Random

Vid busshållplatsen i morse sitter den i trädet. Det är min mamma som ser den först. En stiglits! Det måste ju betyda något. Åh låt det betyda något. Släng in en härfågel och en blåkråka också så ska jag gå på vatten.

http://taxilandet.com/?p=721

Jag har köpt en tröja. En ny tröja. För jag ska inte dö nu. Tröjan är ett hopp. Jag får tänka framåt. Den behandling jag får nu – jag måste tro på den. Annars är det ingen mening.

 

12 reaktion på “Random

  1. Du skriver så vackert.

    Vad häftigt med fågeln. Jag har ett barn i samma ålder som din Snorpa och dina texter gör mig starkare på nåt vis. Att se det fantastiska i vardagen, just nu, tillfälligheter.

    Hälsningar från en läsare som aldrig kommenterat tidigare men följt dig ett tag. Jag hejar så på dig ska du veta!

  2. Har följt dig ett bra tag nu men inte lämnat någon kommentar tidigare. Det är svårt med ord i ett sånt här forum och riktade till dig i din situation, de blir lätt så små och/eller låter lätt för mycket, för pretentiösa eller klämkäcka. Men det jag vill är att uttrycka min beundran för ditt jävlaranamma, din envishet, din styrka, din avsikt med bloggen, ditt sätt att formulera dig, uttrycka tankar, rädslor, önskningar och förhoppningar. Beundran för allt jag förstått att du gjort för att på olika sätt underlätta för din Snorpas liv utan dig, allt du gjort för att lämna så mycket av dig kvar hos Snorpan du bara kan.
    För mycket/pretentiöst/klämkäckt eller annat bestämmer du, men jag vill ändå uttrycka min beundran och min förhoppning att du, med ditt jävlaranamma och envishet, klarar det här!

  3. Så fint o klokt skrivet. Jag bör med mig mina barn överallt. Kanske är dem med mig mest när jag är ifrån dem långt borta i en annan stad.
    Ser jag en barnvagn minns jag den starka lyckan som nybliven mamma. Ser jag en liten lintott saknar jag hans lilla solskensansikte.
    Ser jag skolbarn tänker jag att snart måste jag lämna honom till en värld där jag måste släppa kontrollen.
    Mammahjärtat är alltid förälskat, lite oroligt och bär hela tiden på en längtan.
    Du är en så otroligt stark o fin person. En mammaförebild för mig. Jag önskar dig o snorpan mycket tid kärlek och glädje.
    En gång fick jag lära mig citatet ”varje dag är ett liv”. Du och snorpan kommer alltid höra ihop. Din kärlek kommer aldrig försvinna från henne.

    All kärlek Maria

  4. Nej. Du ska inte dö nu. För att du har klarat den svåra våren och nu kommer sommaren. Och steglitsen var där för dig. Och hoppet är i den nya tröja. Du har badat i Monaco och hållit din smärta som ett barn. Att gå på vatten känns nästan lättare. Snorpans mamma har en lejonhjärta.

  5. Skulle gärna slänga in självaste fågel Fenix om jag kunde ..Men det slår mig att du är något av denna fågel alldeles själv. Kanske var det detta reikimannen syftade på? Tänkte också på vad han sa om smärtan. Jag skulle nog som du vilja ge mig på den med en knölpåk, men fick själv rådet (i en helt annan situation) att gå den till mötes med acceptans och medkänsla och att ”bara” andas in rakt i den. Men förstås – lättare sagt än gjort. Men det kanske är med detta som med reikin (som ju verkar göra gott) att det fungerar för att det tar sin utgångspunkt i tankefiguren att lösningen på problemet inte alltid skall sökas på problemets nivå. Tänker att cancern, den ovälkomna och icke inbjudna gästen – nog behöver krigas ut med alla tänkbara medel – att här måste man lösa problemet på dess egen nivå. Men att det som är du – som ju är långt mer och mycket större än cancern – samtidigt är mottaglig för lösningar bortom problemets nivå och det är kanske där som reikin kommer in och gör gott. Det är spännande med alla dessa platser du hamnar på under behandlingen och det de verkar vara förenade med. Tänkte att badet i havet handlade om envishet och att inte ge upp. Bra att du köpte tröjan!

  6. Åh, hoppas, hoppas att behandlingen gör susen! Hoppas den gör under och skickar din cancer åt fanders!

    Underbart att du köpt en tröja. Att du tänker framåt. Det är så fruktansvärt det här cancern gör med oss och framtiden. Rycker undan vår framtidsstig. Fortsätt framåt. Erövra framåt. Ta dig framåt. Ett litet steg i taget! Låt inte framtiden försvinna! Håll fast allt du kan. Köp fler tröjor.

    Tusen peppkramar från mig!
    L

  7. Så härligt att du fick ett gott omen! Jag har också varit med om sådana omen och de har alltid fört med sig något bra. :-)
    Läste i Metro Skåne i morse att det pågår studier på fyra universitet i Sverige om att använda muskel- och konditionsträning mot cancerrelaterad ”fatigue”.
    Ha en finfin dag!

  8. Det är härligt att höra dig ”prata” igen genom din blogg – brukar ju hellre aldrig kommentera med bara måste när det gäller dig och Snorpan! Tror stenhårt att den fina fågeln var ett tecken och tröjan som du köpte tycker jag skall efterföljas av ett par sprillans nya fina vårskor – för jäklans i havet – kämpa och släng elaka celler överbord – nu kommer sommaren!! Ha en så fin dag som det bara går att ha!! Kram

  9. Åh vad jag hoppas behandlingen biter! Åh vad jag hoppas att den gör så att Du slipper kämpa mot trötthet och smärta! Åh vad jag hoppas att Du får många många måbra dagar med Din familj!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>