Lika som bär

På flygplatsen far du runt som ett jehu. Uppspelt och way past your bedtime uttömmer du den sista energin. Du har en tennisklänning med blå kjol och vit överdel. Pappa har en vit tröja av samma märke och mörkblå byxor. Du klänger på honom som ett plåster. Ni är lika som bär. Du och Abba jagar varandra och du blir buren. Jag glider in i bakgrunden och tittar på. Tänker att det är bra att du vill vara som pappa. Samma kalsipper, samma keps och spela fotboll. Jag ser hur du fäster dig vid andra. Kramas. Frågar efter och säger att du älskar. Det gör mig lugn för när jag snart är borta finns allt det andra kvar. Jag tar alla strider. Tandborstning, städa upp efter sig och tvätta händer. För pappa hinner inte träffa dig så mycket nu och jag tänker att det är bättre att han får vila. Jag kan göra det jobbiga. Gå på stinkiga offentliga toaletter och ta ifrån dig Pippispelet när planet ska landa. Det är ändå himmelriket för mig.

Men någonstans gör hjärtat volter när du vill ha en sjal på håret som mamma, en likadan morgonrock eller samma jordgubbsskor som mamma…jag skrattar så det gör ont när du sluter ögonen och viftar med armarna och gör yoga som mamma. När du vill måla naglarna i samma färg på tårna. Igår trädde du ett halsband över mitt huvud som du gjort på förskolan. Det finaste jag någonsin sett. Och då är jag en sådan som redan när jag jobbade på lågstadieskolan eller när mina småkusiner gjorde stiliga makaron- och paljetthalsband hade dom på mig även när jag inte träffade den som tillverkat det. För tänk att ha ett halsband som ett barn gjort. Att få stoltsera med att ett barn gillar mig! Och nu har jag ett eget barn som gillar mig. Kan det bli bättre?

Food for thought

Min farmor blev över 90 år. Nästan hundra faktiskt. Hon menade att det bland annat berodde på vad hon åt. Närmare bestämt på vissa födoämnen som hon åt varje dag med syfte att hålla sig frisk.

En macka med vitlökssalami. Täckt med skivad rå vitlök.
En tallrik filmjölk med katrinplommon.
En halv banan och ett halvt glas whisky.

Hej och hå magen.

Min pappa, din morfar, är nästan aldrig sjuk. När mormor och jag låg i maginfluensa eller snuva eller vad som helst var han frisk som en nötkärna. Helt oberörd. Det tillskrev han det faktum att han precis som farmor ätit samma sak varje dag under en lång tid.

En tallrik mjölk med cornflakes. Rostade i Holland – inte i England (eller om det var tvärtom). Under ungefär 30 års tid.
Därefter en bit drömrulltårta i ungefär 25 år. Som mormor bakade.

Någon praktikant på hans jobb fick sig en utskällning för att inte ha förstått att det faktiskt var allvar bakom uppdraget att kolla var cornflakesen var rostade. Paketet fick returneras. De Engelskrostade blev soggiga för snabbt hälsade experten.

Som barn fascinerades jag av dessa myter. Som lite äldre försökte jag själv att hitta något jag kunde äta varje dag för att hålla samma fina form. Jag avverkade kiwi, havregrynsgröt, kanelbullar och en del annat. Oftast glömde jag bara bort det efter någon vecka eller så. Eller så fanns det inga kiwis i affären en dag och så var vanan bruten. Mitt sista försök var en näve russin varje morgon men inte ens det lyckades jag komma ihåg. Du har redan nu ganska många knasiga idéer med maten och jag tror att du är tillräckligt envis för att kunna upprätthålla någon sådan där knasig matvana under lång tid. Lycka till säger jag bara. Jag hade inte den karaktären. Jag har ju inte ens lyckats lära mig att dricka kaffe dagligen. Men kanske kan du föra familjetraditionen vidare. (Fast säg inget till mormor).