Om och om igen

Vi har samma samtal som vi haft förut. Om och om igen just nu. Fast den här gången är det du som startar hela tiden.

Mamma du är sjuk och ska åka till himlen.

Ja..och då blir jag ledsen.

Du lägger huvudet på sned och vill trösta. Men det är ingen fara! Det går bra. Med min tröströst när du ramlat.

Ja, fast jag blir ledsen för jag vill stanna med dig och pappa ju.

Och vi kan inte fiska upp dig sedan? Undrar du försiktigt fastän du gissar svaret.

Men om pappa blir sjuk och måste till himlen, då blir jag ENSAM???

Nej älskling. Jag tror inte pappa blir sjuk. Och om han skulle det så kommer ju mormor och morfar och hämtar dig. Och Lia och Frida och Abba. Du kommer aldrig att bli ensam det är helt säkert.

Du ser glad ut. Då kommer ALLA att vara här!!! Knasigt.

Sedan kommer sköterskan från ASIH. Du berättar igen. Min mamma ska till himlen. Som Pippis mamma och vi kan inte fiska upp henne då. Då blir jag ledsen. Och mamma också. Och om pappa blir sjuk och ska till himlen blir jag ensam?!

Nej men det blir du inte, kommer du ihåg vem som kommer?

Ja mormor och morfar!! Och Lia och Frida och Abba och…många! Mamma du gråter jag ska hämta papper och torka så blir du glad. Åker man bil till himlen?

Nej jag tror kanske man flyger fast liksom rakt upp? Eller så kommer det någon och hämtar en.

Ja någon kommer och hämtar dig.

Pappa säger att det var det första du sa när du vaknade igår. Att jag skulle till himlen. Jag tänker att du måste förstå och prova tankar om vad som ska hända om något som är så hemskt och orättvist att ingen borde behöva göra det. Allra minst någon som är tre år. Sedan tänker jag på ett TV-program som flimrade förbi. En mamma instängd i ett hus kanske i Iran. Våld, prostitution, hot och misär. Barnen sysslolösa på en innergård. Hon deras enda skydd. Flickan redan borta, kanske såld, kidnappad eller vad vet jag – jag såg inte början på programmet. Pojken ensam på gården med en boll och mamma som inte får gå ut. Om den mamman dog. Även om den mamman inte dör. Är dessa barns liv så hårt och svårt som ditt aldrig kommer att vara. Det finns så många andra för dig. Du kommer aldrig att vara ensam. Du kommer bara aldrig att vara med mig.

Fuck you klimatet – och förlåt

Vi blir bjudna av en vän till Gotland och solen skiner över havet och molnen när planet lyfter. Det tar bara en halvtimme tills vi skymtar klipporna och stränderna. Vi flyger och släpper ut en massa koldioxid och gifter. Bara för att roa oss och utan att tänka på konsekvenserna. Som vi människor gjort under en alldeles för lång tid. Jag har alltid varit en sådan som tänkt på miljön. Min forskning har handlat om hur vi skapar hållbar utveckling, om hur politiska beslut ska göras mer demokratiska för att framtida generationer inte ska bli lämnade kvar med en jord som ett sopberg. Men nu skiter jag i det. Utan ånger tackar jag ja till en halvtimmes flygning. Helt i himla onödan. För jag har helt enkelt inte tid. Våra korta helger med hela familjen får inte gå åt till oändligt trista båtfärder eller bilköer. Det brinner i mina knutar. Jag kan inte längre gå ner till sopsorteringen så igår slängde jag en konservburk i vanliga soporna under diskbänken. För jag kan inte ta mig fram på egen hand längre och den lilla kraft jag har får gå till att vara i parken med dig. Jorden kan explodera framöver. Det är min tid med dig jag bryr mig om nu. Fast att säga så är förstås att säga att jag inte bryr mig om hur jorden ser ut för dig om några år bara. Så jag håller skenet uppe. Sorterar i olika påsar. Återvinner ritpapper, bygger hus och tårtor av skokartonger istället för att köpa plastleksaker. Tjatar på andra i din omgivning om hur viktigt det är. Mycket prat och lite verkstad för själv ger jag blanka sjutton i det. Åker taxi, bil, flyg. Undviker kollektivtrafik (för mycket baciller som kan ta livet av mig) cykel och promenader (längre sträckor än 100m). Förgiftar naturen med min cellgifts och medicinfyllda kropp. Köper den billigaste maten, kaffet och chokladen. Struntar i rättvisa och krav. För snart handlar det om att ni måste klara av att betala hyran på de pengar jag sparat ihop och som inte kommer att fyllas på. Men några saker får man inte tulla på. Alla kläder som köps och som du ska ha på dig måste tvättas. De är fulla med gifter som ger allt från allergier och cancer till hormonstörningar. Ekologiska bananer är de enda som inte är fulla med gift. Men i ärlighetens namn väger jag in dom som vanliga bananer och gynnar på så vis bara mig själv och inte den ekologiska produktionen i sig vilket gör att de kommer att fortsätta vara tokdyra. Förlåt medmänniskor och Snorpan i framtiden.