En början

Jag kommer till jobbet. Korsar gården som är tom. Nästan. Bakom mig kommer en storväxt ung man i träningsoverall, keps och skägg. Han ropar högt. Med en dialekt från förorten. Men du blir bara sötare och sötare för varje dag ju! Han ropar till en ensam studenttjej som sitter med en dator på bänkarna utanför det sommarstängda cafét. Hon ser trött ut. Osminkad. Håret draget i en tofs. Armbågarna på bordet och stirrar in i skärmen och uppgiften som måste skrivas färdigt. Va?! Säger hon halvsurt. Han upprepar. Du blir bara sötare och sötare för varje dag ju – helt galet!! Hon ler. Vilken början på dagen liksom! Jag ler stort och vänder bort huvudet för att inte inkräkta.

7 reaktion på “En början

  1. Hej Snorpans mamma!
    Nu var det länge sedan jag kommenterade men jag läser din blogg ofta, tänker på dig, värms och berörs av dina ord. Jag fann ju din blogg då min egen mamma blev sjuk i cancer. Förvirrad av den hemska situation vi kastats in i, rädd och orolig sökte jag efter stöd i något som jag visste väldigt lite om, cancer. Jag fann din blogg och allt sedan dess har din blogg varit viktig för mig. Att du skriver så transparent, så ärligt och så fint har gett mig styrka. Din kärlek till din älskade lilla dotter som du förmedlar i ord på din blogg berör mig djupt. Fina, kloka du, Snorpans finaste fina mamma, heja dig! Varma kramar Maria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>