Mer prylar

Jag skumläser en artikel i morgontidningen. Den handlar om att ”gå ur tiden” och om vad som händer med de minnen och den själ som man givit till föremål i sin omgivning. Om att när jag är död, då är den där kudden med ögon bara en halvful kudde – och inte ett minne av min mormor. Min mormors förkläde med körsbär var sytt av samma tyg som kudden men det vet ingen när jag är borta. Inte heller hur vi brukade baka kakor på loven och hur hon förvarade mjölet i en stor plåtburk högt upp i det kalla skafferiet där jag brukade låsa in mig ibland. Mina slitna basketdojor i mocka blir bara ett par svettiga skor. Inte dom där guldklimparna som den lilla japanska killen rusade genom halva Kyoto för att hitta, och sedan nästan svimmade när han kom fram för att han skulle låtsas att han inte var anfådd. Damen i artikeln säger att kanske kan hennes föremål få nya själar av nya människor efteråt. Kanske kan någon annan berätta för dig om korkburken från Sardinien och den lilla oranga glasfågeln? Eller så kan du hitta på nya minnen. Eller kasta dom i golvet om det känns bättre.

Innan vi går till förskolan hittar du en sandkaksform som trillat ur en väska i ditt rum. Det är en sjöstjärna som vi köpte i Frankrike och som legat glömd sedan dess. Den lekte på stranden! Säger du. I vattnet med badkläder. Snorpan ingen blöja. Bara badkläder. Mamma simmade. Mamma sjunga stjärnan! Och så sjunger du blinka lilla stjärna. Jag vill lägga den lilla gröna plastformen i den finaste asken i världen och gömma den i dig. I ditt minne. Så att du kan spara den. Så att dess själ blir kvar. Så att jag blir kvar hos dig.

8 reaktion på “Mer prylar

  1. Så vackert beskrivet. Jag tror att även om personen som har upplevt sakerna är borta så blir den gamla ägodelen fylld av symbolik i nya händer. Det blir en trygghet och en tröst att som 13 åring få mysa en höstkväll i mammas tröja, att ha den där koppen på skolutflykt. Botanisera bland mammas coola smycken när man ska ut som 19 åring. Det nät som du så kärleksfullt väver kommer omhulda Snorpan. Dina mest kära ägodelar kommer få vara med hos henne i livet när hon behöver. Tänk om många barn i världen kunde få uppleva den kärlek och närvaro som du verkar ha i allt som gäller ditt barn. Vissa barn saknar det där hela sitt liv trots att de lever med föräldern.Snorpan kommer sakna dig men aldrig den kärlek och engagemang i allt som du har lagt ner kring henne. Din kärlek sträcker sig bortom tid och rum. Kramar!!

  2. Så klokt, finaste du ! Jag har bakpå kort, arvegods och i böcker skrivit allt som är förknippat med förmålet och mina barn älskar att vi sätter oss i soffan med dessa saker och läser vad som står och prata kring sakerna. Det är just det som ger själ till föremålen.

  3. Du beskriver det så underbart! Min mamma gick nyss bort i denna hemska sjukdom, vi har börjat titta önt på hennes prylar. Visst har allt en själ, min mammas själ. Min syster o jag kommer så länge vi finns kvar känna hennes själ då vi är nära hennes många prylar.

  4. Jag läser och tänker och tänker om. Vi har planerat om föräldraledigheten, vi stannar hemma med vår dotter ytterligare ett år än planerat. Jag tackade nej till en högre tjänst. Vår dotter är viktigare och det är nu nu nu. Inte sen. Du ger livet en mening. Jag uppskattar mitt liv mer sen du ”kom in” i mitt liv. All kärek till dig och din familj!

  5. Liten sa: Men när vi dött
    och inte finns och så,
    älskar du mej då?
    kan kärleken bestå?

    Stor höll Liten hårt
    och de såg genom sitt fönster,
    såg på månens sken
    och tusen stjärnors mönster.

    Liten, se på alla stjärnor
    som gnistrar min vän.
    Och minns att några dog
    för mycket längesen.

    Där gnistrar de i natten,
    de som en gång var.
    Kärlek är som stjärnor,
    den finns alltid kvar.

  6. Åh vad du skriver fint till din Snorpa! och det är ju precis det som du gör med denna fantastiska blogg – det finaste du har, all din kärlek, alla minnen, alla goda råd, allt du vill förmedla till ditt älskade barn – det gör du ju här – det kommer vara den finaste av alla fina gåvor som du kan ge Snorpan! Håller alla tummar o tår jag har inför kommande operation!!! Lycka till och ge cancercellerna en spark rakt ut i rymden, långt bort från dig!!

  7. Du skriver vackert och tänkvärt. Min farmor skrev små anteckningar på undersidan av stolar, möbler, la små lappar under besticken i lådan och liknande. Detta gjorde hon långt innan hon visste att hon inte skulle hinna träffa mig. De små anteckningarna kunde handla om vädret, en pressad blomma som min syster lekte med en morgon osv. Ovärderliga små glimtar av farmor som gett mig en varm känsla när jag tänker på henne <3 Jag har en känsla av hennes närvaro.

    Önskar er många dagar tillsammans!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>