Mina tatueringar

Jag har fyra tatueringar. En som jag själv valt. Tre som man tvingat på mig. Tre prickar. En på höger höft. En på vänster höft. Och en långt ner på magen i mitten. Just uppvaknad efter narkosundersökning på KI meddelade man mig att det inte skulle göra ont. Vad för nåt? Tatueringarna. Tatueringarna? Kan man ta bort dem sedan? Ja men varför skulle du vilja det? Eh?

Att ha cancer i underlivet är en tillvaro av övergrepp. Att rullas runt i korridorer med en kateter och en påse med ditt kiss i handen. Att ha manliga sköterskor pula underlivet fullt med gasbinda för brachy. Det tar aldrig slut. Men tatueringar. Något man inte ens kan försöka glömma. Märkt för alltid för att påminnas.

Trodde jag. Igår när jag duschade hittade jag prickarna. Jag har inte sett dom på flera månader än mindre ägnat dem en tanke. Men där var dom alltså. Jag mindes plötsligt också att jag haft en gigantisk måltavla eller ett sikte målat på magen i tre månader i linje med prickarna. Det användes för att rikta in strålmaskinen. Inga bilder har förevigat det. Men jag tänker på den där Larson serien. Älgen som har en röd måltavla på magen och hans kompis som säger: Nej men fan vilken otur att få  ett sånt där födelsemärke.

Om jag blir friskförklarad är det jag som går raka vägen till tatueraren. Dessa tre prickar ska få bli del av något större och vackrare. De ställde in siktet för att döda tumören. Dom ska belönas. Alla förslag på lämpliga motiv mottages tacksamt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>