Mammas doft

Vi duschar tillsammans du och jag. Tvålen är slut. Den bra tvålen alltså. Den utan parabener och andra farliga ämnen som borde varit förbjudna för länge sedan. Jag tittar i skåpet. Något från Body shop torde rimligtvis vara mindre giftigt än något från Garnier, tänker jag och väljer flaska. Öppnar locket. Det träffar mig i magen. Min mamma. Din mormor. Hennes doft. En hel flaska full! Någon sorts kräm i badrummet som hon smörjde in sina smala solbrända spiror med. Den vackraste och brunaste av alla mammor. Innan man visste hur farlig solen kunde vara. Nuförtiden är hon bara vackrast. Det är söndag och snart Lilla huset på prärien och vi har kommit hem från landet. Duschats och badats och skrubbats rena. Kokossmör. Majatvål. En brun tvål i svart papper med en flamencodansande dam på. Som jag alltid köpte i present till henne när jag var liten. Jag tittar på flaskan och tänker att hon ska få en sådan i present nästa gång vi ses.

Jag har redan skrivit ner mina favoritparfymer till dig här. Men kanske är det lavendeltvålarna från Provence eller rostvålen från Fragonard som kommer kittla minnet? Vi var i Grasse jag och pappa. På parfymerierna och tittade på blomblad i olja och luktade på alldeles för många dofter i den nästan 40-gradiga hettan då. Solbrända. Nygifta. Lyckliga att ha sluppit ur släktens klor några dagar med hyrbil längs kusten där pappa kunde varje kurva. 284 tunnlar mellan Juan-les-Pins och Monaco. Jag handlade tvål till allt och alla. Fragonardtvål. Jag har dom i askar och lådor. Öppnar. Andas in. I garderoben mellan handdukarna ligger fler. Dina lakan luktar nog precis så.