Mammaberget

Nu säger alla berg gonatt

de bruna till de blå,
de blå till alla dem som stå
med gyllene sadlar på.
De gröna till de forntidsgrå,
ett rött till ett orange
och bortom den ett berg i silver
till ett berg i svart.
De sover i en fjärran trakt
men är hos oss ändå
Vad drömmer alla berg i natt,
de berg vi älskar så?
Se, rygg vid rygg de står – på rad
som hästar i ett stall,
de månbelysta manarna
är vita vattenfall.
Nu säger alla berg gonatt,
de bugar två och två,
i takt från topp till tå
de gula för de himmelsblå
de stora för de små,
de små för alla dom som stå
med vita sadlar på
Bo Setterlind
Men sista versen kommer sedan. Mammaberget har inte somnat än. Och när hon gjort det finns hon kvar ändå där ute. Stilla. Bakom. Framför. Väntar.

11 reaktion på “Mammaberget

  1. Vad vackert skrivet. Jag tycker så mycket om ditt sätt att skriva. Du förmedlar en massa känslor i allt det du skriver som din lilla Snorpa kommer att ha kvar. Jag hoppas att du har de så bra som du kan, tillsammans med de dina.

  2. Hej!
    Ett tips är, om du orkar,att du försöker få dina brev till Snorpan utgivna i bokform. Då kanske det blir lite mer pengar till Snorpans resa?
    Kram
    Åsa

  3. Fina du, vilken fantastikt vacker dikt, den träffade mig rätt i hjärtat, lite extra mycket eftersom jag har så stor kärlek till naturen i nord-Norge, jag är där nu, på semester, mitt bland överväldigande vacker natur med dessa berg överallt, de med olika färger och med vattenfall som rinner längs deras väldiga bergsväggar. De små bergen med de stora runt omkring, bakom, framför, vid sidan av varandra. Du och Snorpan, alltid ihop, alltid bredvid varandra, själsligt, i era hjärtan, du är kommer alltid finnas med henne, bredvid, framför, bakom, stilla. Kram Maria

  4. Du är en otrolig skribent!
    Jag vill också säga till dig att min snart fyraåriga son just berättade ett minne från exakt ett år sedan. Vi var tillsammans på en plats men har inte pratat om det. Idag var vi på samma plats…och han börjar helt plötsligt rada upp minnen från förra året! Vad vi gjorde och hur det såg ut. Jag vet att du är rädd att Snorpan ska glömma allt. Min son har alltså jättetydliga minnen från en dag när han var två år och elva månader, ett år tillbaka. Kram!

  5. det här var bland det vackraste jag någonsin läst. och då menar jag särskilt ditt tillägg, dina slutrader. och jag jag är en sådan som läser mycket. ”mammaberget” – en sådan komplett metafor, fullständig symbolik. så omslutande. impeccable.

  6. Funderar som så många gånger förr, vilka ord och formuleringar som är de rätta att skriva till dig. Å svaret är ju att jag inte vet. Samtidigt är det väl inte våra ord här inne som betyder någonting för dig, utan dem som du får från dina nära och kära. Ja, lika många kramar som alltid kära du!

  7. Vår dotter har minnen från det att hon är två år ungefär. Hon kommer ihåg när hon och hennes pappa var på hans jobb och han visade en nalle för henne (en hundnalle). När vi frågar henne vad det var för nalle hon fick se säger hon ”det var ingen nalle, det var en ju en hund”. Barn kommer nog ihåg mer än vi tror. Älskar förresten ditt sätt att skriva på, så målande och vackert. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>