Regn

Det är så stilla på landet. Vi har åkt dit några dagar du och jag Snorpan. Rosbuskarna prunkar. Det luktar nyklippt gräs. Man kan gå i pyjamas halva dagen. Det är som om tiden stod stilla. Jag går ut i junikvällen för att kissa. Primitivt. Vi har inte ens rinnande vatten eller elektricitet. Alliumplantor mot sorken. Kontrasten mot den högteknologiska cancervården som jag ska besöka imorgon är så stor att det är svårt för hjärnan att greppa. Att samma människokropp kan plocka vedträn och smörblommor på vägen in och sedan utsättas för radiovågor som avbildar dess inres alla prång på en röntgenplåt. Som om två olika tider möts i mig.

Här ute där allt går så långsamt, där den stora händelsen är hägern som flyger högt över sjön, här är det så svårt att föreställa sig att något farligt kan hända. Att en tumör skulle kunna börja växa i mig. Här där ingenting händer. Om jag bara stannade här kanske jag kunde vara i stillheten för alltid? Långt bort från hotet.

Vi sätter oss i bilen för att åka hem. Regnet öser ned och förvandlar vägen till en lervälling. Symboliskt nog kan vi knappt ta oss därifrån. Allt för att vi ska stanna kvar.

3 reaktion på “Regn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>