Prövningar

Vissa säger att Gud inte ger mer prövningar till människor än vad de kan klara av. Så om jag är stark skulle jag då få mer att brottas med och kämpa mot? Då hade jag gärna varit det svagaste röet för vinden. Varje dag ser jag människor som prövas mer än de klarar. Som inte har mat att äta. Trasiga skor på vintern och som sover ute. Som inte kan sluta dricka, gråta, irra eller yra. Uppenbarligen har de fått större prövningar än vad de klarade av. Det har jag också fått. Jag klarar inte det här. Jag dör ju faktiskt av det. Och det kommer jag aldrig att kunna acceptera och tycka är rimligt eller gott.

Jag blev intervjuad om min cancer och fick frågan om något positivt kommit ur sjukdomen. Mitt svar var nej. För även om jag mötts av en kärlek från främmande människor som jag inte trodde var möjlig och även om jag fått uppleva så värmande omtanke från så många så väger det så lätt som en fjäder i jämförelse mot min förlust. Att inte få se dig växa upp. Att inte få höra dig stava dig igenom engelska glosor, göra mål eller missa skottet på en grusplan en blåsig söndagskväll i september eller bara få vakna med dig igen och igen och igen utan att veta att det snart tar slut. Jag skulle byta denna fantastiska underbara kärlek från medmänniskor som få får uppleva och som jag inte trodde fanns utan att blinka. Ta det röda pillret och glömma allt det bra jag fått.

Inget bra har kommit ur min cancer. Jag älskade varje sekund av mitt liv med dig innan jag visste vad som väntade mig. Nu har jag kvar den känslan men med ett brännande sår från vetskapen att det snart tar slut. Det är inte bättre. Det är annorlunda och sämre. Att bli en starkare människa har inget värde om man ska dö. Det är något man gör för att inte gå under tidigare än man måste. Inget annat. Imorgon ska jag bygga min sköld hårdare och högre. Jag ska löpträna, ta sprutor för att trigga mina vita blodkroppar och tvinga min hjärna att tänka på andra saker. Men det är för mycket. Jag dör i alla fall.

26 reaktion på “Prövningar

  1. Hej!

    Har aldrig kommenterat tidigare men följt dig ett tag. Jag önskar att jag kunde säga något som får dig att må lite bättre. Det kan jag inte. Är tyvärr smärtsamt medveten om det. Däremot vill jag säga att jag uppskattar din blogg, att jag blir berörd av det du skriver, att din starka kärlek till Snorpan och din stora sorg att inte få vara kvar hos henne hugger verkligen tag i mig. Snorpan har världens finaste mamma. Och nej, det finns inget positivt med cancer, håller med dig till fullo.

  2. Det är bara så oerhört ledsamt och tungt och fasansfullt att ta in…. Vi som läser dina ord tar till oss det vi kan och mäktar med. På nåt underligt sätt finns du i tankarna och ger oss en styrka och en insikt vi inte hade tidigare. Men… Faktum kvarstår ändå, din prövning och ditt pris är den störstastörsta orättvisan. Men…., vad jag förstår så snöar det i Sthlm ikväll och det gläder mig, för jag tänker på Snorpans skidor :-)

  3. Kära du, som vanligt läser jag dina inlägg med avstängd radio, i tysnad för att kunna ta del av dina tankar ensam. Först en gång snabbt och sen en andra gång långsamt, långsamt. Jag tänker på mannen i tunnelbanan som gör ett val han inte skulle ha gjort om han inte trodde att han var odödlig. Jag tänker på alla de som ställer frågan om cancern för någonting gott med sig. Antagligen ställer dom den för att få ett positivt svar, för att man som människa alltid vill ha en vacker avslutning på en berättelse. Men med dina och Kristians ord flödande in i mitt inre vet jag att cancern inte för något gott med sig. Cancern förstör, tar bort hoppet, smärtar , sargar kroppar, sargar familjer och är så svart !

    Det jag hoppas nu är att du de närmaste dagarna får skratta åt Snorpan då hon försöker lista ut hur man åker skidor. Det är det jag önskar dig just nu. Att ni får skratta, kramas och att du får värma hennes små händer i dina och säga: -Vad du är duktig att åka skidor, älskling !

  4. Märkligt, som bibeltroende får jag hålla med dig om din fundering ovan angående: om att man inte får mer prövning än man klarar av, men om man dör av prövningen har man väl inte klarat av den, eller? Att du skulle klara din prövning tycker jag skulle vara att du får leva länge till, mycket längre än du tror. Det tror jag och ber för. (Att klara en provning ur kristen synvinkel är väl att förbli troende under alla omständigheter och att fortsätta följa Gud vad som än händer)
    Madlene

    • Skulle vilja veta hur du som troende tänker när en människa som aldrig gjort ngt ont mot ngn får en obotlig cancer och lämnar familjer o vänner i stor sorg och saknad. Varför ska lyckliga familjer splittras av denna sjukdom? Var ligger prövningen i detta??? Håller med finska inlägget…. Fuck perkelle cancer!

      • Det är en mycket stor fråga! Jag tror på syndafallet som beskrivs i bibeln (adam eva åta av förbjudna frukten) och att vi därmed blev dödliga varelser och att det egentligen inte var tänkt att människan skulle vara dödlig över huvudtaget. Då tänker man att vad orättvist att vi ska dö pga vad andra gjort men ingen har ju levt ett helt perfekt liv alla har väl något dåligt att komma med. Sen tror jag definitivt inte att de som har levt mest illa är de som blir sjuka, absolut inte (inte vanligt att man tror på det sättet) utan att när vi hamnade i syndafallet så tillät Gud slumpen, att hemska saker kan hända oss och jag tror att Gud känner tillockmed med mer sorg över sådant sorgligt som händer än vad vi själva gör. Det som är svaret på allt detta illa som kan häda oss och det som Gud har gjort är att han har gett oss frälsningen i form av tron att Jesus dog för oss och tog våra synder på oss och att vi genom tron på honom får evigt liv. Därmed tror jag också att Snorpan och hennes mamma kommer att mötas igen och att de kan få en evighet tillsammans så att allt är inte elände för evigt. Men jag tycker också trots min tro att det ändå är svårt att förstå alltid, tex har jag sett många stora mirakel ske (folk som blir friska trots att de inte skulle kunna det efter bön) så är det alltid svårt att förstå att inte Gud alltid gör mirakel när man ber. Och om jag skulle drabbas på samma sätt som snorpans mamma så skulle jag tycka att det var illa och dåligt trots min tro och säkert brottas med ilska osv, men det skulle också vara en stor tröst. Hoppas du kan förstå något av vad jag försökt förklara.
        Kramar Madlene

        • Jag vill också tillägga att jag inte tycker att sjukdomen för något gott med sig, håller absolut med om det, det är en skitsjukdom och jag hoppas och tror att snorpans mamma ger den på moppen och lever länge länge. Hon har fighter spirit!

  5. Du vet att jag tycker som du, denna sjukdom för inget gott med sig. Det finns ingen mening ingen nytta. Den fläker upp sår och söndrar familjer. Vi lever i 200km/h för att hinna så mycket som möjligt, för att älska och bli älskad. Tiden räcker inte till. Men vi fortsätter tro på ett mirakel, den tron kan ingen ta ifrån oss.
    Önskar dig och familjen en fin helg. Jag kan vara något bra på spåret men jag återkommer när jag vet mer.
    Kram
    Lisen

  6. Fina du…. ja fina, starka, kämpande, modiga, kloka du. Du medmänniska som kämpar så tappert mot denna hemska, hemska, orättvisa, lömska, grymma sjukdom!! Det är så oerhört sorgligt… så sorgligt…. men kämpa, kämpa som du gör, trots all hemsk fakta är det endast hoppet och cellgifternas kraft vi får hålla fast vid….att det ska vara du, just du som klarar detta, just du som kan leva länge länge med din älskade Snorpan och din älskade man. Det är svårt att hitta ord, alla ord känns futtiga i sammanhanget, futtiga till tröst…. men fina du, vi fortsätter tro, hoppas på under, tror på att cellgift och operation av lungorna gör att cancern drar sig tillbaka, avstannar, ger dig tid…tid till att leva!!! Tänker att det är bra att de tar bort metastaserna i lungorna som inte vill ge sig, de som inte cellgiftet tar på, bort med dem och på mot de andra med cellgift…. om det blir upphåll med cellgiftet snart eftersom inte kroppen klarar hur mycket cellgift som helst går det väl att fortsätta med det om ett tag igen då kroppen fått vila från cellgiftet, kan man om metastaserna och huvudtumören börjar växa under uppehållet fortsätta med cellgift sen och i alla fall hålla cancern i schack? När blir din operation? Styrkekramar i massor från Maria

  7. Ja fy så orättvist det är. Finns inget gott med cancer. Skänkte en slant idag till bröstcancer. Jag håller tummarna för att älskade Snorpan får behålla dig länge länge till. Kram

  8. Har själv varit med om en livskris..inget som du men ändå..fick kommentarer som ,allt har sin mening…ha! Fan så jag hatar det…Vadå mening…eller att, Av allt illa kommer nåt gott..Vad sjutton är det? Ingen människa skall lämna sitt lilla barn…hur kan nån tro på Gud i detta fall…förstår ej. Kram från Finland…Perkeles cancer

  9. Orden fattas mig i denna stund. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, bara att jag måste skriva något. Det är fredag kväll, jag skulle egentligen göra något helt annat, men hittade hit helt av en slump (?) och jag fastnade. Förstås.

    Jag är så berörd av dina ord. Jag känner mig helt knockad av dem. Du skriver så oerhört vackert och gripande om något så obegripligt fasansfullt. Jag gråter stilla när jag läser. Jag är lika gammal/ung som du, min dotter fyller 3 år om någon vecka, det verkar som om vi dessutom bor nära varandra och arbetar på sätt och vis inom samma ”bransch”. Nu skäms jag (ännu mer) över att jag tar saker för givet, att jag gnäller över småsaker som klädhögar och grejer överallt, att jag irriterar mig på sånt som egentligen inte betyder ett dugg, att jag är tvär och småbitter. Jag måste börja ta tillvara på det fantastiska liv jag egentligen har, för plötsligt kan allt kastas omkull, jag vet ju det.

    Vackra, vackra du, jag önskar dig all styrka, all kraft och allt mod som finns i denna värld. Jag önskar dig och din lilla familj många, många goda dagar tillsammans! Jag kommer att följa dig här. Jag tänker på er.

  10. Allt det där om att det stärker en är bara skitsnack! Syrran säger också att hon hellre skulle ha varit utan cancern. Jag hade hellre sett att och du slapp också. Cancer stärker inte och är fördjävligt orättvis!

  11. Som ngn skrev ovan, ”folk vill ha lyckliga slut”. Av typen hon dog efter lång tids besvärlig sjukdom lycklig över att hon blivit så stark på vägen….? Jag tror inte folk som vill höra att man är på ngt sätt tacksam över cancern vågar se sanningen i vitögat.

  12. Med risk för att uppfattas som spamare skriver jag lite till efter att ha funderat en stund. Det måste ju vara folk som tunnellbanemannen som varit för dumma för att uppskatta sina liv som kan tycka att cancern inneburit ngt positivt. För det händer ju att man ser ngn uttala sig positivt om sin cancer i ex en veckotidning och jag har alltid undrat hur det är möjligt även innan jag kom i kontakt med helvetet på nära håll.
    Kram

  13. Nej, det finns INGET positivt med cancer. Och visst är det trevligt att folk bryr sej och undrar hur man mår, men den här vägen märkt cancer måste man gå ensam, oavsett hur många som står längs vägkanten och hejar på. Styrkekramar till dej, jag tänker på dej och din kamp varje dag!!

  14. Ja, det är ju nästan en obegriplig kommentar och en smärtsamt märklig fråga till dig nu. Men jag tror att det beror på att folk blir berörda, imponerade och inspirerade av hur du hanterar din situation. Av att du visar din dotter hur viktig hon är för dig, ordnar presenter, skriver födelsedagskort, fixar en finfin docka och skriver ner så mycket sköna och kloka saker till henne. Gör dig odödlig. Jag blev också arg på en del kommentarer som jag fick när jag fått min diagnos men jag tänkte också att alla som tar sig mod att fråga och prata om cancer med den som är sjuk menar antagligen väl. Tror att folk liksom hoppas att en person som du inte bara ska ha drabbats av så mycket otur. Man vill så gärna att du ska ha fått något också. Och det har du ju säkert men inte av sjukdomen.

  15. Folk som inte är cancersjuka kommer aldrig att förstå våra prövningar vi har som är sjuka. Dom kan se livets prövning på en anställningsintervju under tiden vi ser våra prövningar med håravfall, kräkningar och dagar som försvinner.

    Kramar om

  16. Jävligt kassa uttryck: man får inte mera än man klarar av, allt har en mening, inget ont som inte har något gott med sig, det som inte dödar det härdar.

    Det stämmer inte. Det är ordspråk någon hittat på för att stå ut. De borde skrotas rakt av.

    Att förlora ett barn eller att ett barn förlorar sin förälder har ingen mening. Det är bara fel. Så fel det kan bli.

  17. Det är en kall morgon idag! Solen skiner och min värld är insvept i vitt. Jag tänker på dig. Imorgon ska jag boka tid för cellprovstagning.

    Jag önskar dig så mycket gott, allt gott! Liv! Önska, önska, önska!

  18. Återigen – du skriver så klockrent! Näe, vad fasen skulle det var för mening med att familjer bryts ner, går sönder, dör i från varandra. Unga mammor dör, unga pappor dör, små barn drabbas av denna sjukdom och dör ifrån sina mammor och pappor, syskon. Kan inte se någon mening med detta, att det har något gott med sig. Det borde vara annorlunda. Allt annat är bullshit.

    Fortsätt kämpa som du gör, hoppas på massor med fina dagar och stunder med Snorpan, din sambo och era familjer.

    Kram och tankar till dig från mig,
    /Hanna

  19. Livet är så hemskt orättvist och cancer är något av det värsta som finns.
    Jag tror att din dotter alltid kommer vara väldigt lycklig över att ha just dig som som mamma, du verkar vara en fantastisk människa.
    All kärlek till er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>