Pippi

Du älskar Pippi. Pippi och Emil är det enda du ser på TV. Pippisången kan du redan och vi läser böckerna om och om igen. Du har Pippitröjan och Pippimössan och Pippivantarna varje dag och jag sjunger Pippisången på beställning när du ska sova och du frågar var Pippis mamma är. Hon ställer sig i fönstret och pratar med henne ibland i filmen. Hon är i himlen säger jag. Du upprepar meningen men förstår förstås inte vad det betyder. Jag tänker att det kanske kan hjälpa dig så småningom om du kan tänka att jag är tillsammans med Pippis mamma i himlen. Mormor syr ett Pippiförkläde. Och jag har börjat nästa syprojekt efter koftan. En Pippidocka. Lite oklart vad mina syslöjdsfröknar skulle tyckt, men hon har nu kropp och flätor fastsydda och början till ett förkläde. Vi pratar om att sy ögon och näsa och mun och hon sitter med vid bordet när vi äter. Du kör runt henne i din lilla vagn och låtsas klippa hennes lugg. När jag åker till himlen ska hon vara färdig och kunna trösta dig lite grand tänker jag. Då ska jag sätta mig med Pippis mamma däruppe så att vi kan prata alla tillsammans.

9 reaktion på “Pippi

  1. Jag har inga stärkande ord ikväll. Bara en klump i halsen. Jag lider så med dig. Sänder dig en stor mamma kram från en mamma till en annan. Du är så himla fin. Så stark. Jag hoppas så på ett mirakel. Du är så värd det tycker jag. Det finns inget annat alternativ. Så kommer det bli. Kram

  2. Jag säger som Anna ovan – jag hittar inga ord som kan stärka dig. Men jag vill tacka dig för allt fint du skriver. Alla omtänksamma tankar som du lämnar till din dotter.

    Jag tänker på din styrka, och på hur du tar till vara tiden med din dotter, och skäms över kvällens uppträdande vid läggning. Min lilla loppa är precis 4 fyllda, och inne i en mycket ”prövande” period. Jag jobbar varje dag på att tänka positivt om detta, och det stora stora faktum att jag får finnas där för henne, och hon för mig. Det ger stort perspektiv att läsa kloka ord hos dig. Tack.

  3. NEJ. Du får inte vara i himlen. Du måste ju vara med Snorpan. Hon behöver ju dig. Det får inte bli på något annat sätt.

  4. Fantastiska fina kloka mamma till Snorpan. Som jag har skrivit förut, jag önskar så att det vore annorlunda. Tänk om livet kunde vara lite rättvisare. Då skulle du inte behövt tänka på din färd till himlen, Snorpan skulle få växa upp med både sin mamma och pappa. Men jag och många där ute har tyvärr fått erfara att livet är mer tufft än rättvist många gånger. Fan att det skall vara så. MEN du kommer för alltid att finnas med Snorpan här i livet. Och sorgen och saknaden av sin mamma kommer hon ha i sin ryggsäck, men man grejar det. Och man får ett bra liv, och kanske blir man till och med en lite ”bättre” människa. Lite ödmjukare inför livet och andra människor.
    Jag tänker dagligen på min pappa och ibland är det tyngre, ibland lättare. Men faktiskt, om jag får frågan ”är du lycklig” så är faktiskt svaret ja. Jag är lyckligt gift och har 3 underbara barn. Sorgen bär jag med mig, men än mer min pappas kärlek och han finns med mig för alltid.

    Varmaste kramen till dig, och jag håller tummar och tår för många fina dagar och månader med Snorpan och din sambo.
    /Hanna

  5. Fina du, hoppas så innerligt att du verkligen får träffa Pippis mamma där ”uppe”! En egentligen galen tanke, det är jag medveten om, men ändå, å vad jag hoppas det. Och om inte Pippis, så i alla fall någon annan fantastisk förälder som var tvungen att resa iväg alltför tidigt. Jag tror som Hanna, att Snorpan kommer att reda sig bra här i livet. Hon verkar ha en suverän pappa och ett starkt skyddsnät med faddrar, mor- och farföräldrar och vänner som kommer göra allt för att stödja henne. Det som känns mest sorgligt med allt detta är ju dock att du, fina du, inte får se allt detta. Det är den känslan jag själv har i alla fall, också när jag funderar på mitt eget liv och min familj. Skulle jag försvinna så skulle de säkert klara sig bra – de skulle sakna mig, få leva med den saknaden genom allt, men det skulle funka. Men jag då – JAG skulle ju inte få vara med. Kanske till viss del själviskt, men det är det jag skulle ha svårast att acceptera. Och det är det som det känns svårast att säga några tröstande ord kring. Det enda jag kan säga är just vad jag skrev i början. Hoppas så enormt mycket på den där himlen. Du är värd den!

  6. Åh, det var fint med Pippidockan, den kommer att bli så fin , den är sydd ur djupet av ditt hjärta och mormor som syr ett pippiförkläde. Ni ska se hur mycket det kommer att betyda för lilla Snorpan, jag vet….
    Maggan

  7. <3 <3 <3 till dig. Tack för att du delar dessa tankar med dig. Det är viktigt att kunna se världen ur en annan perspektiv än sin egen.

  8. När jag är död skulle jag bli glad mina om barn tänkte på mig som en änglamamma som småsnackar med Pippis Mamma och kikar på dem genom ett litet håll i en moln. Långt bort men ändå nära. Det är en bild som värmer och väcker glädjen och livet i sorgen tycker jag. En riktigt fin bild. Jag tror att man också finns i bilderna man målar och sagorna man berättar. Att bland de val man har i livet hör att välja sina sagor och sina bilder. Och dina är vackra och starka med skärgårdar, spår i sanden och Pippivärldar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>