Ambulans

Det rycker till i mitt ögonlock. Min röst blir till ett pip. Mitt huvud dras bakåt och jag skakar. Väntar på att det ska bli okontrollerbart. Att jag ska få svimma av. Ambulanspersonalen kör mig till fel sjukhus trots protester från mamma och pappa, din pappa och ASIH. På sös förklarar läkaren att ambulanspersonalen kör vart dom vill. Vi sitter många timmar bland knarkare, damer med en spik i foten och influensan. Ingen kan köra upp sängen på avdelningen. Det behövs särskild kompetens. Mina föräldrar erbjuder sig att öppna den trånga sektorn. Väntetiden på sängputtning har varat två timmar. Hur många minuter av verkligt liv har jag kvar? Tumörerna i hjärnan har börjat växa. Tick tack.

Efter några dagar kommer jag hem. Vi sitter hos bästisen och hennes mamma. Ni leker packa väska och gå på utflykt. Vi dricker kaffe. Ingen frågar hur jag mår. Men om jag ville kunde jag prata om det hela dagen. Men jag vill inte säga ett ord. Jag vill prata julpyssel och pepparkaksbak. Jag har inga bördor att lätta. Jag förstår vad som händer. Jag vill bara att det tar så liten plats som möjligt. Det här döendet. ASIH kommer till bästisen. Bästisens mamma bara är med mig. Samtidigt. Pratar om klappköp. Livet. Inte döden.

59 reaktion på “Ambulans

  1. Så skönt att få läsa några rader från dig. Har tittat”in” minst en gång om dagen sedan ditt sista inlägg och hoppats på något mer. Hoppas du får lite julefrid tillsammans med din familj . Stor kram L

  2. Finns inga ord som kan beskriva den energin jag vill förmedla – som ska stärka, skydda och dämpa. Går inte en dag utan att jag tänker på dig, Snorpan och dina nära.

    Din fokus på livet ger mig ett leende på läpparna för det är ju precis så det ska vara. Livet är det som ska fylla tiden och inte det andra. Önskar dig all den värme, allt mys som december månad för med sig.

    Ljusen hemma hos oss brinner för att fira livet som pågår varje dag och den påminnelsen tackar jag dig för!

    Stor varm kram
    Ida-Maria

  3. Jag blir så otroligt imponerad ( igen) över din förmåga att leva i nuet. Tänka bort det onda, svarta, elaka och ta vara på det som är.
    Av allt jag har läst från dig så känner jag att du är en sån otroligt fin människa. Det skulle finnas så många fler av Dig där ute.
    Det här livet, det är inte rättvist, det vet du också och din förmåga att se bortom det och ge Dina Nära och Kära all den kärlek Du bara hinner, ja jag blir så glad av du finns och ledsen för det som sker.
    Många Kramar från en som inte känner dig men känner för dig!

  4. Som jag har tänkt på dig den senaste månaden. Önskat och hoppats.

    Igår var du förresten med och åkte skridskor med mig och min familj. och drack varm choklad. Du kanske inte kommer ihåg det just precis nu men så var det i alla fall. :-)

    Har du tänkt på att förra sommaren var det 5.7 månader som var medel, och hur du just nu krossar det med din enorma vilja och styrka? Du är fantastisk.

  5. Härligt att få läsa några rader från dig igen! Hoppas du får pusta ut lite och framförallt får vara hemma med nära o kära. Förstår så väl din önskan att prata om annat är sjukdom och döden.
    Kramar till dig från mig

  6. Jag sitter här och väntar på bud..bud om liv. Ett barnbarn håller på att kämpa sig ut.. Nu har det gått många timmar och jag bara hoppas att budet kommer och är glatt.. Nu blev jag glad över budet från dig. Du finns här hos oss än..vid liv, i livet.

    Kram/Inger

  7. Styrka, mod och kärlek till dig och din familj! Så skönt att vara hemma, vara hos bästisen, fika och prata om allt det som är livet. Ha det så bra som det bara går.

  8. Finaste du!! Välkommen hem igen. Blir så glad av att höra från dig och att du orkar höra av dig lite in hit trots ditt stenhårda fokus för att finnas här och nu och kämpa för varje minut du får hos dom dina. Du rockar (som mina barn skulle säga)Åh vad du rockar Snorpans Mamma!!! Pussar Kramar och hela julens glitter till dig. Du glittrar och lyser som den klaraste stjärna!

  9. Önskar dig många mysiga stunder så här i juletid. Hoppas du får mer prat om allt som hör julen till och mindre prat om tiden som tickar…
    *kramar om*

  10. Never lose your hope. Och jag tänker inte göra det. För det kunde ha handlat om mig eller kan komma att göra det. Vill ha dig lika mycket kvar som att jag själv vill vara kvar, för tiden är inte rätt. Please, please, please. Låt min kraft få flöda, till dig. Kram

  11. Vad fint att ni får ännu en tid tillsammans. Och jag förundras över hur jävla stark du är. Trots allt.
    Tänder ljus och en värmande brasa för dig.
    Fridfulla kramar.

  12. Å nej å nej å NEJ!!!!! Inte hjärntumörer!! Säg att det inte är sant.
    F U C K CANCER!!
    När vi träffades, var du som min vanliga kusin. Om än dubbelvikt. Som jag i tonåren, dubbelvikt av menssmärtor. Skillnaden att de smärtorna var övergående trots återkommande och inte dödande.
    Du kämpar för din överlevnad och jag tänker på dig varje dag. Jag kämpar för min överlevnad, fast av annat slag.
    Hälsa Snorpan att jag kommer och hälsar på igen, även om du inte är där. Kanske kommer min pojke med mig. Jag kan komma tillsammans med hennes mormor och morfar. Men det blir nog inte förrän närmare sommaren. Ekonomin och ett moment 22 har satt stopp för mina framtidsplaner. Men precis som du, så tänker jag inte ge upp. Jag går en rond till, och ytterligare en och ytterligare en. Så länge jag orkar stå upp.
    De varmaste kusse kramar du kan tänka dig från ett snålblåsande Skåne <3

  13. Så skönt att höra av dig har tittat efter inlägg varje dag!❤❤❤❤önskar dig en lugn och skön jul med din familj! Massor med styrkekramar!

  14. Härligt att du är hemma! Styrke kramar från en okänd vän som ofta har er i tanken och ha en riktigt god jul! Njut och mys!

  15. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det kan vara och trots allt orkar du tänka positiva tankar. Vilken människa du är! Tänker på lilla Snorpan och blir så ledsen över att hon snart inte kommer att ha sin fina mamma hos sig. Men hon kommer att ha ett vackert minne i form av dina texter som hon kan ta fram när hon blir äldre och tänker på dig. Du ska veta att du har berört och berör så mycket med dina ord. Jag vill tacka dig för det. Styrkekram till dig mitt i det jobbiga du går igenom.

  16. idag gick jag och min pojkvän på en promenad i snön för att hinnas bländas av solen innan den skulle försvinna. så när vi rundade ett hörn i skogen så pang var den där, över hela i ansiktet, i ögonen och letade sig in i varenda por. jag tänkte på dig då, jag hoppas att du blir bländad av solen i allt det vintervita. att du på något vis skulle kunna bli fylld av ljus, som mjukar upp det stela och smälter bort den onda. jag vill tacka dig för massor och jag tror att du förstår för vad, livsglädje och lite ”jävlar anamma”. tack. jag önskar dig allt gott, all sol och många många dagar till med snorpan och hennes pappa ♥ kram sia

  17. Åh vad vi tänker på dig, din familj och speciellt din dotter ❤️❤️❤️. All styrka och kärlek till dig! Hoppas ni åtminstone får en sista underbar jul tillsammans

  18. Du sätter ord på det som det inte finns några ord för. Jag önskar dig allt gott, många ögonblick av lycka och att livet får visa sig från sin bästa sida. Kramar

  19. Klumpen i halsen växer och tårarna rinner över när jag läser ditt inlägg. Jag fulgråter på jobbet och mina elever förstår ingenting. Jag tänker berätta om dig, om livet och hur värdefullt det är. Men inte idag. Just nu kan jag inget annat än att gråta. Och mitt i gråten är jag så jävla arg på livets orättvisor.

    Jag hoppas innerligt att ni får en fin jul. Med extra mycket glitter i granen, mängder av kärlek och att Snorpans vackra ögon tindrar sådär som bara barnaögon kan!

  20. Så länge har jag velat skriva men inte förmått mig. Vad kan jag säga dig? Hittar inte riktigt orden. Jag såg dig för ganska exakt ett år sedan. Redan tärd av sjukdomen men så fin och så glad. Det var det som slog mig, din glädje och din värme. Var fick du din styrka ifrån? Du höll ett strålande tal på festen som vi var på. Folk log åt dina fantastiska formuleringar. Men många grät samtidigt. Kämpade mot tårarna som ville välla ut. Jag undrar om du såg det?
    Jag beundrar dig så; din intelligens och ditt mod. Du lämnar avtryck.
    Sänder dig mina varmaste kramar.

  21. Fina Snorpans Mamma!!
    Jag är såååå grymt imponerad över ditt sätt att se på livet!
    Fler borde vara som du, men jag förstår att det inte är lätt när döden lurar runt hörnet….. Önskar dig och din familj en fantastisk jul med massor av kärlek!
    Kram från Sundsvall

  22. Å lättnad att höra från dig! När vi hade en riktigt bra föreläsning på läkarprogrammet om personer på akuten så pratade de om att palliativa alltid ska räknas som riktigt akuta. Dina ord nu gör det så himla tydligt varför det måste vara just hög prioritet, ska ta med mig det till kursare. Två timmars väntetid är inte hög prioritet och verkligen inte bra.

  23. Skönt att du fått komma hem! Önskar dig all motståndskraft i världen så att du får finnas så länge som det bara går för din lilla Snorpa!

  24. Tänker på din fantastiska förmåga att vara en så närvarande förälder. Tänk vilken gåva till Snorpan o alla oss som inspirerats av dina kloka tankar och välfunna ord. Önskar er fina dagar, här och nu!

  25. så skönt att höra av dig igen..
    Önskar dig och din familj all styrka och kärlek som kan tänkas.
    Tänker på er varje dag, styrkekramar❤

  26. Jag är tacksam att läsa några rader från dig. Jag är tacksam att du har nära och kära runt dig som gör vad de kan för att dina dagar ska bli så bra som möjligt. Ta vara på stunderna! <3

  27. Vill bara berätta för dig att här hemma hos oss hör vi talas om din snorpa varje dag. Vår lilla grabb berättar om allt dom gör tillsammans på förskolan . Ramlar, klär ut sig , kör vagnar ja allt möjligt. Hon är hans idol och häromdagen var han nära på att vända om och byta skor för han misstänkte att hon skulle ha stövlar och det hade inte han. Enda anledningen till att han numera har mockasiner inne på föris är för att snorpan har det .
    Du finns i våra tankar på många sätt. Massor av kärlek vill jag skicka dig.

  28. Jag har tänkt skriva detta länge, men ville veta att du skulle läsa det. Jag tror att du kommer göra det. Om du kommer till himlen före mig så får du rida på min häst. Det är min allra bästa vän. Han heter Scion, är stor, ståtlig, brun med vit bläs. Han har blivit diagnostiserad med kronisk njursvikt och hans dagar är räknade. Jag gör precis som du – jag skriver. Om sorg, smärta och kärlek. Om att mista och att få ha. Allt är till låns. Alla ögonblick som vi nånstans (som en god vän skrev till mig) bara kan tyckas ta vara på och förundras över. Hur det än är kan inte min sorg mätas med din. Inte alls. Men den är min största. Den är bottenlös och inget är och blir nånsin detsamma igen. Jag står still och allt annat snurrar på. Jul, nyheter, jobb, liv. Jag blir dock kvar. Här på jorden ett tag till vad jag vet.
    Jag skulle aldrig låna ut det käraste jag har än till någon annan än dig. En ängel bland oss. Du kanske inte ens tycker om hästar. Men det här är en kung. En med det största av hjärtan och klokhet av sällan skådat slag. Du kan få dansa på hans rygg tills vi ses alla tre. Ty sorg är enbart kärlek som blivit hemlös. Nånstans hittar vi alla hem igen på nåt jäkla vis. Stor styrkekram <3

    • ..vilka fantastiska ord Sofia. Det gick rakt in i hjärtat.
      Önskar dig styrka och mod, att möta och omfamna sorgen och för att gå vidare.

      Så fint att du lånar ut din vän, det gör man inte till vem som helst.
      Kram Lindan

    • Rakt in i hjärtat! Sorg kan inte mätas, inte jämföras för varje människas sorg kan vara den största sorgen. Jag förstår din sorg, Sofia. Att den är bottenlös och att ingenting någonsin blir detsamma igen. Det blir bättre, det blir det. Det kan till och med bli nästan bra. Men aldrig detsamma.

      Det finns en älskad lurvig vän där borta på andra sidan. Eller var det nu är någonstans. På ett Hundfjäll springer han, tänker jag mig. Han har den vackraste av själar och det största hjärtat. Jag är övertygad om att du kommer att möta din vän igen, på samma sätt som jag kommer få möta min.

  29. Mitt adventsljus brinner för dig.
    Äh – alla mina tända ljus brinner för dig.
    Var du än är och vart än du är på väg.
    Ett speciellt ljus brinner för Snorpan. Hela tiden, överallt.

  30. Önskar er allt, allt gott i världen! Så ledsen över den kamp så många ska behöva kämpa..! Så imponerad av dina ord, ditt mod och allt gott du ger Snorpan nu och genom dina makalösa texter i framtiden. Julefrid till er!

  31. Jag hoppas du har möjlighet att tända en eld, titta in i lågorna och låta tanken föras iväg. En varm filt och kanske en sovande Snorpa i din famn, lugna djupa andetag. Ett andetag i taget, här och nu. Värme från elden och vedens sprakande ljud.
    Lugn i själ och lugn i kropp.
    Tack kära du, för din enorma värme du spritt till oss

  32. Skönt att höra att du är hemma. Jag vet att dina ord är till Snorpan, men som du ju vet betyder de mycket oxå för många andra. Skickar därför denna julhälsning från mig via Piet Hein:

    ”Kun den har andel, i det store spil,
    som ikke bara v’ed, men også vil,
    som ändrar spillet med en stille styrke -
    som har sit eget traek att laegge til.

    / … /
    Og det selvfögelige under sker,
    at livet leger i hans skaberler,
    og vi, der gik blandt vante ting i blinde,
    vi möder virkelige ting – og ser.

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>