Morning swim

En njure som dör. Något som kläms och svullnar. Ärriga vener och förlamande trötthet och molande värkande ben. En önskan om att natten blir så kort som möjligt. Att jag snart får gå upp igen. Att infernot avstannar om så bara för några soliga timmar innan den förhatliga skymningen kommer krypande igen. Jag får meddelanden och samtal som jag inte orkar svara på. Francoise frågar om hon kan ringa men säger att om det inte passar så ska jag inte svara. Jag svarar inte. Får iväg några ord några dagar efteråt som är en halv förklaring och en tredjedels ursäkt. En vidrig natt senare när jag med klibbiga ögon fiskar upp telefonen, håller andan och hoppas att klockan är morgon – eller åtminstone nästan morgon – eller åtminstone inte flera timmar kvar till gryning finns ett meddelande där från henne igen. Hon säger att hon ska ta mig med och simma på morgonen när hon vaknar. Att hon ska sträcka ut sin kropp så långt hon kan åt alla håll. Mina knutna händer och stelnade ben som krampaktigt tagit spjärn åt olika håll under natten lossar lite. Mjuknar lite. Jag blundar och känner hennes smala armar skära genom vattnet. Jag flyter. Glider med. Är lätt som en lock av ditt hår i vinden när du cyklar. Jag blir lite mindre böjd idag. Jag har varit och simmat.

Merci.