedan slår det mig. Om jag fick välja. Då skulle jag ligga här i tusen år. Bli bästa vän med dammråttorna, draget och de smaklösa väggdekorationerna. Räkna kvistarna på din spjälsäng hundratals gånger om dagen. Jag skulle aldrig vilja byta mitt liv med dig mot någon annans tillvaro, även om det betydde ett friskt liv med friska barn tills jag blir gammal och grå och får se mina barnbarn. Men jag skulle göra vad som helst för att även de tristaste eller obekvämaste stunderna med dig varade för evigt.

Du vänder dig igen och ut över kanten far något. Jag tittar upp och befinner mig öga mot öga med apan Rafiki från Lejonkungen i uppstoppat format. Jag kväver ett skratt som blir till ett knorrande ljud. Du vaknar inte. Jag ligger kvar en stund i alla fall.

6 reaktion på “Mamma sova govlet

  1. Nästa gång jag sitter på pallen vid Es säng och tänker att jag gärna skulle sitta framför tvn istället så ska jag tänka en extra gång. Jag ska tänka att jag varannan vecka har förmånen att sitta vid hennes säng och läsa en bok. Sjunga en sång. Berätta en saga.
    Jag ska inte tänka att det finns ett program jag vill se på.
    Tack för att du påminner.

  2. Så sant skrivet. Ofta längtar vi bort vid dessa stunder. Som om vi alltid skulle ha förmånen av små barnhänder knutna mot våra hjärtan.
    Jag här inga tröstande ord men hoppas du vet att du är en unik och fantastisk mamma. En dag kommer snorpan förstå och inse det fullt ut.
    Tack för att du finns och delar med dig här på bloggen.
    Önskar dig tiden att visa all kärlek som svämmar över i ditt mammahjärta. Er tid tillsammans kommer aldrig vara förgäves.

  3. Jag läser dina ord och varje gång tänker jag på det, att inte vifta bort mina barn när de babblar om något ointressant, eller sucka när min lille kille vill ha en gonattkram för femitoelfte gången just när man är på väg ut ur rummet. Det är detta som är livet här och nu. Vad som händer i morgon vet ingen. All styrka till dig!!

  4. Jamen, åh vilken fin stund, på ett kallt, dragigt golv – och jag skall njuta utav den där nattningsstunden ännu mer efter att ha läst din rader, du skriver så sanslöst bra, rakt i prick, utan omsvep, alla mammor känner igen sig i dina vackra texter som kniper om hjärtat – jag håller alla tummar & tår och hoppas på mirkakel! Och kämpa med näbbar o klor o sparka cancercellerna i baken! Mer tid till Snorpan och hennes mamma!! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>