Vet du vad hon gjorde?

Mammas jobbarkompis som du kallar henne. Igår kväll. Tog hon mig med på stan i sommarnatten. Jag vaknar stel men ändå har jag fått sova. En natt med några drömmar till och med. Många timmar vila. Slår på telefonen. Det blinkar. Någon har markerat din mamma på en massa bilder på något som hette Instagram. Som säkert inte finns kvar nu. Man delade bilder. På sitt glada liv. Roséglas. Katter. Solnedgångar och skidspår. Maträtter på finkrogar och på balkongen.

Hon har fotat staden. Caféer vi besökt. Båtar i sommarnatten. Barbapappa och Alfons vinkar i ett fönster. Ljusblå juliafton blir azurfärgad natt över vattnet. Gråsvart morgon nästan. Jag känner de ömmande fötterna efter barer och kanske dans. Kullerstenen och klackarna som låter så högt när man är nästan ensam. En tunnbrödsrulle med räksallad. Många delar av staden finns med i bildflödet. Vi måste haft en helkväll. Kajer, gator, busskurer, regeringskvarter och båtar. Andra pratar om nyöppnade restauranger och ställen vi kanske skulle kunna gå på? En frågande blick mot mig. Som om jag skulle kunna äta på en restaurang. Som om jag ens skulle kunna äta. Utan plågor. Hon tar mig med på riktigt i tanken. Den ljumma vinden vid nattbussen som nästan känns kall. Den extra koftan. Tröjan fortfarande lite fuktig på ryggen från uteställets hetta. Jag tror jag tar av mig skorna och går barfota hem från bussen.