Mer väntan

Röntgen igen. Vi sitter i väntrummet och dricker. Mugg efter mugg. Av kontrastvätska. Jag läser. De andra pratar. Berättar hiskeliga historier om oupptäckta tumörer som buktade ut. Litervis av vätska. Sjukhusvistelser och sår. Bortopererade organ. Morfinpumpar i ryggen. Men nu sitter dom där. Har gått igenom det hemska och ska röntgas för att se om det gått så bra som man hoppas. Jag är fortsatt tyst. Och fortsatt hel. Inte ett operationsärr. Inte ett sår. För mig är det ännu värre. Man har aldrig ens kunnat operera. Det sneglas åt mitt håll. En historia förväntas. Från hon som är så ung. Men jag har det värst. Jag har heller inget hopp att erbjuda någon annan. Min historia kan inte göra någon glad. Jag är fortsatt tyst. Jag räddas av kändisen. Hon seglar in lite försenad. Utsträckta armar och gestikulerande. Högljutt uttalandes sitt eget namn. Så att ingen kan missa. Jag har läst om henne i Expressen eller någonstans. Jag förstår nu att det är hon själv som ringt för att berätta om sin cancer. En cancer så liten i omfattning i förhållande till vad jag just behövt lyssna på att den framstår som en nysning. Jag håller mina tummar för dem alla. Mina egna röntgensvar tänker jag inte ens fråga om. Det finns inga goda nyheter mer om min kropp.

22 reaktion på “Mer väntan

  1. Jag slås av en sak när jag läser din blogg. Ditt språk är så levande, målande, rikt och vackert. Och, jag inser att verbaliteten har Snorpan ärvt. Dina beskrivningar av hennes språkutveckling är fantastiska! Tack för att du delar med dig av dig.

  2. Dina och Christians inlägg försätter mig i trance..jag blir stillastående och trots det oerhört smärtsamma blir lugn.

    Efter mycket svårt tillhör jag än så länge ”the lucky one”..det är jag tacksam för men en del av mig är med dig där i väntrummet.

    Inger

  3. Som nära anhörig (min man gick bort i cancer för några månader sedan efter att ha fått diagosen en kort tid tidigare) kan jag nästan begripa det ohyggliga i det du är med om. Det som håller mig uppe är att jag tror att vi möts igen när det blir vår tur. Tack och lov vet vi inte det i förväg. Jag önskar så att det fanns ett botemedel så att du kunde få bli frisk. Jag känner inte dig men jag känner med dig. Kram

  4. Det kommer aldrig vara över för mig sjunger Håkan…inte för dig heller, du lever vidare i Snorpan..som lever vidare i………………

  5. Precis där lever vi nu. I tron att de verkligen upptäcker om det skulle finnas något att upptäcka och hoppet att min kärleks cancer inte kommit tillbaka. En oro som jag inbillar mig att jag grävt ned långt, långt in under mitt livsnjutarliv men jag tror jag lurar mig lite för den når ytan galet fort om något indikerar minsta fel…
    Och du, ärliga kloka Snorpans mamma, du gör skillnad. Tack och Kram!

  6. Skickar stärkande tankar. Även om det inte hjälper dig ett dugg, kanske det ändå någonstans kännas lite tröstande,,, hoppas jag i alla fall. Maktlösheten är enorm!

  7. Före och efteråt. Jag lever just nu i före men jag inser hur fort man kan hamna på andra sidan. Jag känner varje dag oro och ångest för detta. Inte för min egen del men att någon i min närhet ska drabbas. Hur märkligt det än kan låta är jag hellre den som tar smällen. Något annat hade jag aldrig stått ut med.

    Kärlek och kramar till dig, du starka!

  8. Håller med ovanstående.
    Jag lever just nu i före men inser hur fort man kan hamna på andra sidan. Cancer känns inte. Skrämmande att veta att man aldrig vet vad som händer just nu i ens egen kropp.
    Jag känner din smärta hela vägen till min hemstad och jag tänker på dig och Snorpan varje dag.

  9. Styrkekramar till dig. Håller med dig i stort även om jag inte tycker man ska förringa någon annans cancer, cancer är alltid jobbigt. Oavsett cancer sort och utfall bär man det med sig hela livet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>