Uteservering

Du och jag på Debasers uteservering Snorpan. Solig dag i man men innan det blivit varmt. Vi väntar på E som är på väg. Hon har en ballong med sig till dig. Jag känner mig förväntansfull och sprallig fastän inget ska hända. Jag är på en uteservering. Det är så långt från hur det var förra våren. En stund ute då var när jag satt lutad mot ett träd utanför Radiumhemmet och väntade på strålbehandling efter besök hos sjukgymnasten. En stund ute nu – ja då får jag välja platsen och tiden helt själv. Jag köper ett glas vin för man vet aldrig om det blir fler såna här dagar.

Lite senare på Nytorget i sandlådan känner jag mig lite snurrig och jag försöker att andas åt andra hållet så andra föräldrar inte ska känna alkoholdoften. Nåja ett glas vin är ju bara ett glas vin men ändå. Vad ska folk tro? Solen lyser så starkt att alla färger blir bleka. Du har guldstrimmor i håret och gräver sandkakor. Minst 200 pretto-människor på Söder trängs i den minimala parken. I sina leopard och zebramönstrade fladderbrallor, gigantiska plastglasögonbågar och för tajta skjortor. Alla barn har gubbkeps. Utom du Snorpan, du har en gul solhatt från HM. Väldigt ohippt…det känns nästan upproriskt. Jag vill ta bilder för det ser så roligt ut. Alla indivudualister som ser likadana ut. Men det är fint också. Att människor vill höra ihop och vara precis som alla andra. Likadana. En i ett gäng. Inte ensam. Jag hoppas du hittar ditt gäng Snorpan när du blir stor. Om dom sen är pretto, svenne eller förortstrash spelar ingen roll, bara du hittar någonstans där du hör hemma och kan vara en av dom som är likadana. Det är en skön känsla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>