Sprak

Det har blivit varmare ute. Mormor och morfar sitter och pratar om besvärlig vårstädning i stugan. Om korsdrag. Råttfällor. Pionerna som bökats upp av vildsvinen. I min näsa kan jag känna doften av elden i kaminen. Höra knastret av tidningspappret längst ner som krullar ihop sig och får formen av eldfängda murklor när brasan tar fart. Kling-gnissel-ljudet när morfar stänger luckan längst ner.

Det är nästan omöjligt. För jag måste jobba. Pappa är borta. Jag har fått ett ASIH-team för jag är bunden till soffan av smärtan just nu. Men jag säger att jag vill åka. Dom blir tysta. Morfar fångar på wolley och planerar om hela helgen. Mormors preussiska ordning dallrar och de säger att de ska återkomma med svaret ikväll. Om det är sol så tror jag vi åker.

17 reaktion på “Sprak

  1. Åh Snorpans mamma – hoppas ni kommer iväg ut till stugan och att du får en paus från smärta & soffa! Andas in våren och alla välbekanta dofter o ljud – tror det är som balsam för själen…och jag hoppas sååå att din smärta går väck!! Snusa Snorpan i nacken…håller tummar o tår för att livet blir lite lättare snart! Kramar i mängder

  2. Åh jag tänker på er SÅ ofta. Ni finns i mina böner och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra något mer. KRAMAR

  3. Fina Du! Tänker så ofta på dig. Inget kan jag göra mer än att skicka virtuella kramar och det känns så futtigt…

  4. Hoppas att ni kommer iväg till stugan.
    Det är så oerhört svårt att läsa om hur ont du har,
    hela situationen… det är fruktansvärt.
    Orden räcker inte till.
    Varma kramar och tankar till dig

  5. Jag ligger just nu och vilar på sängen i mitt lilla soldattorp. Det enda som hörs är ett lågt fågelkvitter och med jämna mellanrum ett brummande från kylskåpet. Jag har inte ont av min cancer än, men jag är trött av behandlingarna och har en stomi som krånglar. Det skulle vara så mycket lättare att stanna i stan, nära toalett och dusch. Men här ligger jag alltså, och njuter av lugnet. Det kommer en dag då jag inte orkar ta mig ut hit längre. En annan dag. Inte i dag. I dag njuter jag av försommaren, på det sätt jag förmår. Med mina förutsättningar. Jag hoppas att du får besöka er stuga i morgon.

  6. Du skriver fantastiskt. Hoppas du kan komma ut till landet, ut till fåglarne. Jag tänker på och berörs av dina ord.

  7. Hoppas ni tar er till stugan och att ni kan få några fina dagar. Jag tänker på er ofta och hoppas på mirakel för din del. Kramar.

  8. Jag vill inte att Du ska ha ont. Du finns i mina böner.
    Må smärtan försvinna. Kärlek till Dig och Din familj.

  9. Jag hoppas så att ni kommer iväg och att Snorpan får massor av mer tid med sin fantastiska mamma. Av hela mitt hjärta all kraft till er! Tack för att vi får följa dig.

  10. Du är min hjältinna. Enormt stark och beundransvärd. Snorpan har bra gener. Hoppas du kom iväg till stugan och att du kan få lindring för din värk. Kram

  11. Hoppas hoppas du kommer iväg. Naturen är så vacker att det gör ont just nu. Explosionen av ljusgrönt, doften av hägg, de ljusa kvällarna. Har följt dig och din blogg så länge nu att det känns som att jag känner dig, fastän jag ju förstås inte gör det, och det gör så ont så ont att läsa att du lider av smärta och inte kan göra det du vill. Inte för att det spelar någon roll vad jag tänker eller vill, för sjukdomen, den jävla sjukdomen, gör ju vad den gör ändå. Men jag ville att du skulle veta att, från en småbarnsmamma till en annan; jag tänker dig och din lilla fina familj ständigt och bär er i mitt hjärta.

  12. Jag tänkte såhär att det är tur att din käraste dotter fått en massiv del genuppsättning från dig.
    Den gåvan kommer liten ha stor, stor nytta av i hela livet.
    Vilken otrolig tjej du är!
    KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>