The time has come

Jag har en dålig kväll. Pappa får åka hem tidigare från jobbet. Jag är slut. Halvsover i din säng. Ni äter middag och jag kryper in i vårt sovrum. Ryggen vikt som en märla. Sover en stund. Cellgifterna rusar runt i kroppen. Kortisonet bränner i kinderna. Sätter mig under duschen igen för att slippa känna min kropp en stund. När jag kommer ut har du gått och lagt dig. Pappa säger att du ropat på mig för att säga godnatt. Jag går in i ditt rum. Rätar upp mig så mycket jag kan. Känner hur hela kroppen krymper ihop när jag ser att du redan somnat.

Ditt huvud vilande på sängkanten vänt mot dörren. Jag kryper nära. Stryker dig över håret och ger dig en stor och en liten puss på örat som jag brukar. Du vaknar inte. Jag klappar dig på kinden igen för att du ska känna mig. Det är första gången någonsin vi inte sagt godnatt. Det kommer bli många fler. Alldeles för snart. Jag är där nu.