Fisk

Det tog en timme för dig att somna igår min älskling. Det brukar gå så fort men du har så mycket att tänka på. Jag blir nästan arg för att du aldrig blundar och slutar trassla runt med täcket och nallarna. Men när du väl somnat sitter jag kvar jättelänge. Tittar på dig. Viskar att du ska vara stark, att du kan fixa det här, att jag ska titta ner på dig från stjärnorna. Sitter kvar en evighet och håller din hand.

Du vaknar sent och det är mulet. Ingen båt men jag fyller vår nya matsäckstermos och vi går på fiskmuseum istället.

I eftermiddag ska jag träffa läkaren. Hon som inte kan säga som det är. Och min sjukgymnast som ska lära mig motandas – mot lungmetastaserna. Jag ska träna för att kämpa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>