Boken

Min nya bok har kommit. Hämtar en kartong med författarexemplar på ICA. Den är inte bara min. Men min i alla fall. Den presenteras på ett seminarie med blommor och champagne efteråt. Professorn skjuter korken högt i taket och vi pratar med varandra. Men jag har svårt för småprat. Jag kan prata på riktigt om boken. Och om min sjukdom. Men inte svara på frågor om hur det är annars eller vad man ska göra på semestern. Det är saker som inte finns. Jag åker taxi hem. En spypåse i handväskan. På ytan finklädd och nöjd. Signerat böcker och svarat på frågor om viktiga och roliga saker. Innan seminariet sms:ade jag med kollegan som ska dit. Vi ska dela upp vad vi ska säga. Jag tänker att jag ska mumla något kort om idén till boken och arbetet. Han tänker att det är jag som ska prata om teorierna i boken. Först känner jag mig lite stött och tänker att han inte tar hänsyn. Sedan undrar jag till vad han ska ta hänsyn? Jag är ju jag fortfarande. Cellgifterna har inte bränt alla hjärncellerna än. Det är ju precis det jag vill. På väg in i salen frågar han om det här är första jobbet jag gör på ett par veckor. Han vet hur det varit den senaste tiden men kanske inte riktigt hur illa. Han vill nog veta hur beredd han behöver vara på att ta över. Men jag håller ihop. Eller det gör jag inte. Jag gör bara det jag gör i vanliga fall när jag jobbar. Precis som vem som helst. Det finns fortfarande sådana stunder! Jag hade nästan slutat hoppas på det.

Ska vi titta på djur snart? Frågar du på morgonen. Du menar nog djurparken i det andra landet dit du och pappa gick nästan varje dag när jag var hos doktorn. Men jag tänker på Kolmården. Vår lilla resa varje år sedan du föddes. Men i år en omöjlighet. Om inte pappa drar runt mig i en sådan där skrinda. Jag vet inte om det går. Men jag kanske kan hoppas. Det är lite bättre nu. Rollatorn tar mig runt. Den nya sängen ger mig bättre nätter. Morfinet och det andra knarket dövar utan att söva. Jag ska få mer blod från någon generös människa som ger mig mer kraft. Jag har tränat i bassängen med PT:n. Allt en omöjlighet nyss. Semester?

Ringer Kolmården och frågar lite försiktigt om det ena och det andra. Rörelsehindrade får köra bil in i parken med grindtillstånd. Hör på den!

31 reaktion på “Boken

  1. Får man fråga vad det är för bok? Jag blir nyfiken, för du skriver så bra och är så klok :)

    Tänker på dig ofta trots att jag inte känner dig (gled in på bloggen av en slump).

  2. Grattis till nya boken! Mycket arbete med en bok, så roligt att se den sakta ta form. Det är en sån belöning att slutligen se sitt verk publicerat! Själv arbetar jag som grafisk formgivare. Jag är alltid lika glad när jag ser mitt arbete dyka upp i form av en bok, förpackning eller annons på stan. Hoppas du får tillräckligt med kraft och ork snart så att ni kan göra er årliga tur till Kolmården. Kram//Kristina

  3. Jag vill köra runt dig på Kolmården! Jag vill att du ska få uppleva igen!
    Grattis till boken! Min fina!
    LOVE!

  4. Åh vad roligt att boken kommit. Grattis!
    Finns det inte möjlighet att låna rullstol någonstans? Så du får uppleva igen. Sett att de i år har en helt ny delfinshow! (efter jag vet inte hur många år).
    Hoppas för dig. Kram

    • jag kollar upp detta – det verkar inte som om Kolmården själva har rullstolar men jag hittade ett företag i norrköping som kanske kan hjälpa till, jag har mailat dom — hoppas!

        • Problemet är att jag inte orkar ta mig framåt med en rullstol och att Snorpans pappa inte kan köra både barnvagn och rullstol. Så ska vi ta oss runt får det bli jag med rollatorn jortare sträckor – eller lite längre om jag blir piggare, eller Snorpan och pappa på promenad medan jag sitter på restaurangerna eller hänger på hotellet eller i linbanan och delfinshowen där man får sitta. Men tack så mycket för ert engagemang!!!! Ni är så omtänksamma. Men rullstol hjälper oss tyvärr inte. Kram på er.

          • Nu är du tvär:) snorpan i knät :)
            Hoppas ni kommer iväg och att du har en bra dag så du kan ta dig runt en bit. kram

  5. Hej fina Snorpans mamma. Du är en stor förebild för oss alla. Om jag drabbas av detsamma som du så hoppas jag att jag får din styrka och ditt mod. (Egentligen har jag redan drabbats men för närvarande ser det bra ut och prognosen god, men ingen vet något om hur framtiden blir) Och att ändå leva sitt liv på de premisser man har, att kanske kanske se möjligheter igen. Det är det som kallas HOPP. Var kan jag köpa din bok ?..många Kramar till dig och din familj/ Maggan

  6. Fina du,
    så kul med boken. Grattis!!!
    Hoppas hoppas hoppas att ni kan göra er årliga resa. Håller tummarna. Sätter in ett bidrag till inträde eller annat.
    Kramar
    ”Stephanie och Sebastian”

  7. Hej! Jag har följt din blogg en kort tid, är sjukskriven efter en operation i förebyggande syfte, och använt tiden till att läsa en hel del. Jag blir starkt berörd av din situation och sorg. Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig. Nu blev jag nyfiken på vad det är för bok?
    Mina varmaste tankar till dig/Inger

  8. Du är enastående. Helt enastående! Tack för allt du ger mig genom dina kloka rader.
    Jag är innerligt ledsen att jag inte kan ge dig ngt tillbaka mer än den varmaste kramen jag kan uppbåda genom endast ord!

  9. En kommentar i all hast. Talade med en god vän som är i samma situation som du. Han berättade att thé gjort på pau d’ arco gav honom mer fysisk styrka och att det var bra för blodvärdena. Vet ju inte om det fungerar så för alla, men det kan kanske vara värt att titta litet närmare på.

  10. Håller alla tummar jag har för att någon med starka armar följer med dig, Snorpan och Snorpans pappa till Kolmården i sommar <3

    Många kramar från en medmänniska

  11. Fina snorpans mamma. Grattis till boken! Jag håller tummarna för att ni får komma iväg och se på lite djur. Om inte på Kolmården så kanske nånstans närmare? Ett tips om ni inte redan testat det; det finns massor med fantastiska ergonomiska bärselar nu för tiden som funkar utmärkt även för 3 åringar. Kanske kan Snorpans pappa ha Snorpan i en bärsele på ryggen, så han han armarna fria att köra dig? Finns massa bra märken; Ergo baby, manduca, boba etc som funkar för barn upp till 20 kg. Jag bär ofta min nästan 3åring i en sån på ryggen. Om du är intresserad av att låna en kan du bara maila. Jag har en boba som jag inte använder eftersom jag har flera andra.

    Kram

    • Tack för erbjudandet! Vi har precis gjort oss av med våran sådan bärstol/sele eftersom Snorpan numera vägrar att sätta sig däri :) Men den har varit fantastiskt bra – speciellt på resor. Kram

  12. Grattis till nya boken. Ah, va harligt att du fick uppleva en san dar ”vanlig” jobbdag igen, en san dar som dom flesta av oss nog bara tar for givet.

    Tanker ofta pa dig.

    Kram.

  13. Ja boken har varit underbart arbete! Dock ingen bok som är något att läsa om man inte är forskare på mitt fält..eller student som tvingas läsa den :) Ingen skönlitteratur – tvärtom ganska många osköna formuleringar..

    • Men det där var en skön kommentar! Är säker på att det är en helskön bok för de initierade. Grattis till den!

      Och tack för att vi får ta del av dina tankar och din vardag. Dina texter är fulla av liv och klokskap och påminner mig om vad om är viktigt. Det som drabbat dig är så orättvist och oförståeligt!

      Kram!

  14. Instämmer – stort GRATTIS till nya boken och just känslan av att jobba som vanligt – kan tänka mig att det känns urbra att få göra det som du verkar älska så!
    Hoppas att ni kommer iväg på en sommartur :D håller tummarna järnet!!!
    Kram och som alltid så hoppas jag på bättring för dig!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>