Mer kramar

Märker att allt jag gör är att tjata. Nej sluta hälla vatten över katten. Nej kom nu vi måste gå. Ät upp nu. Sluta rita på stolen. Annars. Annars…dessa ständiga hotelser. Nästan inga kramar längre. I alla fall inte bara sådär för att vi tycker om varandra eller blir glada. Bara en massa så kallad uppfostran. Av en mamma som är sur och har ont.

Igår innan middag faller allt samman. Du skriker och gråter för ingenting. Eller för att det är varmt och du är trött och hungrig. Jag ställer mig och skriker och gråter också. Säger att nu orkar jag inte med. Du måste sluta skrika. Mamma klarar inte mer nu. Du äter hastigt upp maten. Pratar med glad röst. Om jag kramar dig blir du frisk då? Ja säger jag, lite friskare i alla fall.

Halsen värker. Jag kan inte svälja så bra längre. Höften är svullen och jag kan återigen inte gå. Jag ser en kanotist på tv. Solbränd i gula kläder. Ljust långt hår som jag hade. Två joggare i parken. Ett par. Kanske badar dom efter passet? Löpskor mot stentrappan. Minns känslan av en frisk kropp. Och känslan när man är sjuk. Att bara det här går över så…hinner min hjärna tänka innan verkligheten kommer ifatt. Det går inte över. Det blir bara sämre. Ont på nya ställen. Fler ställen. Om jag gråter får jag ont i huvudet också. Vill simma i kyligt vatten på morgonen. Längd efter längd. Cykla hem. Äta frukost med en vän. Skriva jobba. Hämta dig på förskolan glad och stark. Jag önskar att du får göra det istället. Sedan.

7 reaktion på “Mer kramar

  1. Hej,
    Har inget vettigt att skriva egentligen – men ville skriva något till dig.

    Min systerson miste sin far när han var ett år. Det går ju inte att beskriva i ord vilken smärta! Fadern finns hos oss alla varje dag. Sonen vet mycket om sin far, trots att han var så liten när han gick bort.

    Har ju ingen rätt att tycka något om dig, men du verkar vara en härlig människa och en underbar mamma.

    Kram från en av dina läsare.

  2. Jag skickar också kramar till dig. Jag kan ju inte på något sätt föreställa mig hur du har det och vad du går igenom, men som mamma är ångesten du måste känna inte alls svår att känna. Allt du gör för din dotter för framtiden är så fint och även om snorpan kommer ha svårt att komma ihåg allt så tror jag att allt du skrivit, saker du köpt, parfymer och dofter, mat ni ätit och andra små saker i vardagen tror jag hon lägger långt bak i hjärnan och de fina minnena kommer ”ploppa upp” när hon känner igen/ upplever de sakerna igen. Utan att känna någon av er utan bara av att ha läst din blogg så är jag helt säker på att snorpan alltid kommer att känna en oerhörd stolthet och värme för sin mamma. Många kramar/Catarina

  3. Om natten då vi somnat
    Lättar det som trycker
    Och ljuset tar oss i sin famn
    För en stund är vi åter
    I barndomens trygga hamn

    Detta skrev min mamma ner 2004
    Och det är så sant många kramar till Er

  4. Vill bara ge dig 1000-tals varma kramar. Miste en nära väninna i våras som kämpade mot sin cancer och ibland kändes det tyvärr också som om hon även kämpade för sin rätt för rätt vård….
    Känns ju rätt fjuttigt vad man än skriver. Vad ska jag önska dig utan att det känns som ett hån? Men vill ändå ge mig på att önska dig att må så gott du kan och tänk på att oavsett vad du säger och gör så är du den bästa mamman Snorpan har!!! Kärlek till er ❤

  5. Jag har följt dig ett tag. Läst och skrattat, gråtit och engagerats. Vi känner inte varandra. Har inga gemensamma vänner, inte barn på samma dagis, vet inte ens om vi bor i samma stad. Men jag tänker på dig varje dag. Tänker på det du skriver. Tänker på om jag hade varit i din situation. Nästan varje gång jag tänker på dig så gråter jag. För dig, för snorpan, för alla som lever med samma verklughet som du. Men också för mig själv, för min son och för tanken på att det kunde varit jag, det kan bli jag. Och varje dag jag tänker på dig och snorpan så värdesätter jag det jag har, hur jag mår, lite mer. Jag skänker min verklighet så oändligt mycket mer tacksamhet, varje dag. Och jag önskar att varje sådan dag, varje tacksamhetstanke, kunde ge dig och alla andra i samma situation en dag till att leva med era nära och kära. Då skulle ni leva för alltid.
    Kärlek, respekt och omtanke till dig och de dina. Du finns i mina tankar och berikar mitt liv.
    //Erika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>