Dina knappar

Dina knappar som du valde. Lejon? Eller kanske tigrar? Det tänker du i alla fall. Som i Nassim-sången. Jag ääär en tiiiigeeer! Så sjunger du hela vägen hem från affären.

21 reaktion på “Dina knappar

  1. Så gulligt och rart tänkt av Snorpan. Och vad fint att hon fick välja, det betyder mycket för hennes självkänsla som hon är på väg att bygga upp. Du förstår precis vad som är viktigt för din lilla flicka och du beskriver det på ett underbart sätt.
    Och Lycka till med cellgiftsbehandlingarna. /Maggan

  2. Jag hittade till din blogg för en tid sedan, och vill först och främst säga att jag hejjar på dig i din kamp mot den där skitcancern, och jag hoppas att den håller sig i schack länge länge till. Det är alldeles för många som hamnar i den sits där du är – och ni borde inte vara där. Det borde vara annorlunda.

    Jag själv har också varit drabbat i min familj och nära omgivning. Men det syns inte på mig ”den där glada/spralliga tjejen”. För mina tårar kommer oftast i duschen eller när jag går och lägger mig, eller när jag pratar med min mamma. Och jag har lärt mig en sak, man kan aldrig se utanpå en människa vad som finns i bagaget. Den som verkar glad och lycklig kanske bär på en stor stor sorg. Du ser en glad fikande latte-mamma (min vän) med bebis på stan, du kanske tänker ”åh, jag vill också vara sådär bekymmersfri och bara mysa runt ”. Det som inte syns på ytan är att hon förlorade sina första två små barn i tsunamin, knappt 1 och 3 år gamla, sin ena förälder (den andra föräldern hade dött i skit-cancer många år tidigare). Men allt det är syns inte utanpå. Vart vill jag komma? Jo, tjejen som grät av misslyckade muffins i mästerkocken inte alls är så bekymmersfri – kanske har hon förlorat sitt barn, sin man eller kämpat med andra tuffa motgångar i sitt liv. Kanske har hon kommit vidare men har det i sitt bagage. Kanske är det just därför hon så lätt bryter ihop över en misslyckad muffins.

    Avslutningsvis önskar jag att dina mediciner biter till rejält mot det onda, så att du får uppleva Snorpans vingliga cykeltur utan stödhjul. Och att du får må så ”bra” att du får njuta av varje dag, varje dygn med din familj. Och att du är med när Snorpan går omkring i den fina koftan. Så måste det helt enkelt vara.

  3. Hej,

    Du skriver otroligt vackert och din berättelse berör verkligen. Det är så fint allt du gör för din lilla Snorpan.
    Önskar att världen inte var så orättvis och att du kunde få bli av med den förbannade sjukdomen och få leva länge, länge till, tillsammans med din familj.

    Den här låten får mig att tänka på dig.

    http://www.youtube.com/watch?v=j8VdehTuZfw

    Kram!

  4. Fina du, underbar kofta och knappar!!!! Du är en underbar mamma!!!! Sänder dig all styrka, hopp och ljus jag kan!!!!! Du kämpar så bra!!!! Kram Maria

  5. Vill bara säga att jag tänker på dig, flera gånger per dag, fast det kanske låter knas, men jag berättar det ändå!
    Hjärta!

  6. Jag tittar oxå in här. Ofta. & hoppas att allt är ok med dig & Snorpan.
    En värmande kram skickar jag er denna fredag med sol & allt(iaf i Götlaborg:)

  7. Tittar in på din blogg varje dag. Hoppas att du har fullt upp med att LEVA, och då gör du så rätt i att prioritera din familj och vänner och inte sitta framför datorn och blogga. Jag hoppas så att du mår ”bra” (vet inte om bra är ett passande ordval men du förstår nog vad jag menar) och att en veckas paus i bloggandet inte beror på försämrat tillstånd.

    Många tankar till dig och din familj. Det borde vara annorlunda. Önskar er en fin helg tillsammans.
    Varmaste kramar, bloggläsare Hanna

  8. Å, jag önskar detsamma som Hanna – att alla era dagar tillsammans blir fina!! Och du har verkligen gett lilla Snorpan något enormt värdefullt här. Tankar, berättelser och funderingar, ord, råd och uppmaningar, kärlek, kärlek, kärlek och en underbar kofta. Sammantaget är det så stort. Så vackert.

  9. Jag gör precis som Hanna här ovan, tittar in lite då och då och hoppas att du har fullt upp med att leva. Tänker ofta på dig, Snorpa och din familj. Hoppas ni får en härlig helg och njuta av att vara tillsammans. All kärlek till dig och din familj! Många kramar

  10. Har läst din blogg ett tag och vill bara säga att du och din familj är i mina tankar.
    En varm kram från Skåne.

  11. Skickar en tanke till dig och din familj. Jag känner inte dig alls men jag har en sju månader gammal tjej som det gör ont i magen att lämna om så bara för en dag. Jag mår fysiskt illa när jag nästan tänker tanken att bara försvinna och inte få se henne växa upp.

    Och nu var det så länge sen du skrev att jag inte kan sluta tänka på dig och Snorpan och Snorpans pappa. Jag hoppas verkligen som någon skrev här innan att du är upptagen med att cykla eller gå

  12. Precis som så många andra tittar jag också in på din blogg i stort sätt varje dag. Jag tänker på dig!!! Hoppas innerligt att cellgifterna tar bra!!! Förstår att du har det så tufft och tungt men du kämpar så bra, du är en hjälte och en oerhört fin medmänniska!!! Kram Maria

  13. Vill tänka att du ger Snorpan mer såhär än om du inte haft sjukdomen. Att hon får uppleva dig komprimerad motsvarande alla år som ni förlorar. Åh vad det är sorgligt det ni går igenom. Men du verkar göra det allra bästa av er tid tillsammans!

  14. Snorpans mamma, tänker på dig och hoppas precis som alla andra att du är ”ok” ! Mitt hjärta blöder för dig o din familj!! O min tårar rullar när ja läser vad du skriver, det går liksom rakt in i själen…Så orättvist!! Bästa finaste boken du lämnar här till Snorpan :) styrka, hopp i kärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>