Tandis

Första besöket hos tandläkaren. Du har väntat och längtat. Vi har läst om Prick och Fläck som tandtrollar. Om Moa som går på sitt första besök. Varje kväll har du frågat om det är imorgon vi ska dit? Snart. Du vet inte det som alla vuxna vet. Att tandläkarbesök är något de flesta känner obehag, rädsla och ångest inför. Men för dig är det gratis och kul. Ett äventyr nästan.

Vi får vänta jättelänge i väntrummet. Vi är tidiga. Och de är sena. Jättesena. Vi leker med en bil, med pussel som saknar en massa bitar och tidningar som saknar sidor och en Pippi som tappar byxorna. Fastän allt annat är nytt och fint. Ropar de Snorpan nu? Säger du förväntansfullt varje gång dörren öppnas. Ska de ropa på Randers nu? Det är en figur i Prick och Fläcks väntrum. En randig figur. Men här i väntrummet finns bara en Frans och en Peter och en Ingeborg. Men så kommer det äntligen någon och ropar Snorpan. Jag är lite blyg! Säger du och tar mig i handen när vi närmar oss dörren. Sköterskorna i receptionen utbrister i ett unisont ÅÅÅÅååååh vad sött!!! Du hoppar till. Vi följer med. Du går långsammare och långsammare i korridoren. Det surrar och luktar lite nytt och konstigt. Inne i tandläkarens rum gömmer du dig bakom mina ben och påpekar igen att du är blyg. Och att du inte vill sitta i stolen. Stolen som du tjatat och drömt om i veckor. Jag får sätta mig med dig i knät. Jag gör mig stor och stadig och lägger dina ben mellan mina. Mina axlar kupade så du liksom kan känna mig runt omkring. Omsluter dig. Tandläkaren pratar. Du får en tandborste. Du väljer den blå. Han vill titta i munnen. Du har tränat på att gapa stort stort. Nu gör du det försiktigt. Han sätter på sig ett förstoringsglas i en snodd på pannan och säger att det är för att dina tänder ska bli större. Men jag vill inte att mina tänder ska bli större! Utbrister du oroligt. Jag förklarar. Du tar ett djupt andetag. Nästan en profylaxandning. Åh djupandning som förberedelse men vad bra nu är du beredd säger tandläkaren. Du öppnar försiktigt igen och han stoppar in en liten spegel. Säger att du har jättefina tänder. Räknar. Sedan får vi visa hur vi borstar. Insidan också och längst bak säger, sköterskan. Sedan är det plötsligt slut. Vi åker ner med stolen och du får en flagga och en påse. Det är en papperspåse – en sådan du fick ditt livs första godis i på ett kalas alldeles nyss. Är det godis i? Frågar du förväntansfullt. Mamma känner sig skyldig. Nej det är ballong och reflex och klistermärken skrattar sköterskan. Ut i korridoren. Du strålar. Skyndar ut till mormor och morfar som fått skjutsa oss hit. 400 meter hemifrån. När jag sitter i bilen känns det fånigt. Som om jag lätt skulle kunna gå ju. Men så minns jag. Bara sista backen upp från Förskolan är en prövning som slutar i hostattacker, vilopauser och ibland kräkning. Hur pigg jag än ser ut idag. Hur soligt och fint det än är ute.

Du berättar ivrigt för mormor. Jag gapade JÄTTESTORT. Och jag var JÄTTEDUKTIG!