Behandling

Den nya ökade dosen av Zarzio som boostar vita blodkroppar som vi tjatat till oss har fungerat. Det blir full dos i rätt tid. Det bästa möjliga i den sämsta möjliga av alla världar: cancervärlden.

Men jag har outsourcat alla mina tankar och min oro för behandlingar, uteblivna sådana, alternativ och läkarprat. Till min sjukvårdstorped. Jag undviker att prata om det, tänka på det och oroa mig för det. Och det fungerar. Min själ känns ett ton lättare. Jag förbereder allt jag kan inför mötena. Förser torpeden med mer ammunition om hon behöver mer än det hon samlat in. Men jag kan inte ta in något som sägs i det där rummet på Karolinska. Rummet där den där läkaren som inte var min inte kunde säga sanningen. Där hon gång på gång sa: Men du ska ju inte dö. Och sedan fyllde på med meningen: Men vi kan inte bota din cancer. Det gick inte ihop hur gärna jag än ville höra att jag inte skulle dö. När jag frågat vad hon menade för säkert tjugonde gången sa hon: Du ska ju inte dö NU! Inte idag! Jag förstår att det är svårt att leverera svåra besked. Men herregud. Efter det kan jag inte ta in någonting läkare säger. All min ångest lämnar jag kvar på sjukhuset. Stänger in i rummet hos kuratorn och umgås med det där under kontrollerade former. Men hos läkaren övermannar det mig.

På det senaste läkarmötet var jag inte med. Jag var där men jag räknade gruskorn på golvet och planerade middagsmat. Såhär lät fragment av samtalet:

Torpeden: Bra att behandlingen hjälpt mot många tumörer men vad ska göras åt dom som växer?

Läkaren: Ja vi har ju tittat på det igen och vi mäter ju enligt olika kriterier. Och den har ju visserligen ett större omfång än på tidigare röntgen men den har enligt vårt mätsätt inte växt.

Torpeden: Nej, det är klart ni har ju era mätkriterier och felmarginaler (en massa läkartermer och jag tror torpeden namnger de flesta kriterier.) Men nu är jag redovisningsekonom och då är 13 alltid större än 9. Och vi kan ju alla fall enas om att cytostatikabehandlingen inte fungerar på dessa tumörer i lungorna?

Läkaren: ja…

Torpeden: så vad ska göras åt tumörerna? operation?

Läkaren: Nej, alltså det är ju så att man inte vill göra något mer när man har en pågående fungerande cytostatikabehandling.

Torpeden: alltså det kanske är något jag missar, men den fungerar ju faktiskt inte mot just dessa tumörer som vi pratar om nu.

Läkaren: Nej. Men sedan är det inte säkert att man kan opereras om man haft en spridd sjukdom.

I mitt huvud: Haft en spridd sjukdom? I vilken fantasivärld kan spridd livmoderhalscancer försvinna och bli något man haft? Läkarprat för att lugna patienter som suger i sig allt som kan tolkas positivt. Och det hon säger är ju egentligen att eftersom jag ändå ska dö kommer dom inte vilja operera mig. I Sverige tar man principbeslut om hur många metastaser man opererar på människor som ändå troligtvis ska dö. Våra extra månader och år är för dyra. Och svenska kirurger för dåliga. I många andra länder ligger antalet metastaser man opererar betydligt högre. Vissa åker utomlands och opererar sig.

Torpeden: Pratar om andra frågor men kommer tillbaka till dom växande tumörerna igen. Strålbehandling då? (Säger namnet på någon specialstrålning)

Läkaren: Ja…men då har vi ju det att man kan få biverkningar och om man samtidigt har biverkningar av cellgifterna kan det bli jobbigt.

Torpeden: Men Snorpans mamma har ju inga biverkningar hon mår jättebra som du ser och som vi redan pratat om. Och lite illamående eller så är väl ett pris man gärna betalar för mer effektiv behandling.

I mitt huvud: jag har inga jävla biverkningar förutom förlorad tid på sjukhuset. Jag mår inte illa, jag är inte trött, jag har inte ont någonstans. Ut på gården din tjocka tant så kan vi tävla vem som springer snabbast. Jag vinner 100 gånger. Ner på golvet och så kör vi armhävningar ska vi se vem som mår bäst. Jaha..det är så min hjärna fungerar i såna lägen. Inte så användbart.

Läkaren: jo jag kan skicka en remiss men det tar tid. Dom har möte på tisdag och tills dess hinner de inte…

Torpeden: men nästa tisdag då, vilken dag kan jag ringa för beskedet?

Läkaren: den 12e

Remiss-svaret: det går bra att stråla tumörerna

Om jag varit ensam med läkaren hade svaret sett ut såhär;

Läkaren: Vi fortsätter med samma behandling men ska försöka med fler sprutor för vita blodkropparnas skull.

jag: ok. Men dom som växte då? Blir det ingen operation som ni pratade om?

Läkaren: nej enligt våra mätkriterier har dom inte växt.

Jag: ok. men sist sa ni att dom växt mycket, mer än de 20%. Från 9 till 13?

Läkaren: ja men vi har tittat igen och nej. Och nu har vi en fungerande behandling som vi fortsätter med.

Jag: Ok

Tumörerna i lungan: Jippiiii!!!

 

20 reaktion på “Behandling

  1. Torpeden kickar så jävla mycket cancerrumpa och jag gör en liten liten segerdans i vardagsrummet i din och Snorpans ära.

    Massa kramar,
    Anna

  2. Hatten av för din torped. Dumstrut för doktorn. Jag är mållös! Tänk att man ska behöva kämpa sig till allt. Jag kan tänka mig att det inte är lätt men skulle det vara svårt att byta? Kram

  3. ”What do you call a Doctor who graduates last in his or her class? A Doctor.”
    Ett skämt som nån lärare på universitetet i USA drog i nån klass. Jättekul, tills jag själv var tvungen att läsa på så att jag kunde mer än vad läkarna ville berätta. Kanske man kunde vänta sig i USA, landet med privatiserad sjukvård. När man bott här ett tag lär man sig att aldrig lita på nån, aldrig ta något för givet. Jäkligt trist att höra att det blivit så hemma i Sverige också – men alldeles underbart att du har nån på din sida som kan ställa din läkare till svars. Heja dig, och heja Torpeden!!

  4. Gud! Det gäller verkligen att vara väl utrustad inför möten med sjukvården. Hurra för Torpeden! Hurra för dig! Blev så glad när ordet behandling dök upp på skärmen. En Snorpans Mamma och en torped gjorde det!

  5. Absolut med på att samla till op utomlands!! hör av dig så kan vi starta en bums! Grymt jobb av torpeden och dig hos läkaren – kämpa järnet och ifrågasätt allt det är mitt råd som också har sett cancerbehandling på nära håll och vet hur sjukhusen kan slarva med människors liv!! kör på! blir glad när jag läser att du också skall få strålas, go get the bastards – stor kram!

  6. Glömde…har ett jättebra tips för strålningen! Om/när området som strålas blir rött och irriterat/kliar/ömt (som en elak solbränna, ju): Brygg kamomillte (ren ört, gärna ekologisk om du kan hitta), låt svalna och sila om du inte använder te-påsar. Du kan även ställa i kylen och använda kallt om du gillar det och det kan göras i förväg. Doppa mjukt bomullstyg i vätskan, krama ur lite och lägg på den strålade huden (var försiktig, den gula kamomillvätskan färgar av sig och fläckar!!). När kroppen värmt upp omslaget doppar du i kalla vätskan igen och gör om – i ca 20 minuter. Detta kyler, lugnar huden och doftar gudomligt gott. Superskönt!
    Min radiolog gav mig även en homeopatisk kräm från franska märket Boiron att använda på kvällen – ”Calendula Cream”. Jag vet att radiologer har delade meningar här, men min (som är en av de bästa i världen på strålning för bröstcancer) ville att jag smorde in varje kväll med en lugnande kräm. Inget på huden innan strålning dock!!
    Jag fick i princip inga hudskador av min strålning – det blev rött och irriterat, men inga blåsor, inga brännskador. Sorry för det långa inlägget, men hoppas att detta tips kan hjälpa lite när du börjar strålas… :)

  7. Hurra för dig och torpeden! Och bajs till läkaren och cancern! Och som andra sagt så är kanske in insamling för operation utomlands en idé?

    Kram!

  8. Får ont i magen av läkaren, det är sjukt hemskt och vidrigt det hon säger och gör. Länge leve dej och torpeden. Vilket team ni är. Men tänk att det ska behövas, det är ofattbart. Kramar i stora lass, tänker mycket på dej.

  9. åh vad jag bara vill krama om dig, vilken fantastiskt fin och berörande blogg du har. Du skriver på ett sånt sätt så att man får rysningar, och det gör så ont att läsa om ditt öde, men det värmer att se vilken fantastisk mamma snorpan har. och vad otroligt fint av dig att skriva den här bloggen för henne. alla mina tankar går till dig, och precis som i kristians blogg ( ikroppenmin ) så har du ett sätt att beröra genom att bara vara du, dina ord slingrar sig in i min kropp och stannar i mitt hjärta, och jag önskar så att du inser hur mycket du berör. tusen kramar.

  10. Hej!
    Läser om detta läkemedel emellanåt som får folk med hopplösa cancer diagnoser att leva i åratal! Jag vet att det är dyrt, Vissa landsting behandlar med det andra tycker det är för dyrt. Det har visat mycket goda resultat mot flera cancersorter. Jag tror inte det är så beprövat på din sjukdom (vet inte säkert), men jag hade definitivt velat provat detta:
    Avastin
    Avastin (bevacizumab) är en antikropp som tillhör läkemedelsgruppens angiogeneshämmare. Det innebär att den förhindrar bildandet av de nya blodkärl (angiogenes) som tumören behöver för att få näring och syre. Näringstillförseln stryps och tumören krymper. Samtidigt minskas cancercellernas möjlighet att sprida sig via blodet till andra delar av kroppen. Avastin är den första och hittills enda godkända specifika VEGF-hämmaren.
    Avastins verkningsmekanism
    Blodförsörjning är avgörande för att en tumör ska växa utöver en viss storlek (2 mm) och sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen. Tumörer utvecklar sin egen blodförsörjning i en process som kallas angiogenes genom att utsöndra VEGF (vascular endothelial growth factor) – en viktig påverkande faktor för tumörtillväxt. Avastin är en antikropp som specifikt hämmar VEGF och därmed tillbakabildas blodkärlen i tumören samt nybildning av blodkärlen hämmas. Avastins specifika VEGF-hämning gör att läkemedlet på ett effektivt sätt kan kombineras med ett stort antal cytostatikabehandlingar och andra cancerbehandlingar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>