Min cancerhistoria

Några av er som läser frågar ibland om min sjukdomshistoria. Hur det hände och så. Jag har inte skrivit om det här eftersom bloggen från början – och fortfarande – riktar sig till min dotter och det inte var något jag ville ägna tid åt att berätta. Det finns det andra som kan dela med henne och det är inte det intressantaste som hänt mig om man säger så. Men för er andra; såhär var det…

I juni 2010 födde jag Snorpan. I slutet av året fick jag oregelbunden mens som kom tillbaka under amningen. Det visade sig att det inte var oregelbunden mens utan blödningar från en tumör i livmoderhalsen. Min barnmorska som jag kontaktade när blödningarna kom – bara för att höra om det var normalt – sa att detta är helt normalt  efter en graviditet – MEN jag tycker du ska ta ett cellprov bara för säkerhets skull. Hade jag inte gjort det hade jag nog inte levt nu. Tumören som upptäcktes i januari var redan då i ett mycket sent stadie 2b – vilket innabar att den inte kunde opereras. Från mitten av april t om 1 juni 2011 fick jag därför cellgifter (cisplatin x6) och yttre strålning (25st) samt brachy (3 st). Ja, det är flera månader mellan diagnos och behandling för så ser tyvärr cancervården ut idag. Man får vänta för det är många som är sjuka.

I september 2011 gjordes en utvärderning av behandlingen och jag betraktads som cancerfri efter MR och CT/PET. Därefter har jag gått på kontroll var 3e månad. I maj 2012 fick jag ont i ryggen - en vanlig biverkning av strålbehandling, men för att utesluta något annat gjordes en MR som visade en förstorad lymfkörtel. Då gjordes ytterligare en CT/PET som visade att cancern kommit tillbaka spridd i hela kroppen. Mot återfall i livmoderhalscancer finns idag inga bra behandlingar om det inte rör sig om ett väl avgränsat (ofta lokalt) återfall. Det jag får nu är en cellgiftsbehandlng med målet att bromsa cancerns framväxt. Mina chanser var vid första diagnosen 65-70% att bli botad (symptomfri efter 5 år) men jag var bland de andra procenten.

Jag har alltid gjort alla mina cellprover jag blivit kallad till i livet utan att dessa visat några som helst cellförändringar. Det sista jag gjorde ägde rum sommaren 2009. 1.5 år innan tumören upptäcktes. Idag är screeninprocessen av cellproverna mycket dålig – enligt läkarna på Radiumhemmet skulle man behöva kalla alla kvinnor varje år för att verkligen kunna säga att testerna fungerar. Men det är dyrt. Mitt råd till alla är därför att på egen hand passa på att ta ett hos gynekologen när ni är där nästa gång – utöver dem man kallas till. Kostar ingenting. Känns ingenting. Kan rädda liv. Men jag tycker också att vaccination är lysande. I synnerhet om man har någon i släkten som haft cellförändringar eller livmoderhalscancer. För kroppens oförmåga att läka ut humant papillonvirus är ärftlig.

Jag är 36 år. Vegetarian sedan tonåren. Har tränat dans, klättring, löpning och en massa annat som En svensk klassiker och vanlig styrketräning. Skulle aldrig drömma om att röka, supa eller leva osunt. Livmoderhalscancer är inte en livsstilssjukdom. Till yrket är jag forskare. Så mitt sätt att samla information om min sjukdom och olika behandlingsmetoder kanske skiljer sig lite från andras. Jag läser vetenskapliga tidskrifter och studerar databaser över kliniska studier och vill veta vad mina odds är. Jag undersöker med samma noggrannhet hur det känns i mig att veta att jag förmodligen kommer att dö inom det närmsta halvåret. Och det är framförallt det senaste som min blogg handlar om.

Jag hoppas att min historia kanske kan hjälpa någon annan att få ändan ur vagnen och vaccinera sig, ta ett extra cellprov eller bara vara glad att de inte drabbats av något liknande än. Sköt om er.

22 reaktion på “Min cancerhistoria

  1. Hej!
    Jag känner igen mig mycket hos dig -barn. Jag avslutade nyss min behandling av ett återfall från livmoderhalscancer. Denna gång satt det i en lymfa under njuren (går inte att operera) om 5-6 veckor ska jag på röntgen som visar om behandlingen lyckats eller inte. Jag håller tummar, tår och allt annat som går att hålla för dig och din familj.
    Kram L

  2. Vad fint du skriver !!
    Jag är helt övertygad om att du säkert får en del att tänka till och gå på kontroller som de ska och även begära på cellprov själva .
    Vilka fina vänner ni har som ordnat resan till er .
    Jag håller verkligen både fingrar o tår för dej och hoppas Snorpan får ha sin mamma ett bra tag till .

    Kram / Christel

  3. Jag har läst din blogg från första till sista inlägg. Hur lite det än gör jämfört med läkarvård & forskning så ska jag hålla alla fingrar, tår och allt annat jag kan för att det ska gå vägen för dig. Du förtjänar att leva. Det vet jag utan att någonsin ha träffat dig!

    Jag vill tacka dig för de insikter jag fått genom att läsa dina otroligt fina & målande inlägg i den här bloggen. Jag är 22 år, lever livet som man så fint säger.  Frisk vad jag vet. Du har lärt mig att varenda i-landsproblem är en fis i havet. Du har fått mig att inse att jag varje dag ska vara tacksam för att jag har sådana skitproblem, rent ut sagt.

    Om cancerfanskapet lyckas vill jag att du ska veta att om jag någon gång, under livets outgrundliga vägar, träffar på din älskade Snorpan så ska jag berätta för henne om dig. Jag ska berätta att hennes mamma var en fantastisk människa som älskade henne över allt annat och att hon hade gjort allt för att få vara kvar här. Att hennes mamma lyckades beröra mig som få andra gjort. Utan att jag träffat henne. Jag ska berätta för henne att det var sådana fina saker som hennes mamma gjorde, satte djupa avtryck i främmande människors inre. Men bara om.

    Framförallt, tack!

  4. Hejsan, jag började läsa din blogg tidigare idag och har inte kunnat sluta sen dess. Jag tycker det är så fruktansvärt synd att du drabbats och om jag kan så vill jag gärna hjälpa till med något! Jag vet att cancer är hemskt och att det absolut inte kan vara lätt att leva med men jag vill att du ska veta att om jag kunde skulle jag ta över din sjukdom så att du fick leva ett långt härligt liv tillsammans med din dotter & hennes pappa. Jag gråter så otroligt mycket när jag läser allt du har skrivit och hoppas så innerligt att du ska bli frisk. Jag har också ett litet förslag, jag förstår att du kanske tycker att det låter absurt och dumt men jag har läst & hört att det kan vara bra med en förändring, ett miljö-byte eller liknande, jag fick en liten ide när du skrev att du var vegetarian, vilket skulle KUNNA vara till fördel, OM du tror att du skulle klara det så kanske du kan börja prova äta lite kött? Det skulle ju kunna hjälpa. Jag hoppas du ger det en chans! Kram Lovisa

  5. Hej. Har läst din blogg sen några dagar tillbaka. Läst och gråtit. Läst och gråtit ännu mer. Det är så hemskt och orättvist och obegripligt att såna här saker kan hända. Jag kan inte sluta tänka på er, trots att jag inte känner er.. Finner inga ord, men vill att du ska veta att ni finns i mina tankar och böner!

  6. Hej!
    Jag tycker som de andra här att du skriver väldigt fint.
    Jag har en fråga som jag tror du kan svara på, om man har haft/har papillomvirus som väl är samma som kondylom, kan man ändå ta vaccinationen och ha skydd av den eller är det då för sent att skydda sig mot denna sortens cancer?
    Jag är dryga 40 år och hade detta för ca 20 år sedan och hade då cellförändringar som de frös bort, sedan har det varit bra med cellerna.
    Hoppas att det sker ett under för dig/er. Håller tummarna, jag tänker fortsätta att läsa om er.
    Kramar / Catarina

    • Hej, svarade någon annan med en liknande fråga ovanför. HPV-virus kan ge kondylom och cancer men det är olika former av HPV-virus. Och kondylom – till skillnad från cellförändrigar är väldigt harmlöst, men något av vaccinen på marknaden ger skydd mot både och. Kram

  7. Hej!

    Jag undrar om jag får ställa en fråga, du verkar kunna detta.
    Jag har länge undrat om jag ska vaccinera mig mot livmoderhalscancer.
    Jag är drygt 40 år och har redan haft detta i ca 20-årsåldern, jag fick utav viruset då cellförändringar som de frös bort och sedan har jag aldrig mera haft cellförändringar.
    Får jag ändå ett skydd mot denna cancern om jag vaccinerar mig?

    Hoppas att det sker ett under för dig/er! Håller tummarna.
    Du skriver helt underbart fint.

    Kramar / Catarina

    • Hej, nästan alla människor bär på någon form av HPV-virus med jämna mellanrum livet ut och nästan alla sådana infektioner läker ut helt själva. Men vissa männsikor har svårare att läka ut infektionerna och då kan man drabbas av cellförändringar som sedan i sin tur kan bli till cancer. Man får inget skydd av att ha haft någon infektion utan det är precis som med förkylningar eller halsfluss, man kan ha hur många som helst. Vaccinen som finns skyddar dock mot viruset. Men är man lite äldre har man förmodligen redan haft eller har ett antal HPV-infektioner i kroppen och det är inte så stor mening med att ta vaccinet då menar vissa. Å andra sidan, om du som du skriver haft cellförändringar tillhör du förmodligen den kategori av människor som har svårt att läka ut dessa infektioner och då kan ju ett vaccin skydda dig mot nya infektioner – även om det inte är säkert att det får någon effekt – det kan ju nämligen inte tackla de eventuella infektioner du redan har/har haft innan du tar vaccinet. Prata med din läkare eller med någon på cancerfondens info-linje dom är bra på att svara på liknande frågor också. sköt om dig!

  8. Ramlade in här via Vimmelmamman kunde inte sluta läsa – borde sova, ska snart upp och jobba men det är ju ett världsligt problem!

    Önskar jag kunde skriva som du – det är dock det enda jag avundas dig – FUCK CANCER!

    Starkt av dig att orka skriva, tårarna rinner på mig medan jag bara läser och då känner jag er inte- Du skriver både roligt och fint så jag är säker på att Snorpan kommer läsa många gånger när hon växer upp. Hon kommer veta många saker om Dig oändligt älskad ALLTID! Tanken med den stickade tröjan som en kram från mamma gillar jag starkt! Sen vill jag bara säga att jag har väldigt starka minnen ifrån när min lillasyster kom hem från BB, kan fortfarande se dem komma in genom dörren. Jag var 2½ så fortsätt skapa fina minnen <3

    • Ja, jag minns också en hel del saker från 2-3års åldern. Men Snorpans pappa minns ingenting före tonåren nästan..det är ju väldigt olika. Tack för det du skriver, det värmer mig.

  9. Jag ber för att du ska vara helt cancerfri vid nästa kontroll och alla därefter. Ber om miraket att du ska bli helt frisk i Jesu namn Amen.

    Kram Madlene

  10. Hej snorpans fina mamma, jag fick själv livmoderhalscancer 2010, och började längs resans gång att läsa din blogg. Jag har haft svårt att finna ord på allt, så det blev som du skrev det. Alla dessa kontraster av känslor. Jag har funnit stöd i att läsa din blogg på flera vis och vill säga att din kärlek till ditt barn värmer och flödar i och mellan dina ord och i hela din blogg. Du har berört mitt inre och det vill jag tacka dig för, jag önskar verkligen dig ett mirakel, men om inte så mera tid. All kärlek

  11. Hej! Hittade oxå hit via Vimmelmamman. Jag fick livmoderhalscancer 2010 trots alla cellprov. Efter biopsier och röntgen i raketfart tog det 5 dagar så låg jag på operationsbordet med uppskuren mage och tog bort livmoder, livmoderhals, vävnad och lymfkörtlar. Akut med andra ord. Jag var gravid i v.20. Efter följde cellgift i 6 månader och nu går jag på kontroller som sett bra ut.
    Verkar som att ”vår” cancer blir allt vanligare. Du skriver otroligt vackert och jag hoppas på det bästa för dig! Kram L

  12. Hoppas att allt du delar med dig av här ska få många att ta mer vara på livet, vi vet ingenting om morgondagen. Finns inte ord för hur ” Jä****t ” det är att unga människor och barn skall behöva drabbas och skiljas åt. Kan bara sända STYRKEKRAMAR till dig och att jag tror Snorpan uppskattar dina rader i framtiden. Gudrun M

  13. Karolinska Development
    Dom har en medicin som man just börjat testa på människor med långt gången cancer av olika typer, med mycket bra resultat.
    Jag vet inte om det funkar, men jag vill det så gärna!

  14. Jag läser och känner med dig! Jag fick själv livmoderhalscancer 2007 och fick ta bort livmoder och lymfkörtlar, nu har jag varit symptomfri i 5 år och vågar tro att jag nu har klarat mig, är tillbaka på noll så att säga. Livet tog en annan vändning och vi fick barn genom en surrogatmamma, men det går det med. Jag ville bara tipsa dig om Vidarkliniken och Iscador som jag tagit hela tiden efter min diagnos. Inte vet jag om det hjälpt eller inte, men det skadar inte att prova. Jag är ingen ”alternativ” person, men är öppen för det mesta och kanske du med dina ”forskarögon” förkastar det som ovetenskapligt flum. Tack för vackra ord om svåra saker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>