M som i Maman

Vi duschar ihop du och jag. Jag på den lilla vita pallen. Du står bredvid. Med burkar och vattenkannor och ankor. I imman ritar vi glada gubbar. Gör ett S som i Snorpan! Säger du. Jag ritar ett S. Säger att du kan också. Nej det är svårt säger du. Vi gör tillsammans säger jag. Tar ditt finger mellan mina och ritar ett stort svängigt S. Du skrattar högt och slår dig på benen. Så händer det. Du sätter fingret mot glaset och skriver ett M. M som i Maman! Säger du triumferande. Maman är ju mamma på franska. Jag skrattar också. Du hoppar och skriker. Ritar ett M till. M som i Mamma! Maman ! Jag ropar samma sak. M som i Mammaaa!!!! Vi skrattar så vi tjuter. Du halkar runt som en våt tvål på kaklet och välter vattenhjul och trampar på spadar. Jag håller min hand på din rygg. Våra kroppar som en. Igen. Som då när du var liten. Du ritar fler M. Några blir mer som två parallella streck och vi försöker igen. Du skrattar så mycket att du knappt kan stå och illtjuter av glädje. Grannarna under är nu också helt säkra på hur Maman stavas. Jag släpper taget inombords. Tjuter jag med. Tårar av lycka bland duschdropparna. Vi kramas. Du kan skriva M som i mamma. Fastän du inte ens är tre år. Jag är den stoltaste av alla mammorna i universum. Jag fick vara med om det här. Och du är den stoltaste av alla barn som upptäckt att dom lärt sig något idag. Något som du känner är viktigt. Som du instinktivt känner en hoppande lycka över.