Brev

Jag får ett annat meddelande. Också från någon jag inte känner så väl. Hon ger ett tips om ett bra ställe att äta där vi är och hälsar att hon hoppas att allt är bra? Det där ögonblickets tvekan när någon frågar hur det är. Någon man inte pratat med på ett tag. Jotackbarabravettu! Eller…jo du det var en sak. Jag är döende i cancer. Jag svänger in på den senare vägen. Dagen efter svarar hon långt och länge. Säger att trots att vi inte träffades under så lång tid så har jag ett eget kapitel i boken om hennes liv som hon sa då för länge sedan. Och visst är det så. Att vissa människor som ser en, som ger en en knuff i rätt riktning, som stöttar, som föreslår och som visar omtanke och inspiration kan betyda ett nytt kapitel. Att någon som bara sticker en bok i ens hand, bjuder på en bussbiljett eller bara nickar förstående kan få allt att vända. Att det finns ett före och ett efter. När jag var yngre föreställde jag mig att jag skrev brev till sådana människor när jag blev äldre. För att säga tack. För att det är sällan man tar sig tid att göra det. Bästa fröken Ann-Marie gick bort i cancer innan jag hann men hon visste nog ändå. Min första begravning. Kyrkan fylld till bredden av barn. Stora och små. Gamla och nya. Andra som Benita, Karsten, Jörgen. Som trodde på mig och det jag gjorde. Som visade mig hur man kunde vara i den jobbvärld jag valt. Forskarvärlden. Min dröm var att kunna vara sådan mot någon annan efter mig. Att hjälpa någon framåt. Att spela roll. Och nu får jag ett sådant brev själv. Från någon som menar att jag faktiskt hunnit med detta.

 

3 reaktion på “Brev

  1. Åh, om du bara visste vilken roll du spelar för många av oss som läser dina ord här! Det känns märkligt, men samtidigt fullt naturligt, att skriva att du har förändrat mig i grunden. Så är det. Du har hjälpt mig framåt. Du spelar roll för mig. Och därigenom också för min dotter. För min man. För de jag håller extra kära. Som ringar på vattnet har den spritt sig, insikten. Du har påmint mig om att stanna upp, att se det som är viktigt. Och att försöka, försöka, om och om igen att försöka älska världen.

  2. Så härligt att du är piggare, att du har smaken och doften kvar! Dina senaste inlägg känns så vitala.

    En människa som du spelar roll! Du delar med dig av glädje, sorg, tankar och klokskap!

    Tack för allt fint du skriver.
    Kram L

  3. Precis som Annie skrev. Ringar på vatten. Ringar av insikt och kärlek och klokhet och värme och tydlighet i vad som betyder något. Vackra ringar. Hoppas du kan känna att det dessutom skickas ringar inåt också, och att de kan ge dig lite extra kraft när det behövs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>