Sila mygg och svälja kameler – cancer och mat

Jag har blivit ett forskningsobjekt. Forskaren ska forskas på. En doktorand vill intervjua mig om ätsvårigheter och palliativ vård. Ingen har forskat om hur patienter upplever det här med att det blir svårare att äta mot slutet. Man har frågat läkare och sjuksköterskor om hur patienter har det med maten. Men inte patienterna. Jag har aldrig pratat om mat med varken min läkare eller någon sjuksköterska – trots att mat och att hålla vikten är ett av mina största problem för att kunna få behandling. Du är så mager människa! Säger läkaren lite anklagande. Så brukar de samtalen se ut…en fantastisk hjälp förstås.

Hon forskaren undrar försiktigt om ordet ätsvårigheter känns jobbigt. Jag har haft en hel del ätsvårigheter i mitt liv. Från matvägran som liten – den vita ryamattan hårt i händerna under bordet i vardagsrummet där jag gömt mig för att slippa äta. Ingen känsla av hunger och alla som tjatade. Blandade ihop maten fastän den skulle vara uppdelad. Mosade den stackars potatisen i vidrig sås fastän jag inte ville. Jag åt gurka och ost. Bara. En proteströrelse förstås. Till strålskador på tarmarna efter Radiumhemmets behandlingar som resulterade i den så kallade risfasen. När ris var det enda som stannade i magen. I flera månader bara ris. Sedan lite försiktigt ångkokta grönsaker. Fibrer min största fiende. Tvärtom allt man lärt sig. Och nu. Stort sår i halsen från strålbehandling. Små mjuka svala och flytande saker kan plågas ned med vansinniga grimaser. Frukter och grönsaker som avacado och bananer och tomater det sista tänkbara. Helst ska det vara något som smälter på tungan och absorberas på egen hand. Morfinillamående. Cellgiftsillamående. Betingat illamående för vissa dofter och färger. Kräkas. Aptitlöshet.

Vilken hjälp får man då? Undrar forskaren. Inte så mycket. Mer som patient som kan bli frisk. Dietist kallas in. Man vill att patienten ska få den utprövade behandlingen och bli frisk. Blir man för smal och klen måste den avbrytas och risken för återfall blir större. Men om patienten ändå ska dö…ja då är det desto viktigare för patienten som tack vara bra form kan klara mer och leva längre. Men kanske inte lika angeläget för sjukhuset. Vad vet jag. Jag har sökt och frågat och försökt. Men det glappar. Onkologer kan inte så mycket om mat. Dietisterna kan inte så mycket om cancer som de borde. Eller om patienters oro. In träder glada hälsobloggare, tidningar och andra välvilliga. Som vill att man ska äta sig frisk. Som om all broccoli i alla mataffärer i landet skulle kunna skada mina cancerceller ens en promille av vad cellgifterna gör varje vecka. Det där med att sila mygg och svälja kameler. Man ska detoxa kroppen gläfser de som tror sig veta. Eh….det vi döende cancerpatienter gör är att förgifta kroppen. Med cellgifter för att döda så mycket cancer vi kan. Med morfin för att klara smärtorna. Med kortison för ditten och datten. Med antihistaminer med saker som skyddar resten av kroppen från cellgiftet. Annars hade vi varit döda för länge sedan. För om det räckte med lite bra kost. Då hade det varit slut på dålig statistik för återfallande cancerpatienter för länge sedan. Åh, desto viktigare att detoxa – ler dom glatt. Glömde jag säga att det ovanstående leder till kräkningar, diarrér, aptitlöshet, sammanväxningar i strupen, förstoppning, smärtor i magen och lite till? Dessutom sover man mest. Det som finns till hands när man vaknar och som enkelt kan ätas utan för mycket plågor är det vi kan äta. Vi kan kanske inte ens stå upp i köket mer än några minuter. En glass kan vara räddningen. Eller en gurkbit som svalkar. Vi äter inga måltider som kittlar sinnena. Vi vill kanske helst inte se eller lukta på det vi äter. Våra liv är ingen glassig bild i en helgbilaga om grillning eller nya smoothies med säsongens bär. Många av oss lever mest på näringsdryck eller dropp levererat från sjukhuset ibland direkt in i kroppen via en infart – inte ens via munnen.

Och de vetenskapligt baserade råden för den som vill undvika cancer och för den som redan har det är ofta helt motsatta. Antioxidanter ska man kanske proppa i sig om man vill fortsätta vara frisk. För en cancerpatient kan det istället slå ut effekten på den livsuppehållande cellgiftsbehandlingen. Olika cellgifter ska inte tas ihop med vissa antioxidanter. Råd från icke cancerkunniga dietister, hälsofolk och andra kan vara livsfarliga för en cancerpatient. Dessutom är råden riktade till personer som kanske inte ens kan svälja själva. Eller äta utan att kräkas upp. Eller få diarré. Ett härligt skuldbeläggande på den som är sjuk. Kanske blir jag inte frisk nu för att jag inte äter rätt?! Och ska man de sista månaderna av sitt liv bälja i sig slemmiga drycker med alger istället för champagne, O’boy eller vad som kan vara det mest älskade? För vaddå? För att någon inbillat sig att det har någon större betydelse. Det handlar om extra minuter för någon med en månad kvar att leva. Om en fis i rymden i jämförelse med cellgifternas attacker mot tumörerna. Jag har sagt det förut här och jag säger det igen. Man kan inte äta sig frisk från cancer. Man ska äta bra och mycket förstås. Så mycket man kan. Jag och Kristian Gidlund och så många andra sjuka undanber oss om och om igen alla råd om mat för att bli friska. Sluta maila. Slut lämna kommentarer. Respektera. Jag tar genast bort dom. Jag vill inte att någon annan som är sjuk ska behöva må dåligt över dom. Ni vet inte vad ni pratar om. Ni har ingen aning om hur vår verklighet ser ut. Kanske vet man mer snart. Nu när någon forskar om det. Samlar in våra berättelser. Systematiskt. Analyserar. Försöker att förstå. För att kunna hjälpa på riktigt.

Och du Snorpan, din mamma äter så mycket hon kan för din skull. Samma nyttiga mat hon ätit hela livet fast med ett två centimeter tjockt smörlager på mackan. När hon kan. De andra dagarna äter hon glass. Bara. Du och jag lagar mat. Ibland fiskbullar på burk. Ibland spännande soppor, krabbkakor och blomkål. Men inget med curry. Det är det värsta du vet. Fast ibland vill du ta fram curryburken och lukta försiktigt och utropa: Jag älskar inte curry!!! Och alltid med potatisen torr bredvid. Och gud förbjude – ingen sås.

21 reaktion på “Sila mygg och svälja kameler – cancer och mat

  1. Tack! Detta ämne ligger mig varmt om hjärtat. Under mammas sista år med cancer var hon fullproppad av dessa myter. Hon ägnade massvis av tid och pengar på tveksamma hälsokostpreparat och alternativa behandlingar. Jag valde att inte ta diskussionen eftersom det måste vara hennes val. Sista veckan sa hon att borde ha njutit mer. Det är så elakt att komma med ogrundade råd till cancersjuka. Självklart är det inte så folk tänker, men konsekvenserna blir detsamma. Min mamma trodde så mycket på sina alternativa behandlingar att hon sköt upp starten av cellgifter flera månader, vilket kan ha kostat henne ett eller flera år i livet. Alternativ-ivrarna bär en skuld till detta.

  2. Hej Snorpans underbara mamma….vad bra att du beskriver hur det verkligen är. Jag tror det beror på okunskap hos många när man vill lämna goda råd. De har läst om några som blivit botade p.gr.a det eller det och då är det kanske av välvilja mot personen, inte illvilja. Jag tycker samtidigt att cancervården har dålig kunskap om detta med maten, och dietisterna är inte utbildade mer än att ge råd om näringsdrycker. Det tror jag behövs forskning runt, att se till hela människan . Ett helhetsbegrepp. Kanske i ett tidigt stadium av en cancersjukdom att förändrad livsstil och en nyttigare kost kan hjälpa. Där tror jag ett hälsohem kan ha en uppgift och att ex Vidarkliniken kan ge bra kunskap. Men inte som för dig och Kristian, då förstår jag att det kan kännas som ett hån, att man inte gjort allt. Försök om du kan att förbise alla de ”goda” råden. Ni vet bäst själva vad som är bäst för er, just nu…Stor Kram för du delar med dig av viktig kunskap. /M

  3. Du har så j-a rätt. Du är helt fantastisk. All styrka till dig. Och massór med cyberkramar. // Jessica

  4. Ingen mat kan bota cancer, det enda som kan bota cancer är cellgifter och operation. Det kan evetuellt finnas viss mat som kan göra att cellgifterna evetuellt får bättre möjligheter att verka mot den elaka cancern, ovetenskapligt men kanske. Men det är enbart cellgift och operation som kan bota cancer. Man kan inte äta sig frisk från elak cancer och återfallscancer är av värsta sorten. Rå, hård och svår. Bra att du försöker få i dig det du kan få i dig, om det så är en glass ena dagen och gurka den andra. Stor kram Maria

  5. Jag har förmodligen fel… Men jag tycker jag kan se dig där när du som barn grimaserar illa till erbjudna maträtter.. Bestämd, blicken under lugg, stridsberedd. Jag tycker jag kan se din lilla Snorpa också.. Kanske lik dig men förmodligen frimodigare..

    Jag har förmodligen fel men du har förmedlat en bild. När Snorpan läser, gråter och skrattar är jag säker på att hon ”ser” dig.

    Inger

  6. Fina du! Hoppas du kan äta det du tycker är gott och mår bra av. Det är det enda som ger energi och som räknas! Förstår att det är svårt men skit i alla ”råd” och gör det som känns bäst. Och det vet jag att du gör så bra som bara du kan!

    Kram!

  7. Hej, Snorpans mamma. Vilket klokt inlägg (som alltid)! Jag har läst in blogg länge, men inte lämnat ett avtrygg. Hittade hit när jag själv fick cancer i tungan och fick ta bort en stor del av den. Lyckligtvis verkar det som jag har vunnit i ”cancerlotteriet” än så länge, men kan känna igen mig iså mycket du skriver. Jag blir så arg när andra som aldrig drabbats tror attt om man dricker lite silvervatten, björkörter, gurkmeija, eller annat hopkok skulle bli frisk av det eller att anledningen till att jag klara mig var för att jag är så positiv… Alla vill leva, det handlar inte om vilket hopkok av örter man dricker eller hur positiv man är. Tanken är stark, men ibland räcker det inte, hur mycket man än vill. Jag tror att det är bättre att fortsätta leva det livet man trivs med och njuta av de underbara stunderna, vilket du verkar göra till 110 procent. Du är så stark! Jag beundrar dig. Stor kram, Helena

  8. Lysande formulerat och bra rutet!
    Jag är glad att du ingår i studien och kan bidra med din erfarenhet och kunskap. Även om du själv inte får glädje av det kan förhoppningsvis någon annan framtida cancerpatient få det.

  9. du beskriver det perfekt hur det är och hur skuldbelagd man känner sig om man inte gör alla saker man ska fr att bli frisk.
    när jag fick första cancern fick jag en bok av en kompis om en kvinna som tänkte bort sin fotbollsstora tumör i magen, jag började läsa den men sen blev jag så arg att jag bara slängde boken. min kompis tänkte säkert väl. men det blev så fel…

  10. Jag är sjuksköterska och jobbar med palliativa cancerpatienter. Nej ingen mat botar. Ät det du vill och orkar. Näringsdropp kan man få rakt in i blodet, denna infusion täcker allt näringsbehov kroppen har. Du behöver inte äta alls om du inte vill.
    Allt gott.
    /Pling

  11. När jag var som sjukats, sa min läkare : Allt du lyckas svälja ner är bra. Vill du ha glass eller chokladkaka till middag. Ät glass och chokladkaka !!!!!!!!

  12. Mycket klokt och bra skrivet!!
    Det är inte klokt egentligen, vad många människor har massor av lösningar på andras problem utan att själva ha varit i situationen. Har själv två kroniska, dock ej livshotande sjukdomar och blir ibland helt matt av alla tips om vad jag borde göra. Om det hade varit så enkelt som att äta broccoli, springa en timma varje dag eller tänka positivt hade vi väl alla varit kärnfriska gör längesen!?
    Hoppas du kan peta i dig det lilla som går. Heja dig!

  13. Har skrivit det förut, men du har så rätt! Jag hade tur, så här långt! Samma diagnos som du, men återfallsfri efter nästan fem år. Och jag kedjerökte och levde på mazariner under behandlingsperioden, därför att jag var så olycklig och mådde så illa. Innebär det att bakverk och nikotin minskar risken för återfall? Tror inte det. Ren tur.

  14. Hej! Hittade hit via Vimmelmamman. Har inte hunnit läsa allt om dig än, men är mkt gripen av din historia hittills.
    Jag vill ändå lämna ett tips ang maten. Jag har kronisk magkatarr och periodvis mår jag mkt illa och kan knappt äta något. Dock brukar jag kunna dricka Modifast, som ju egentligen är en bantardryck. Men förvånansvårt nog går det bra att dricka den. Och den är god! Gärna iskall! Och man får i sig lite grann näring i alla fall.
    Ville bara tipsa om detta. Du kanske redan provat eller tycker jag är dum i huvudet som tipsar :-) …men strunta då i kommentaren och släng bort den.
    Kram

  15. Marijuana! Ofattbart att det inte används iSverige i cancervården och vård av äldre utan aptit. Många cancersjuka hävdar både att dethjälper massivt med att vilja äta men också bättre smärtlindring än opiater pga mindre biverkningar, biverkningen är ju hunger.

  16. Oj, så bra. Har själv obotlig cancer och var så rädd i början att missa nåt som kunde hjälpa så jag testade ALLT, jag menar allt. Sedan kom aptitlöshet, illamående, en stadig viktnedgång och ätandet blev en pina. Detta ständiga dåliga samvete och rädslan: göder jag min cancer nu när jag tog en glass? har jag dålik karraktär som inte klarar att få i mig två-tre vitlöksklyftor om dagen? Eller tre koppar starkt grönt te om dagen? Eller 100g soyaprodukter dagligen? Som om vi inte hade nog på våra axlar redan. Förstår att folk vill väl, men skulle dessa människor klara av att själva leva efter några av sina egna råd en längre tid?
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>