Morgonsol

Himlen utanför vardagsfönstret där jag sitter och jobbar är delad i tre skikt. Högst där uppe är den ljusgrå himmeln. Bar och upplyst av en blek vintersol. Därunder följer blysgråa moln med ljusare bulliga rökridåer som blåser snabbt förbi. Längst där nere finns de svarta granarna helt stilla. Om jag lutar mig fram ser jag ett fjärde skikt av krusad vattenyta på ännu svartare mörkare botten.

Thé i en rykande kopp. En spännande sak att skriva på och läsa om. Förra veckan fylld av nya resultat, debatter, nyfikna studenter och inspiration. Jobbvardag. Solen där uppe. Under tiden undersökningar, sjukdomsförlopp och behandlingsstrid. Grått och i rörelse mot något jag inte känner till. Längre ner smärtan och sorgen, orättvisan och det svarta hatet. Men i botten, ett stort lugn. Levande vatten som gungar mig. Vännerna runt oss. Dom som kommer att vara här när jag inte är det. Som kommer med och hämtar i förskolan, bakar pepparkakor och firar jul med oss. Leker i timmar på mattan i ditt golv. Tittar på Pippi. Fastän dom inte måste. Fastän ingen bett dom. För att dom vill. Förskolefolket som gör dig glad och lite modigare. Mormor och morfar som du frågar efter varje dag. En känsla av evighet.

En känsla av att den trygghet du snusar i dig från mig när du är trött och sitter i mitt knä när vi ska äta kommer att finnas kvar på något vis. Ditt ansikte mot mitt bröst, du andas in djupa andetag av min lukt, trycker dig med din mage mot mig, blir som en del av min kropp. Snorpan jättetrött säger du. Min mamma.

Det overkliga att du inte kommer att minnas detta alls. Jag som är överallt där du är. Vet att du egentligen är mer hungrig än trött och att om du får sitta hos mig kommer du orka äta och piggna till. Vet att du egentligen vill ha fisk när du säger att du inte vill ha pasta. Vet att vindruvor är din bästa efterrätt. Och att Catrin också betyder clementin. Min värme när vi ligger tätt tillsammans i din säng. Mamma ligga bakom bättre. Ingenting av alla liknande händelser från när jag var liten minns jag själv. Ingenting. Men kanske finns det i mig. Kanske är det lugna vattnet min mamma i mig. Alla gånger hon nattat, tröstat och myst i soffan. Kanske är det det som är jag?

18 reaktion på “Morgonsol

  1. Du skriver rätt in i hjärtat, berör och sätter ord på sånt som är viktigt. Jag tror som dig att det här kommer Snorpan ta/få med sig. Sköna vågor som guppar så där majsigt när man behöver det, lungt när man behöver det, glittrar när hon behöver det och är varmt. Du verkar vara en sån fin människa och du kan vara en stolt mamma! Varma kramar till dig

  2. Tackvare alla sekunder hon haft och har med dig blir hon som hon blir. Du grundar henne, hon är den hon är pga dig och så kommer det fortsätta. Du har gett henne din dna och din oändliga kärlek, det kommer hon alltid ha som trygghet och ankare. Du älskar henne så gränslöst och det är det tyvärr många barn som inte får uppleva, någonsin. Det finns inom henne för alltid! Du finns inom henne för evigt! Kramar till insiktsfulla dig / My Lindh

  3. Jag känner att jag knappt kan ta in det du skriver. Det är så grymt och skrämmande att jag bara vill värja mig emot det. Men jag bestämmer mig att dina ord är så viktiga och grundläggande att jag m å s t e läsa och ta mig tid att reflektera över varje litet ord. Lilla Snorpans trygghet grundlägger du och varje ord kommer att finnas med henne i hennes fortsatta liv. Hon kommer säkert att vara arg och ledsen många gånger men hon kommer att veta att du fortsätter finns bakom henne i resten av livet, även om du är osynlig så finns du kvar !! När hon ligger i sängen bakom sina barn kommer hon att berätta om barnets mormor och dom kommer att skratta och skapa minnen tillsammans. Det är det som är kärlek och kärleken från sin mamma går bortom allt !!

  4. Mina ord räcker inte till, som så ofta när jag läser ngt som du skrivit.
    Det känns futtigt att skriva ned ngt. Inte för att jag inte vill ,men för att jag inte kan.
    Jag tänker på er, ofta.
    Önskar och hoppas allt jag kan att ni får så mkt tid som bara går tillsammans.

  5. Jag har varit inne och läst din blogg några gånger, det är helt omöjligt att sätta sig in i det du/ni går igenom. Jag önskar verkligen att jag kunde komma och trolla bort denna hemska sjukdom och ge dig mer tid, en hel livstid, med din familj.
    Jag var 26 år när jag förlorade min mamma, och jag är otroligt tacksam över all tid vi fick tillsammans, över alla minnen, men saknaden är som ett stort hål inom mig. Jag saknar att krama henne, att prata med henne, jag saknar hennes skratt och hennes röst och den trygghet som omgav henne.
    Hur som helst, jag fick en idé för ett tag sedan då jag krupit upp i mörkret och låg och lyssnade på en ljudbok. Du skulle kunna läsa in sagor åt lilla Snorpan, som hon kan lyssna på när hon blir äldre. Det borde inte krävas så mycket, en mikrofon till datorn och lite cd-skivor att bränna materialet på. Kanske även spara ned det i något mp3-format eller liknande.
    Det skulle vara lite som om du själv satt på hennes sängkant och läste för henne.

  6. Det är så sorgligt och så vackert! Jag tror att bandet mellan mor och barn alltid finns där, även om barnet inte minns. Du kommer alltid finnas inom henne!!
    Ni finns i mina tankar!

  7. Jag tror att vi minns. Kanske inte alltid så att vi kan sätta ord på det, men i allt vi gör och är, i våra lugna vatten eller vad det nu är vi känner trygghet i, där finns precis varenda en av våra kramar, våra mamma-snusningar och våra små händer i våra föräldrars stora.

  8. Har suttit nu och läst inlägg efter inlägg och blir enormt berörd av det du skriver. Förlorade själv min mamma någon månad innan jag skulle fylla 4 och det finns så mycket tankar som går runt i ens huvud.
    Att läsa din blogg får mig att känna mig lite mer lugn i sinnet då jag förmodar att min mamma förmodligen kände likadant när hon tvinade bort från 3 barn och hennes livs kärlek.
    Massor av kärlek till er!

  9. Du är en fantastisk människa. En ännu mer fantastisk mamma. Du har mycket som andra aldrig kan få, och jag hoppas av hela mitt hjärta att svensk sjukvård gör allt de kan för att hjälpa dig. Tänker på dig och på Snorpan och hur hon kommer kunna glädjas av dig i hela sitt liv. Helt fantastiskt är du, hur jävla mycket cancern än kommer ta av din kropp. Styrka

  10. Jag har arbetat med barn i många år och är utbildad inom psykologi och har läst mycket om barns utveckling. De första åren i en människas liv är de viktigaste för det är då grunden läggs till hur trygg man blir. Så även om Snorpan kanske inte kommer att minnas några detaljer så vet jag med säkerhet att det du ger henne nu för alltid att kommer att finnas i henne. Din kärlek ger henne en trygghet som kommer sätta sig i hennes ryggrad och göra henne rakryggad för alltid. Din kärlek sätter sig i hennes fötter så att hon hon för alltid kommer gå och stå med stadiga steg. Din kärlek kommer att för evigt ge henne en känsla av ett inre lugn och en trygg känsla av att hon är älskad och värd att bli älskad, oavsett hur hennes liv ser ut. Din kärlek kommer alltid att finnas i Snorpan. Du är en fantastisk mamma och människa och Snorpan kommer, tack vare dig, att bli det hon också.

  11. Hej! Jag tänker på dig och din familj idag när jag ser snön falla. I vanliga fall hade jag tänkt : åh nej, nu blir det overaller, slask och pulsande varje morgon med två ungar på släp. Idag tänkte jag istället: äntligen! Nu får du och Snorpan åka skidor ihop!!! Hoppas ni får en härlig hej allesamman. Kram Anna.

  12. Idag har jag varit och tagit cellprov, och det hade jag nog fortsatt skjuta upp om det inte var för dig. Jag känner dig inte, men bär dina fina ord till Snorpan med mig där jag går. Din kärlek till henne kommer att finnas med henne genom livet, den tar aldrig slut. En fin första advent önskar jag dig. Kram från en annan mamma

  13. Sänder kramar fyllda av värme, styrka, hopp, mod, ljus till dig och en riktigt varm adventshälsning!!! Kram Maria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>