Spring för mig

Jag ger mig ut för att springa en bit. Det är första gången på flera veckor efter operation, cellgifter, feber och hosta. Men det är inte det som är hindret. Det är benet som domnar bort. Jag springer nästan tre minuter innan det tar emot så mycket att det går snabbare att gå. En svag uppförsbacke som jag inte ens märkt förut. Jag stannar. Håller i låret som värker och gör motstånd. Det är dimmigt över bergen omkring. Lerigt och fullt av hästlort på vägen. Jag tar en bild av mig själv. Men jag ser för trött och besviken ut. Tar en ny över landskapet. Lyckas sedan springa hela vägen tillbaka till huset. Vid stentrappan måste jag böja mig dubbel. Lyfta benet med armarna för att få det uppför. Jag knackar på och du öppnar. Gick det bra? Har mamma sprungit fort? Vill du ha vatten? Jag har varit ute i sju minuter.

På kvällen tittar pappa och jag på en film vi hittat i ett skåp. Jag skrattar högt så jag får hålla mig för magen. Så plingar det till och jag får ett meddelande. Det är Francoise. En vän jag egentligen inte känt så länge eller så mycket. Men som nu säger de klokaste sakerna. Som nu bär mig den extra biten när allt är svart. Som har så bra hand om orden. Hon berättar om sin dag. Orden blänker av blått och silver och klingar av franska melodier. Jag kan inte göra dom rättvisa alls. Men hon skriver att hon promenerat och sedan sprungit lite för mig. Att hon föreställt sig att hon springer lite för mig de dagar när jag inte orkar. Hon vet inte att jag försökt men inte orkat idag. Men hon har gjort precis det jag behövde. Hela min kropp jublar. Som om jag hade tagit alla de där snabba stegen i alla fall. Men med någon annans ben i rörelse. Hon säger att hon tittat ut en skattjaktsväg i skogen för dig och mig Snorpan. Man kan gömma kartor och komma fram till ett ihåligt träd. Mitt träd säger hon att det är. Mitt i den roliga filmer forsar varma tårar ur mig. Av glädje och tacksamhet. Av hopp. Att någon annan kommer att göra precis dom knasiga saker jag skulle gjort med dig om jag fått leva. Att människor kan förstå varandra.

På nyheterna spränger man bomber, laddar kärnvapen och siktar, luras och bedrar. Men människor kan andra saker också.

43 reaktion på “Spring för mig

  1. Du har en fantastisk förmåga att förmedla känslor och stämningar. Hoppas att många läser den här bloggen för den är viktig. Och nu menar jag inte ur ett sjukdomsperspektiv utan ur ett livsperspektiv.

  2. Vänner är så otroligt betydande,när dom är Sanna.
    Jag brukar oxå springa,så nästa gång lovar jag att springa för dig. Kram å jag hoppas hoppas SÅ att du får extra tid med Snorpan. Kram!

  3. Jag har just sträckläst din historia, tack för att du delar den. Vilken mamma hon har, lilla Snorpan! Jag ska också springa för dig, och jag ska hoppas på tid – så mycket det bara går.

  4. Jag skall ut och springa för dig och mig i veckan…minst två gånger! Inte så snabbt men ut skall vi…fint väder, frisk luft i lungorna, kvittrande fåglar, klabbigt underlag som skvätter på skor o kläder och ljuvlig doft av vår i luften! Underbara vänner som lyfter när man själv inte riktigt orkar – inte alla som har såna fina, goda vänner runt omkring sig! Sådan vänner förtjänar du i mängder!! Kram o ha en fin dag idag!

  5. Detta påminner mig om en underbar sång av den norske prästen Bjorn Eidsvåg. Här kommer en av verserna: (på svenska)

    Jag ser att du är trött
    men jag kan inte gå
    alla stegen åt dig
    du måste gå dem själv

    men jag ska gå dem med dig
    jag ska gå dem med dig

    Det var som hände här, det mest universella, att gå vid en medmänniskas sida när hon har det svårt. Och det var vad som hände här när Fransoice sprang för dig. Och vad vi som följer din blogg, försöker göra för dig, att vara med och lyfta din vardag. Hoppas du känner det genom etern. Cyberkärlek. Kram/Maggan

  6. Den här veckan ska jag försöka mig på träningen igen. Jag ska träna åt dig också då!

    Francoise, en änglamänniska. Jag skriver om en sådan idag på min blogg. Dessa fantastiska människor som uppenbarar sig när vi har det svårt. Som ger oss kraft, glädje, energi och klokskap.

    Tänk att du sprang! Va! Jag tycker helt enkelt att det är fantastiskt att du har en så otrolig vilja och målmedvetenhet. Du är grym!

    Kram L

  7. Hej snorpan!

    Bara så du vet så springer jag alltid för din mamma. Speciellt när jag springer långt. Tänker att när du blir äldre kan du och din kompis S följa med och sen kommer vi – med din mamma – i våra tankar uppleva mycket.

  8. Jag kommer nog inte att direkt springa för dig, och du gör det ju skitbra själv dessutom, mina fötter är kassa efter cellgifter. Men jag tänder just nu, i denna stund, två ljus, ett för dig och ett för din Snorpa. De står på mitt skrivbord så att jag ska tänka på er under de närmsta trettio minuterna, för värme och ljus i er och omkring er (”håller er i ljuset”). Hoppas på bästa möjliga effekt av din behandling och mycket mera tid för er tillsammans.

    Kramar
    Åsa

  9. Du verkar vara en fantastisk fin person, en sådan person man önskar att det fanns fler utav. Ditt sätt att skriva och formulera dig på, ditt sätt att tänka, de perspektiven du tycks se och beskriva världen utifrån, det är så fint alltihop rakt igenom.
    Det gör mig alldeles varm inombords, alldeles varm och bringar en smula hopp, ett bevis för att det faktiskt finns fina bra människor här ute i världen, personer som inspirerar och lämnar avtryck. Samtidigt blir jag verkligen ledsen, ledsen och tårögd, tårögd och arg, för livet är inte rättvist, vissa saker kan vi göra för att världen skall bli lite mindre orättvis och lite mindre grym men i den här situationen finns det inte så mycket att göra och det hugger i mitt bröst för varje gång jag tänker den tanken. Hur som helst så vill jag önska dig all lycka man någonsin kan önska någon, ditt barn har en fantastisk mamma som kommer lämna avtryck som är där för att stanna, som kommer föra dig vidare i en annan form, på ett annat sätt.
    I mig har du redan lämnat avtryck, gjort skillnad!

  10. Vilken gåva du ger till din lilla dotter genom alla dessa texter…<3
    Tack för att du delar med dig av din klokhet till oss andra med…<3
    Kram fina du…<3

  11. Har sprungit och simmat för dig varenda dag denna veckan, hoppas att det kan ge en liten extra energikick!

    Du är fantastisk på att få oss andra att förstå att varenda sekund är värdefull! Nu börjar ett nytt liv för mig, med bättre val för att familjen är det allra viktigaste!

    Tack du okända men ack så kända vän!

  12. Tack för dina fina kloka texter. För snart fem år sedan hade jag själv bröstcancer, men blev frisk. I samband med sjukdomen ryckte jag upp mig fysiskt, värderade livet och prioriterade ”rätt”. Så där som man ska.

    Sen dess har jag degat ner mig igen. Tränar för lite. Jobbar och äter för mycket. Har gått upp en massa kilo, och tillbringar alldeles för mycket tid framför datorer och TVapparater. Nu får det bli ändring på det: I vår (Och i sommar. Och till hösten..) springer jag ”för dig”. Och för mig. För att livet är för viktigt för att slarvas bort. Det är din förtjänst. Tack!

  13. Idag har jag varit ute och försökt hacka sönder snö och is utanför vårt hus. Vill hjälpa våren på traven. Det var bra träning. Tankarna på dig gav mig extra kraft, att ta i lite till – för dig och för Snorpan.

    Kram
    L

  14. Igår sprang jag för dig! Med ungarna i vagnen och med regnet i ansiktet! Kallt, jobbigt och med blodsmak i munnen! Men benen bar längre än väntat, för din skull!

  15. Jag tycker att alla ni som kommenterar här är fantastiska, var och en på sitt vis. Era varma och kärleksfulla inlägg kommer bidra till att Snorpan får en positiv människosyn och det är bland det bästa vi vuxna kan ge till våra barn. Kärlek föder kärlek. Kram till er alla och kram till Snorpan och till Snorpans mamma. Ps. Snorpans mamma, jag avskyr att springa men lovar att ge det en ny chans för din skull. Ds

  16. Nu ska jag börja springa för dig, för Snorpan, för min familj, för livet. Jag hoppas behandlingen kan ge dig mer tid, hoppas hoppas hoppas <3

  17. Jag trodde förut att det var hemskt att springa, men med bästa musiken i öronen (högt, så man inte hör när man blir trött och börjar flåsa!) så är det superhärligt! Sedan jag lärde mig det om mig själv springer jag för att det är skönt att vara ute, för det glada humöret och för att jag blir nöjd. Och numera så springer jag några meter till för dig, Snorpan, och din världsbästa mamma!

    Hoppas vårsolen lyser på er och pappan!

  18. Snorpans mamma… Du är fantastisk! Tack för att du delar med dej. Du skriver så fint och ”målande”. ❤

  19. Snorpans mamma har haft fullt upp med behandlingar i det andra landet, varit hemma en vända i Sverige. Och är nu åter i det andra landet för fler behandlingar.

  20. Skönt att höra att behandlingarna fortsätter och är i full gång – även om det på ett annat sätt är fruktansvärt, hemskt och jobbigt såklart…men jag tror Snorpans mamma mamma vet vad jag menar…heja, heja, bort med elaka cancerceller – kör hårt!!! idag skall jag ut och springa igen, för Snorpans mamma, Snorpan, livet och mig själv…ser inte fram emot det men ut skall jag! Får höja musiken så jag slipper höra mig själv flåsa så mkt ;D!
    Kram!

  21. Hoppas behandlingarna ger den här fina familjen mer tid tillsammans. Ingen vet när livet tar slut, det enda man kan göra är att försöka vara här och nu. Jag är själv friskförklarad från snabbväxande lymfom men om det hade gått illa hade jag lämnat mina två underbara tjejer 3 och 7 år gamla. Den tanken är outhärdlig. Ta vara på varandra! Kram från Gävle

  22. Är på semester med min underbara dotter i Turkiet och två dagar i rad har hon suttit i vagnen medan jag sprungit, lite längre än vanligt tack vare dig. Önskar dig allt lycka till i din kamp och du är verkligen en bra mamma!

  23. Jag dansade Zumba för dig igår. Ofta brukar det kännas motigt, trögt, som en lång pärs att ta sig igenom på måndagskvällen men jag tänkte på dig igår genom hela passet, jag tänkte ”det här är för Snorpans mamma, för livet, för att jag kan, för att kroppen kan” och jag hade sådan energi och kände sådan glädje att jag blev tårögd emellanåt. Allt stämde; stegen, orken, känslan. Jag hoppas att energin och kraften jag kände på något mystiskt sätt nådde dig. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>