En dag bland alla andra

Morfinfri sedan Midsommar. Men nu kommer det tillbaka. Det betyder en enda sak. Cellgifterna har slutat att fungera. Verkningarna av behandlingen utomlands har upphört. Tumörerna växer. Igen. Jag är dubbelvikt. Men jag bestämmer mig att vägra. Att vara rak ett tag till. Det får kosta vad det vill men jag orkar inte med morfindimman just nu. Inte i denna den sista sommarens första heta dagar. Jag solar på balkongen. Jobbar med en rapport. Städar. Biter ihop. Tar den vanliga dosen värktabletter. Hämtar dig på förskolan. Går långsamt. Vi går till parken med bästisen och hennes mamma.

Och då hände det. Jag var frisk. Helt frisk där vi satt i solen och jag solade benen. Ni lekte och busade och låtsatsbråkade. Låste osynliga dörrar i luften. Kissade i varsin buske. I två timmar var jag ingen döende cancerpatient. Jag var bara din mamma. En mamma i en park med en annan mamma i en park. Som pratade om semester. Om snurriga människor. Akvarier. Såpbubblor. Middagsmat. Som om det fanns en morgondag helt tveklöst.

Jag tänker på alla andra bloggmammor som också varit sjuka. Som nu skriver att dom bestämt sig för att vara friska. Jag brukar tänka att jo-pyttsan. Det hade jag också bestämt mig för. Men det handlar inte om att vara frisk eller sjuk. Det handlar om att kunna leva som om man vore frisk. Att slippa leva som om varje dag vore den sista.

19 reaktion på “En dag bland alla andra

  1. Hej! Jag läser din blogg varje dag. Och jag tror att jag aldrig blivit så beundrad av en kvinna förut. Även fast jag inte känner dig så är du den starkaste människa jag vet!

    Du skriver så fint att man kan läsa om och om igen. Det var fint att läsa om parken idag. Jag hoppas du får flera såna stunder. Jag önskar många fler kunde ta vara på stunder i livet, jag tror du gör det mer än friska människor som egentligen inte har något att gnälla för. Dom borde också vara tacksamma för så lite. Man glömmer bort i vardagen, såna saker som är så självklara för oss andra kämpar vissa med varje dag.

    Jag önskar dig och snorpan lyckliga dagar tillsammans. Du är den bästa mamman ett barn någonsin kan tänka sig. Du gör allt rätt. Det är så fantastiskt det här du gör för ditt barn. Hon kommer inte kunna tacka dig nog för att hon får ta del av ditt/erat liv i den här bloggen. Hon kommer minnas dig som en bra mamma, världens bästa mamma som älskar sin familj.

    Inga ord i världen kan berätta hur stark du är. Du är helt fantastisk!
    Runt jorden och om igen, så fantastik är du.

    Kram.

  2. Kära älskade vän, jag följer dig varje dag och lär mig något nytt varje gång om hur vi kan leva och hur vi kan dö. Hoppas att kunna vidarebefordra något.
    Har aldrig någonsin kommenterat något någonstans, men nu kände jag att idag måste jag lära mig kommentera – och så gjorde jag det.
    PS: din bok, hur beställer jag den?

  3. Dina ord är så själfulla och vackra. Du berör och jag önskar dig och din familj allt gott och ändlöst med kärlek.
    Har jag misstagit mig eller finns dina texter i bokform? Om det finns en sådan bok, den skulle jag isåfall väldigt gärna vilja köpa.

  4. Så glad för din skull! Att du fick de där timmarna som frisk, vanlig småbarnsmamma. Befriande känsla, kan jag tänka. Tack för att du delar med dig av både ”regn och solsken”!

  5. Som Moni här ovan så klokt skrev på min blogg för en tid sedan; man måste inte vara sjuk bara för att man har en sjukdom.

    Även min behandling har slutat fungera, men jag har än så länge fler att prova. I morgon är det dags igen, efter några giftfria veckor där jag har njutit och känt mig frisk. De dagarna är guld värda.

    Jag tänker mycket på dig…

  6. Du skriver saker som jag kan använda mig av i mitt liv. Alla har vi våra problem, min är panikångest och stress-skit som ibland… stör mina dagar för mycket. ”Det handlar om att kunna leva som om man vore frisk.” Tack för det. Och jag önskar så att jag hade kunnat ta några fina bilder på er, till Snorpan.

  7. Återigen ord som verkligen griper tag och som får mig att tänka utanför de invanda banorna. Tack för att du delar med dig av din vishet!

  8. Du är frisk! Du är du! Sen har din kropp en jävla sjukdom som vi inte kan stoppa. Men du är du och ditt sinne är det friskaste jag känner!
    Kram från en av dina alla vänner som tycker så mkt om dig!

  9. Och tänk alla som gör precis tvärtom, lever som om de vore sjuka fast det är friska. Du är en inspiration för många tror jag. Liksom alla andra blir jag glad av att läsa att du var ”bara en vanlig mamma” med benen i solen en stund. De bästa stunderna, hoppas det blir fler sådana. Kramar i stora lass!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>