Älskade trots

När beskedet om återfallet kom hade du precis börjat din 2-års trots. Du avslutade den samma dag när vårt liv förvandlades till smulor som geggades ihop med mina tårar till en enda sörja. Istället blev du mammig och pappig och kramig och klängig och pussig och snuttig och mormorig. Nu är ditt trotsiga jag tillbaka och jag vårdar det ömt. Säger ifrån en extra gång när du letat upp något nytt förbjudet att testa mig med. Släpp ut det, älskling, tänker jag och är en hopplös motståndare i envishetens kamp. Jag vill ju inte att det ska sluta. Jag vill att du ska få göra allt i rätt ordning och så vanligt som möjligt så länge det går.

Idag. Behandling inställd. Livet förkortat. Paus och väntan och den stora hopplösheten som förlamar. Slaget förlorat för nu. Jag pressar tillbaka tårarna som brinner under mina ögonlock. När du vaknar strax ska jag vara mitt vanliga jag. Ta med dig och din snoriga näsa till de ihåliga äppelträden och bli blöt i det höstiga regnet. Du kommer att få se mig uppgiven, det förstår jag, men än så länge kan jag välja en annan känsla. Jag kan vara lycklig och olycklig samtidigt och just nu bestämma vilken känsla jag ska vara i. Så att ditt humör och din ”utvecklingsfas” – eller vad de lärde kallar det – får forma humöret i familjen. Allt är inte på cancerns villkor. Jag gör motstånd.

3 reaktion på “Älskade trots

  1. Fina trots! Jag har aldrig förstått mig på folk som inte gillar sina barns trots. Innan jag fick barn sa alla vänta och se med ett belåtet leende. Men jag har turen att ha två barn vilka haft perioder av trots samtidigt. Det är underbart att se att de utvecklas som de ska även om det är jobbigt när de vägrar klä på sig när man har en tid att passa;) Jag har alltid sagt att man ska oroa sig om de inte trotsar. Precis som du gjort. Tack och lov så är totset tillbaka hos Snorpan.
    Kram
    Sara

  2. Är en sådan som läser lite i smyg. Men idag vill jag skriva ngt till dig.
    När jag läser din blogg ler jag igenkännande (min dotter är snart 2), får ont i magen av det som händer er, men mest av allt förundras jag av ditt fantastiska sätt att uttrycka dig.
    Ni är i mina tankar. Ofta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>