Medlemsträff Ung cancer

Flera gånger i rad har jag missat träffarna. Kanske lite tänkt att jag inte behöver dem. Varje gång har jag ångrat mig. Suttit på ett fik någonannastans samma tid med andra människor och undrat varför jag gick dit. Att få dela tankar och ord med dem som levt igenom samma helvete är ovärderligt. Men att människor jag knappt känner är de som förstår mig bäst kan vara svårt att greppa. Kanske är det därför jag inte kommit iväg. Jag vill ju tro att de jag växt upp med, älskat med, varit nära så länge är de som förstår mig och kan stötta mig bäst. Men oftast blir jag bara arg. Eller vet inte var jag ska börja för att då dem att förstå hur jag resonerar. Mina slutsatser och idéer kanske låter bizarra om man inte tampats med döden, jag vet inte. Men jag är trött på att förklara. Jag vill bara börja prata direkt. Så ikväll kommer jag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>