U snooze U loose

Hänger med waranfolket igen nere på vårdcentralen för blodprovet inför återbesöket snart. Pensionärerna känner alla varandra och är uppe med tuppen för att blockera kön för oss som har ett jobb att gå till. Även om de har hela dagen på sig. Sen tänker jag att de kanske känner sig lika stressade som jag? Om man vet att ens dagar kanske är räknade  – om det sen beror på cancer eller bara ålder, vill man väl klara av såna trista saker så snabbt som möjligt för att sen få vara fri hela dagen?

Jag är nummer tre i kön egentligen. När dörren öppnas tar dock den lilla tanten som var nummer 1 ett helt gäng nummerlappar och delar ut till de andra gamlingarna. Jag blir således nummer 6 istället. Jag har sovit dåligt i natt för du har haft feber Snorpan. Du blev alldeles tokig, nästan som om du var full och yrade. Men i morse vaknade du pigg och frisk. Jag var emellertid helt utslagen av trötthet. När det är dags för nummer 2 har den farbrorn gått på toaletten. Sköterskan ropar på nummer 3 istället men han har vandrat iväg med sin rollator till andra änden av korridoren och hasar fram i snigeltempo. Nummer 4 svarar inte. Sköterskan tittar på min nummerlapp och säger det numret. Det mest smärtfria sticket på evigheter i armen. Kanske har ärrbildningen på mina kärl försvunnit? Eller så hittade hon bara den enda kvarvarande platsen där ingen stuckit än. Hur som helst. Smärtfritt.

Jag går ut i korridoren och möts av en samling waranmänniskor som skramlar med sina rollatorer. U snooze U loose. Jag är snabbare än ni!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>