Midsommar (Best of)

Min bästa midsommar är många midsomrar. De första är de när jag är liten. När den yttersta ringen runt midsommarstången töjs ut och nästan spricker och jag måste springa så fort som benen bara orkar. Jag är kanske 6, 7 och 8 och 10 år. Min morfar vilar på en bänk i skuggan med käppen. Jag får pengar att köpa lotter och vinner en stor grön råtta som får heta Fritz. Min pappa kastar pil och bollar i en hink och missar aldrig. Jag kastar pil hemma också. Och när jag är student och en dart-tavla sitter på en pub upptäcker jag att jag också minns. Att jag heller aldrig missar. Jag har en blomsterkrans i håret som min mamma gjort, men som töjs ut och kliar och glider isär. Och vita finskor och ibland får man rida på en ponny.

Nästa samling bästa midsomrar inträffar när jag är lite äldre. Kanske 24? Och kanske 25? Eller mer? Vi åker ett gäng tjejkompisar från Stockholm med båt till en ö i Östersjön. Där solen alltid skiner fastän Stockholm vadar i regn. Jag har inte tänkt på de dagarna på länge. Men kvällen innan Midsommar i år sitter jag ensam hemma. Pappa är med vänner. Du sover. Jag hittar en film på tv som heter Äntligen midsommar. Dylan från Beverly Hills kommer i sportbil till Trosa och Olle Sarri och andra fyllnar till i en fest som degenerar på helt oväntade sätt. Den är förstås ganska dålig. Men också sann. Folk på fyllan som ska ut och simma efter någon annan som är i en båt. Hångel och dans och barnkalas i ett virrvarr av mygg och regnskurar.

Till ön i Östersjön har en av vännerna tagit med sig en strandad kollega eller bekant. Han är från England. Lite som den exotiska Dylan i sportbilen. Fastän inte alls lika snygg. Framme på ön har festfixaren kört ut traktorn ur ladan så att vi kan ställa upp bordet och duka där inne eftersom det ska regna. När allt är ordnat strålar solen och vi räknar ett två tre och lyfter ut hela långbordet i solen utanför ladan. Några har kransar. Någon har kopierat ett sånghäfte och båtsprit och hembränt snapsas. Vi är snart fulla som ägg allihopa och vårt bord står precis bredvid vägen där folk går till festplatsen. En hemrest ö-bo på kalaset ska gå och kissa. Hittar en tjej i skogen och får sig ett nyp. En ö-bo har inget hår och lindar en flickas syrénlila paschminasjal som en turban runt huvudet. Den storväxte snusande festfixaren faller pladask för en av väninnorna. Skickar sms i veckor efteråt. Som inte går att läsa. För han kan bara skriva fonetiskt. På ö-dialekt. Året efteråt är det en av de andra väninnorna han älskar. Vi rör oss mot festplatsen. När stången ska resas och de darriga farbröderna från hembygdsföreningen ber om hjälp rycker våra vänner in. En av dem, Fredrik – eller Fred-Erik som han kallar sig denna afton – tränger sig glatt in framför åldermannen och rycker upp stången i ett enda knyck. Trots mitt dimmiga tillstånd inser jag och flera av oss att detta inte var som det borde. Sedan ska dansen starta. Tycker barnen. Men det finns ingen som ska leda någon dans. De små sparkar otåligt med tårna i gräset och tittar omkring sig. Jag och en väninnas kille tittar på varandra i snurrigt samförstånd och rycker in. Hugger tag i varandra och drar med oss barnen och alla som vill i små grodor och jungfru jungruskär. Jag vill minnas att det var uppskattat. Att vi sjöng ganska fint. Men kanske var det bara ett fylleslag?

Lite senare är Sten sten och somnar i en rabatt utanför huset där vi bor. Vi andra har tänt strålkastarna på en bil på vägen bredvid ladan och dansar vilt tills solen går upp. Engelsmannen limmar här och där. Mitt hjärta är redan taget. Vi stannar flera dagar sedan. Äter chips, flundror och grillar. Seglar med en tvåmastad skonare, bastar och hoppar i iskallt vatten och går på vinprovning i äppellunden. Ett år åker vi hem dagen efter. En lång båtfärd. Jag går ner till Ica för att handla. Det är tomt i kylen. Ica som är öppet varje dag är stängt. ”Inventering” står det på en skylt. Det är midsommardag. Öde. Jag cyklar till Hellasgården. Sitter ensam på en sten vid vattnet och andas sommarluft. Kastar kottar som plaskar. Tittar. Vilar. Bara jag. Det börjar duggregna. Dagen efter med ledsenhet i magen. Svårt att skilja från de verkliga känslorna.

En annan midsommar mitt emellan eller kanske före? Västkust. Glommen. Förälskelse. En stuga nära vattnet. Finfolk från finkvarter. Vännens vän polisen till bordet. Efter kravallerna där vänner farit illa där ilskan i mig kokat. Förälskelsens oro för kollisionen. När korten Örjansvall och Halmstad hamnat hos oss två. Berättelserna som möttes. Hur landsortspolisen fått köpa egna skydd på Intersport. Hur massan ropade numret på den ena och den andras hjälm och stenarna haglade. Hur mina vänner tvangs ligga med ansiktet mot asfalten i jakten på ”tyska terrorister” i en antivåldsmanifestation. Sparkades. Skuffades. Oskyldiga. De andra som tvangs sitta på Järntorget i timmar för att sedan bussas långt bort och gå miltals hem. Ingen vet varför. Veckan innan när en järnring av containrar radades upp runt kvarteren i stan som plötsligt blev belägrad. Till och med jag ville kasta stenar på vem som helst. En provokation. Jag som bott i staden förbjöds passera mina vanliga gator. George Bush skulle gå där nästa vecka. Efteråt nu. Olika sidor som möttes i solen. Andra berättelser som fick höras. Örjansvall som låg i Halmstad i alla fall. Andra sjöng snapsvisor i stämsång som en OD-konsert i grönskan. Henke ”sjöng” ålefiskarens vals. Allt falskare för var gång. Sedan somnade förälskelsen och jag nära nära på soffan. Alla runt omkring på golvets madrasser och kuddar. Morgonen efter rusade vi skrikandes över golfbanan för att bada. Surmulna golfsnobbar i keps grinade illa. Vi önskade vi hade vågat springa nakna allihopa men modet var mindre än kvällen före. Bilen på vägen hem. Varmt. Pirrigt. Våra händer nära.

Sedan dröjer det några år igen. Det är 2010 och du har fötts. Vi är kvar på BB och du är alldeles morotsgul. Solar i solarium. 2011 och vi dansar där jag var när jag var liten. Fastän allt har blivit mindre. På riktigt. Bara en enda ring kring stången. Men vi hoppar och skrattar och sjunger. Och förra året och i år. Du är min Midsommar nu.

11 reaktion på “Midsommar (Best of)

  1. Vilken resa det blir, när man som du gör, och summerar sina midsomrar. Oerhört vackert beskrivet tycker jag.

  2. ”Du är min midsommar nu”- så fint, så vackert! Varmaste sommarhälsningar till dig, till din lilla Snorpan och Snorpans pappa! Kram Maria och från Marias mamma :-)

  3. Sitter som förtrollad och läser det som du beskriver, vackert, sorgligt och alldels jätte sant…underbara Snorpan som nu är din midsommar! Stor grattis på treårsdagen och ett lika stort grattis till Snorpans mamma som bli 3 mamma år med allt vad det innebär :D Kram på er!

  4. Åh, du är så skicklig på att förmedla en stämning!
    Kommer ihåg hur det var med dansen kring stången när man var barn, var så härligt när det gick fort fort in mot mitten. Ett minne som blev väckt till liv, tack för det!

  5. Det är också en av mina Best of midsomrar. Fantastiskt väder, sol & varmt. Som jag minns det från min barndom. Med några av mina allra bästa vänner då. Och nu. Dessutom kryddat med en fiskebåtstur till en ö med bastu. Dopp i havet. Kan inte ha varit mer än 13 grader varmt. Men det kändes knappt. Tack för att du påminde mig om en härlig tid i livet som alltid kommer att finnas med mig. Många kramar & bisous till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>