Förberedelser

Bussen kommer farande nedför en backe. Rakt ut i korsningen. Svänger. Girar. Välter. Fortsätter glida på sidan i en skriande krasch mot en stolpe och trottoaren. Det händer i Turkiet. I Alanya där jag var med min mamma och pappa för länge sedan. När jag var 14 år. Två människor dör. En kvinna som är 68 år. En pojke som är 14. En mamma? En mormor? En son. En bror? Ingen hinner säga hej då. Ingen hinner förbereda sig för vad som ska hända nedanför backen. Kanske hinner dom hålla i sig. Skrika något. Men ingen hinner säga hej då.

Mitt liv är det motsatta. Ett utdraget hej då. Det har varat ett år nu. Sedan jag fick veta. Ibland säger jag det högt. Hej då snön i våras. Hej då isen på sjön och skidorna. Vi ses nog inte mer. Ibland säger jag det inuti när jag träffat en vän som bor långt borta. Eller bara till mig själv när någon frågar om vi ska ses. Jag har redan sagt hej då, så nej. Jag hinner inte. Hej då Snorpans första skoldag som jag inte får vara med på. Hej då min mamma och pappa som små russin på servicehus. Det behöver jag inte vara med om. Nu är dom starka och pigga. Hej då löpskorna, vi är redan klara nu. Hej då Vansbrosimmet jag kommer inte tillbaka. Hej då smultronen i backen ner mot sjön. Och mitt evighetslånga hej då till dig här. Hundratals hej då gömda i lådor, böcker och presenter. Jag fanns här. Jag ville inte gå. Men jag säger hej då.

Vi pratar om det idag du och jag i köket. Vi ska åka och försöka köpa en mindre och billigare bil. Jag förklarar. Det räcker med en liten bil för det är bara du och Pappa som ska åka i den. För jag är sjuk och blir inte frisk. Vi står i köket och jag sitter på huk framför dig. Men du kan äta hostmedicin så blir du frisk! Nej det går inte…jag blir sjuk och sen dör jag och kommer till himlen. Till Pippis mamma. Ja hon var också sjuk, säger du. Då när jag kommer hem och du inte är hemma gråter jag, fortsätter du. Ja, säger jag det gör du kanske ibland. Sen blir jag sjuk och kommer till himlen, testar du. Nej säger jag, bara stackars mamma är sjuk. Då blir det bara jag och pappa…säger du långsamt. Och om pappa åker till himlen då blir jag ensam? Frågar du. Nej säger jag då kommer mormor och morfar. Och tar hand om mig! Fyller du i. Men Pappa ska inte till himlen säger jag. Bara jag. Då kan vi köpa en ny mamma, säger du som fått egna glasspengar i sommar. Sen är du tyst. Skrattar….neeej det finns inga mammor att köpa ju! Du gråter säger du och tittar på mig. Din blick är orolig. Annorlunda. Ja säger jag. Jag vill ju stanna här med er.

På kvällen hasar jag mig upp på träningscykeln. För jag har mindre ont just nu. Någonting har verkat lite. Min kurator, min reiki och min PT säger alla samma sak. Vänta inte på att smärtan kommer tillbaka. Gör saker nu. Var inte sjuk när du inte är det. Freda det friska. Säg nej till mer vård än du behöver. Säg nej till omtanke och hjälp som ni inte behöver nu. Som bara får dig att känna dig sjukare.  Bygg upp det friska. Gör motstånd. Trotsa. Jag cyklar långsamt 15 min. Vi har inte sagt hej då än jag och cykeln.

14 reaktion på “Förberedelser

  1. Du skriver så klokt och fint! Din sorg över allt du måste lämna lyser igenom din text och skär i hjärtat.
    Om jag får komma med ett förslag och om du inte redan tänkt på det, så skriv något om att föda barn och om Snorpans födelse. Något hon kan läsa den dagen hon själv ska bli mamma. Jag har jobbat i många år med blivande föräldrar och sett sorgen hos blivande mammor, som förlorat sin mor och hört allt de önskat att de kunde fråga. Sånt som man bara pratar med sin mamma om.

    Styrkekramar!
    E

    • Hej Snorpans mamma! Jag har läst dina brev till din dotter i flera månader nu, men inte kommit mig för att kommentera. Det här är den finaste blogg jag vet, jag är så glad att du delar den med oss. Jag blir glad av att läsa om hur du brinner för din forskning, det tänder en gnista som varit död ett tag i mina egna forskarstudier.

      Jag förlorade min egen mamma i cancer och när jag läser alla kärleksfulla texter så känner jag mig något mer länkad till min egen mamma. Jag tänker på vad hon lämnade efter sig i alla sina kärlekshandlingar och det gör mig glad och ledsen samtidigt, på ett bra sätt.

      Förslaget från Eva här ovanför är lysande. Jag gråter när jag tänker på att om jag får barn någon gång så kommer jag inte att ha mamma vid min sida. Ett brev från henne vore fantastiskt. Fast jag gissar att du redan tänkt på det.

      Stor kram!

  2. Sitter här i min ljusa sommarkväll och blir fullkomligt tagen av dina ord. Oerhört starkt, oerhört gripande. Har inga goda råd att ge, inga tips, kan bara hoppas att du får vara kvar så länge som möjligt. För Snorpan.

  3. Så fint skrivet om det svåra, att säga hejda!
    Hoppas att du får uppleva livet så länge du orkar! Stor kram till dig!

  4. Undrar om jag skulle vara lika klok som du om jag hamnade i samma situation, eller är det kanske så att man fixar det man måste, att man får den visdom man behöver, den visdom som behövs för hantera svåra stunder så fint som du gör.

  5. Det skär i mig att läsa om ditt hejdå, tårarna rullar och hjärtat värker…jag förundras över din styrka och jag önskar av hela mitt hjärta att ditt trots, ditt hjältemod och din kämparglöd ger dig massor av mer tid med din Snorpa! och vilken klok dotter du har, ni är så fina ihop – att möta det finaste du har och prata om det mörkaste…Du är beundrasvärd! Njut nu som bara den av sommarens ljus, ett kallt glas rosé, sällskapet av din man doften av sol och värme på Snorpan när ni kramas! Ha en fin sommardag!

  6. Hoppas att ni har en rolig och skön sommar! Vi har en lång ledighet framför oss och njuter i fulla drag. Ungarna är så stora nu och njuter av ledigheten. Har Snorpan badat mkt? Ungarna plaskar på som bara den:)
    Kram till dig och familjen från oss alla!

  7. Även om du delar din vardag som jag inte önskade mitt värsta fiende så älskar jag din blogg.
    Du tar en från den mörkaste dalen till den allra högsta toppen. Du har kvar din gnista och det beundrar jag något enormt.
    Tack för att jag får äran att läsa dina tankar till lilla Snorpan!

  8. Hatten av för dig Snorpans mamma. Du är en sann hjältinna, så jäkla modig och stark. Även i dina svagaste stunder. Du behöver inte sitta på en träningscykel. Hela ditt väsen är motstånd och fajt rakt igenom. Du är oförglömlig. Kramar Anna

  9. Snorpans fina mamma, kan jag skriva här att jag har minnen? Supertidiga. Innan min mamma & pappa hunnit skaffa sig en kamera där på 60-talet så finns det bilder i mitt huvud från det att jag var en sån liten skit så jag minns att jag låg och drack välling i dubbelsängen. När jag berättat & beskrivit för mamma om mina minnesbilder om hur hemmet jag flyttade från när jag var 1,5 år var utformat så har vi båda häpnat… Och känslan. Den tryggaste av känslor den finns där i mitt i det minnet. Så här sitter jag och är ett helt ovetenskapligt bevis på tidiga, tidiga minnesbilder. Ville bara säga det. Och så ville jag kramas. Sån är jag. ;)

  10. Det gör ont i hjärtat att läsa det du skriver, trots att jag inte känner dig. Men jag, som många andra, är så fängslad av din historia och kan inte låta bli att tänka att det lika gärna hade kunnat vara jag. Du får mig att verkligen tänka till och uppskatta alla de små sakerna som kanske annars passerar obemärkt. Önskar dig en perfekt sommar!

  11. Mitt hjärta slits ur kroppen när jag läser…
    Varför finns det så grymma öden?! Jag blir så fruktansvärt ledsen men hoppas samtidigt på mirakel.
    Stor varm kram,
    Jennie

  12. Tårarna sprutar ur mina ögon när jag löser dina inlägg. Stark klok och en vilja av stål verkar du ha. Jag ville bara säga att jag håller med Eva ang att skriva något om din graviditet och förlossning till skorpan. Jag förlorade själv hastigt min mamma när jag var 11 år och fick aldrig säga hej då, inga brev mer än några födelsedagskort med hennes handstil. Dom vårdar jag ömt. Så allt du gör idag för Skorpan kommer hon att ha stor nytta av sedan. Stor kram Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>