Kämpa

Jag vaknar någon timme innan du kommer att försiktigt ropa mamma inifrån ditt rum. Går ut i badrummet. Kissar. Reser mig stödd på handfatet och sköljer mina händer. Tar kallt vatten på fingertopparna och stryker under mina ögon. För att torka bort grus, tårar och klet. Tittar upp och ser en figur i spegeln. Någon jag aldrig sett förut. Hennes hår är kort och ljust och står åt alla håll. Lite som Totiki eller Tofslan eller Vifslan eller någon annan muminfigur. Inga ögonbryn och inga ögonfransar. Hon har ett linne i blått och gult, nästan landslagsmässigt. På halsen två rödblå märken och ett antal stygn. Ett blåmärke från axeln ner till armbågen. Hon liknar plötsligt någon boxar-Åsa som velat slåss för sin sport. Eller hette hon något annat? Figuren hostar och spottar lite blod i handfatet. Jag har ingen aning om vem hon är Snorpan men hon verkar redo att börja slåss. Ta vid där jag slutat. För min kamp att få vara jag. Att få jobba. Att få hämta på förskolan, laga mat och älska som förut. Den verkar jag ha förlorat. Men hon verkar redo att slåss med allt hon har för att låta mig berätta lite mer för dig. Och för att jag ska få läsa några fler böcker, segla och fiska krabbor i sittsäcken med dig och få snusa i ditt hår och låtsas äta dina tår ett par gånger till. Några stilla saker till. Hon ser lite läskig ut Snorpan men var inte rädd för henne, hon är på vår sida.

44 reaktion på “Kämpa

  1. *kramar om* tänker på er och hoppas att kampen ger många fler små minnen för Snorpan tillsammans med sin fina mamma

  2. Du fina Snorpan-mamma!
    Du som, den dagen det händer, lämnar efter dig så mycket klokhet, fina ord och goda minnen till Snorpan.
    Som småbarnsmamma läser jag dina ord till Snorpan och försöker applicera allt sunt förnuft och fina råd och tankar på mina 3 juveler.

    Tack för allt tänkvärt du förmedlar.

  3. …. Skickar en stor varm kram. Du är så vacker och underbar. Fortsätt bita på tår och snusa på din Snorpa det finns inte en chans att hon skulle tvivla och bli rädd. Kärlek känner man igen. Din kärlek glöder. Kramar Anna

  4. Åh vad det gör ont i mig. Jag vill att du än ska få lite tid till att vara med Snorpan och hennes pappa. Att du ska få vara du lite grand. Jag bad för dig igår. Jag har sett dig på håll när jag hämtat Kajsa från samma förskola. Har velat gå fram och säga något men ord känns så små. Jag hittade till din blogg ganska nyligen och det är fantastiskt vad fint du skriver. Jag har tänkt på dig så mycket, och på din fina lilla dotter. Min dotter säger ibland att de är kompisar. Jag vill se dig på förskolan igen, jag hoppas att du orkar men det låter inte så nu när du skriver. Jag hoppas du får mera krafter. Jag läste det du skrev om förskolan och jag håller med dig, den är så bra. Min son har gått på flera olika och den här är bättre än någon av dem han gått på. Skorpans pedagoger är fantastiska. Så varma, lugna och omtänksamma. Och pedagogiken är jättebra. Vi går förbi en annan förskola på vägen dit och det är skrik och bråk, men i Snorpans förskola är det lugnt på ett positivt sätt. Vilken tur att våra barn får gå där. Jag vet att vi inte känner varandra även fast vi pratat. Säg till mig om det är något litet jag kan göra för Snorpan eller er. Jag är så berörd av dig och er eftersom våra barn är ungefär lika gamla. Det hade kunnat vara jag. Jag tänker på dig och er varje dag. Så fantastiskt att du skrivit allt det här till Snorpan. Hon är verkligen gränslöst älskad och det kommer hon aldrig glömma utan alltid bära med sig i sitt hjärta. Kurator har rätt att hon internaliserat dig. Du finns i henne för alltid.

  5. Hejarklackens outtröttliga ramsa rungar runt dig från läktaren. Trots ditt spretiga hår och avsaknaden av div prydnadsstrån- ”Du är vackrast, du är bäst, du är den som kämpar mest”…..För vem det än är du tycker dig skönja i spegeln, så är du vackrast för betraktarna. Hur svag du än känner dig, är du den största kämpen för din omgivning och för dina läsare.
    I krig och kärlek är allt tillåtet, ta till alla medel, tjuvnyp, dra i håret, sparkas, bits, gör vad du vill i ditt krig mot cancerdjävulen…för din kärlek till ditt barn.
    Jag är en av dem som outtröttligt hejar på dig, FUCK CANCER

  6. Instämmer med hejarklacksledaren ovan: Du är vackrast, du är bäst! Vilken textskatt du åstadkommer till Snorpan (och oss andra) mitt upp i allt annat du kämpar med.

  7. Ibland gör det ont att älska men det gör inte kärleken mindre vacker. Att kriga som du med allt du har för kärlekens skull är något din dotter säkert alltid kommer att bära med sig som en styrka. Du har oss alla i din ringhörna kram

  8. Vi är supermånga i din hejarklack, Boxar-Snorpans-mamma, och vi hejar högt och ljudligt, klappar händerna och tjoar – du är starkast, du är bäst, du är den som kämpar mest!! böcker, låtsas-seglatser med krabbfiske, måla fingerfärg (åh så kladdigt men oh så kul ;D), tända ljus och dricka varm choklad, kanske något mysig koj-bygge, många mysiga saker som ni fortfarande kan göra tillsammans..Håller tummen för att du kan slå tillbaka och knocka cancer-eländet ett bra tag till!! varma kramar

  9. Jag är också på er sida. Heja, heja, heja! Varje minut är värd att kämpa för, ett minne till för Snorpan längre fram i livet. Även om just det minnet inte blir tydligt så kommer förnimmelsen av minnet ändå att finnas hos henne. Kram

  10. Tänker på dig varje dag du fina, vackra, starka människa! Du kommer för alltid finnas i Snorpan och du har redan format henne till din avbild. Jag bär dig i mina tankar och kämpar med dig så att du får vara med din dotter en tid tid.

  11. Du är en kämpe SnorpanMamman. Verkligen. Ge inte upp. Försök så länge du kan, vill och orkar. Du är beundransvärd.
    Sänder kramar till dig och din lilla dotter.

    • jag hejar också på dig kärlekskämparen, på dom bara, boxar-åsa och lilla mifslan! vet ingen som är så stark och vacker som du (fast jag inte känner dig, bara läser med här). hoppas snorpan får många många fler fina sagoboksstunder med sin fantastiska mamma.
      all kärlek!

  12. Du är den bästa mamman Snorpan kan ha. Du ger och ger önskar så att du får känna dig stark. Alla stunder ni får tar du vara på precis som vi alla borde göra. Så ofta man säger vänta jag ska bara… Stor kram till dig!!!!

  13. Idag tar jag med dig på Metron in till centrala Moskva. Vi hoppar av vid Pushinskaya och promenerar upp till Tverskaya. Vi kilar bort till Röda Torget. Här kommer vi att åka skridskor i januari. Vi slinker inom GUM och köper varsin snordyr designerväska. Promenerar i höstvädret. Äter lunch på Café Pushkin. Sitter på gungorna i Gorky Park. Gungar högt. Högre. Du gungar högst. Nästa gång ska vi besöka Bolshoi Teatern. Vi missade ljusspelen i helgen men det gör inget. Putin fyller 61 idag. Militären spärrar av. Vi går inom Starbucks och köper varsin kaffe innan vi promenerar till Smolenskaya där vi kliver på den mörkblå linjen på väg hem. Imorgon väntar nästa äventyr.

  14. Jag läste detta inlägg med ett leende på mina läppar. Jag har följt dig och varit i kontakt med dig via e-mail för att om möjligt få råd pga att mitt eget återfall och metastaserad livmoderhalscancer. Detta var i särklass den mest humoristiska insats från din sida och den fick mig att skratta. Hon verkar skvatt galen men härlig i hela sin uppenbarelse denna brottar-Åsa. Hon kanske kan få gå några ronder såhär i sjunde timmen – hon verkar i vart fall veta vad hon vill.

  15. Jag känner med dig. De ord du skriver, gör att jag hoppas Snorpan får ha sin mamma kvar ett bra tag ännu. Dina ord går rakt in i själen. Mina förböner följer er och alla välgångsönskningar. Många hjärtekramar till hela er familj. <3

  16. När jag ser dig ser jag en mamma som gör vad som helst av kärlek för sin dotter. Jag ser en mor som försöker ge sitt barn allt det hon kan. Jag ser en kvinna som kämpar för att få vara med sin man. Jag ser en medmänniska som jag följt på håll, ända sedan våra tjejer låg i våra magar och vi lärde oss hur man andas igenom en förlossning, via mamma-grupper, till dagisinskolning, tills nu när våra små blivit två egna individer, i vacker blomning. Jag ser en stark kvinna som försöker visa sig själv och omvärlden att hon inte tänker ge sig så lätt. Som tänker fortsätta jobba och skriva så länge hon kan, för att det får henne på bättre humör och, för ett ögonblick, att känna sig normal.

    Det spelar ingen roll hur din spegelbild ser ut. Vet du inte att speglar alltid ljuger?

  17. Heja, heja, heja! Vi står här i din ringhörna redo att tejpa spräckta ögonbryn, badda svullna ögon med is och sy spräckta läppar som blöder av en riktig fight. Så slåss allt vad du orkar, ge den jävla cancern en ordentlig smäll på käften! Vi lämnar aldrig din ringhörna. Aldrig! Heja, heja, heja!

  18. Jag skickar så mycket kämparglöd och hejaramsor jag bara kan! Jag liksom så många fler står vid er sida och hejar på! All kärlek till er!

  19. Starka, fina du. En mamma så otroligt stark. Jag är avundsjuk och du har gjort starka avtryck hos mig.Det skär så i hjärtat att stå vid sidan och se på, att inte kunna göra något. Men Jag hoppas så att du vet att din dotter är en underbar liten person? För mig är hon lik En blomma. En blomma som sakta spruckit ut och som blommar mer och mer för var dag. En blomma som doftar gott, varmt och ljuvligt. En blomma som ibland drar ihop sina kronblad för att innesluta sig i sin egen fantasi och egna tankar. En blomma som har taggar men plockar man eller rör man vid den på rätt sätt så gör det inte ont. En blomma som vi med rätt skötsel tillsammans fått till att bli en enastående liten tjej. En blomma som inte vissnar eller tappar blad för minsta lilla motgång eller svårighet. Det är blomman förevigt.. Ditt frö.. Din dotter..

  20. Heja Heja Heja! I tionde ronden står hon fortfarande upp, det är makalöst att läsa. Måtte hon stanna kvar, den dära boxarÅsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>