Koftan

Nu är den klar. Vi ska gå och välja knappar tillsammans efter förskolan idag. Garnet är inte det minsta stickigt, jag lovar dig. Du är så spänd att få ha den men jag tror det dröjer något år tills den passar.

Igår slog jag in en massa av dina födelsedagspresenter som jag köpt och som pappa får ge dig från mig. Det var svårt. Dels för att cellgifterna gjorde mig yr sâ att jag fick packa upp flera paket som jag redan glömt innehållet i när jag sedan skulle skriva etiketten. Dels för att det gör så ont. Det gör faktiskt så ont att jag måsta stänga av tankarna helt när jag skriver korten.

Tänka på tejpen, pappret och pennans färg. Inte på din första skoldag som jag inte får följa dig till, inte på din första lösa tand, inte på din första pojk- eller flickvän som får sova över, inte på din uppkörning eller på ditt första pyjamasparty hos bästisen när du packar väskan med sovsäck och slänger upp på pakethållaren och försvinner runt hörnet. Inte på när du kanske ringer och säger att vi ska komma och hämta dig senare på kvällen.

Pappret som är knöligt. Inte första cykelturen utan stödhjul.

Var la jag snöret? Inte hur du ritar påskkort med röda kinder fulla av prickar och ett litet huckle. Inte. Inte. Inte.

12 reaktion på “Koftan

  1. För det första; Fy fan vad jag hatar din cancer
    För det andra, Koftan är fantastiskt söt och vad gulligt att ni ska välja knappar ihop. Vad mycket glädje hon kommer ha och vad mycket värme hon kommer få av den. Om många, många år kommer den kanske sitta på hennes lilla dotter eller son. Det är fint.
    För det tredje, Det är fantastiskt fint av dig att köpa presenter i förskott. Din dotter kommer värdera dem allra högst inför alla födelsedagar och jular framöver tror jag.
    För det fjärde; Fy fan vad jag hatar att du inte är med när hon öppnar dem.
    För det femte, Fy fan vad jag hatar din cancer
    För det sjätte, förlåt att jag svär så mycket
    För det sjunde, åttonde, nionde och tionde, Fy fan vad jag hatar din cancer

  2. Vem vet, kanske du får vara med din dotter länge till och uppleva många roliga saker och första-gången-grejor, som ex att lära sig cykla. Att inte förlora hoppet, ingen av oss vet hur livet kommer att gestalta sig. Alla sitter vi egentligen i samma båt och på något sätt har vi alla band till varann och hör ihop. Idag frisk, imorgon sjuk…eller idag sjuk, imorgon frisk. Läkare har haft del många gånger, det har jag erfarit. Hoppas du slipper den där känslan av att det gör så ont, och försöka leva i nuet som är i stället. Njut av alla stunder med din lilla tös (det vet jag att du gör) men hoppas att du kan hålla bort alla mörka tankar.Vill härmed ge dig en annan sorts hopp, livet är så förunderligt. Och när det en gång sker, så är du helt säkert med din dotter därborta på den andra sidan och hjälper och vägleder henne, där borta där jag tror att gräset allt är grönt. Kram

  3. Jag måste bara säga att jag dör lite inombords av sorg när jag läser det du skriver. Jag förstår att du måste distansera dig för fy vilken hemsk verklighet! Men din kärlek lyser igenom på alla sätt och vis och din lilla Snorpan kommer veta hur mycket du älskade henne och att om du hade fått välja, aldrig, aldrig hade lämnat henne.
    Skickar en styrkekram. Ingen skulle behöva göra det du gör nu. <3

  4. Jag läser din blogg ofta och känner att jag så gärna vill skicka en kommentar. Från en kvinna till en annan, från en mamma till en annan, från en dotter till en annan. Beröringspunkterna är många fler och det borde finnas massor jag kan skriva men aldrig hittar jag de rätta orden. Vad skriver man om denna ofantligt, gigantiskt hatade sjukdomen som väl bara kunde försvinna.
    Jag önskar dig mer, mer, mer tid, styrka, kraft, ja allt som gör att du och Snorpan och din familj får samla oändligt många vardagar, helger, roliga och tråkiga stunder tillsammans.
    Snorpan har den finaste, klokaste, omtänksammaste, mest kärleksfulla mamma hon kan önska.

    Stor kram och tack för att du delar med dig.

  5. Du förser väl Snorpan med våra telefonnummer etc OM vi tappar varandra med åren. Så att hon kan ringa och fråga vad vi gjorde när hon var liten och hur du var när vi gjorde alla våra roliga utflykter etc. Jag kan berätta för henne om när vi var så sugna på falafell då vi båda var höggravida och struntade i att den höga höga höga rulltrappan vid vårat jobb var trasigt och tog oss till kebaben trots allt. Hur detta begär kanske fick henne att komma när hon kom;) Om rulltrappan finns kvar kan jag ta med henne och V dit och visa så att de verkligen förstår hur sugna vi var. Om den lilla randiga katten som V fick med tröjan av er eller helikoptern som killarna fortfarande leker med som du lyckades köpa fast du själv fått en bebis några veckor innan. Eller alla långa långa promenader med en massa glada barn. När Snorpan kom över V:s pannkaka i köpcentret vid er.
    Mest av allt önskar jag att det där oväntade sjukdomsförloppet får inträffa så att vi kan sitta med varsin kopp gott kaffe hemma hos er och skrattande berätta detta för våra barn!

  6. Snorpan!
    Jag kan lova dig att din mammas moster Cajsa, som stickade Pippi mössan, gärna stickar något mer! Be din mamma säga till mig så säger jag till min mamma Cajsa =)
    kram till er alla <3

  7. Det gör så ont att läsa om alla förberedelser du gör för att Snorpan ska kunna minnas dig flera år framåt. Jag är övertygad om att Snorpan kommer att känna att just den present som fick av dig är den viktigaste av allihop som hon får just den dagen.
    Jag vet inte om ni har börjat förbereda Snorpan än på att du inte alltid kommer att finnas, och jag har nog inga tips för hur man gör det. Men det var en annan mamma som gick bort i cancer, där pappan skrev en saga till sin tvååring, kanske kan den vara även som hjälp till Snorpan, även om din och Tildas mammas sjukdom kanske inte har likadant förlopp. Sagan hittar du här:
    http://annajansson73.blogspot.se/2010/04/sagan-om-den-trasiga-mamman.html

    Sedan vill jag bara säga att jag hoppas att du gör utskrifter eller sparar det du skriver även på hårddisk, för ibland ser jag bloggar som inte går att läsas längre för att den som är ansvarig för bloggen inte har loggat in med lösenord eller annat på ett tag. Då stängs bloggen ner, och jag hoppas att Snorpan på något annat sätta kan ta del av dina brev till henne, för de är alldeles för viktiga för att försvinna!
    Ta vara på dagen!

  8. Jag vill krama dig så hårt så det nästan tar andan ur dig finaste fina!!!
    (och så håller jag med Sarah här uppe – i allt!)

  9. Världens finaste kramkofta. I kärlekens färg. Stickad av världens bästa mammas händer, samma händer som tystar hjärnan för att knyta snöret och bygga broar till framtiden. Du har magiska händer. Vive toi !

  10. Mitt bröst knyter sig, jag får svårt att andas….det är så hårt att älska och tvingas bort från det man älskar, ditt barn ,ditt liv…det jag känner är en bråkdel av din förtvivlan och det gör så ont.så ont. Snorpan kommer att finna tröst i dina ord som så vackert förmedlar din kärlek till henne.
    Vackra människa, jag önskar att resten av dina dagar ska vara fyllda med kärlek och förtröstan att allt blir bra för Snorpan och att ni ska få vara tillsammans länge än.

  11. Fina fina du! Tänker så mycket på er och kollar ofta in här. Blir alltid lite orolig då du inte skrivit på ett tag. Håller med om allt som har sagts av andra och sänder mycket kärlek. Det är inte alla föräldrar som skulle klara av att göra det du gör för din dotter. Det är en stor gåva till henne med text och presenter och till oss andra som du ger genom att skriva och berätta. Har själv en förälder med en ”dödsdom-sjukdom” (som sedan visat sig inte vara lika akut som de först trodde) och som inte alls hanterat det som du gjort gentemot din dotter. Det kräver så mycket klokskap, mod och inre styrka det du gör. Är mitt i all sorg glad att du besitter dessa egenskaper och hoppas av allt jag har liksom många andra att det ska bli många många fler dagar åt Dig och Snorpan. Kramar i mängder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>